Jag tycker det är häftigt att flyga men min man och båda sönerna är flygrädda…

Att jag är! Enda gången jag flugit var med föräldrarna och syrran ner till Teneriffa. Syster sa efteråt att hon aldrig i hela sitt liv skulle flyga med mig igen. 

Nej det är jag inte.

Min man har varit flygrädd men sedan fick han jobb på flygplatser runtom i världen och flög hit och dit som en skottspole så det var bara att bita ihop och det gick så småningom över.

Flygrädd är jag inte, det kan vara så otroligt vackert. Minns när jag en gång flög mellan New Jersey och Washington DC, i ett litet plan. Det var så otroligt vackert, soligt och alla moln som bildade i min fantasi ett vackert fjäll landskap. Det var fantastiskt vackert!!!

jag vet inte om jag är flygrädd då jag aldrig fått chansen att flyga… =( men jag skulle kunna tänka mig at tjag kommar flyga med skräckblandad förtjusning om jag får tillfälle att flyga någon gång:P så hoppas att jag får chansen..=)

Ja ganska :)

Nej jag är inte flygrädd. Har flygit många gånger, och redan som liten och dessutom långa sträckor. Däremot tycker jag väl inte att det är jätteroligt. Tycker det är ganska jobbigt med trycket som gör att man får lock i öronen och blir trött. Sen blir jag alltid lite illamående.

Sen tycker jag det är lite obehaglit med tanke på att planet kan krascha. Även om sannorlikheten inte är så stor så känns det ju inte helt tryggt. Och jag stör mig så oerhört mycket på folk som inte lyssnar på säkerhetsgenomgången. Jag lyssnar alltid noga, men det finns dom som skiter i att lyssna och det är ju riktigt dumt om det nu skulle hända nånting. Visst om man flyger ofta och vet hur man ska agera utantill, men det är ju alltid bra att friska upp minnet. Tycker iallafall jag.

Icke att jag sätter mig i ett flygplan i vaket tillstånd!

Är inte rädd för att störta eller så, men vill ha fast mark under fötterna och chansen till att kunna stiga av. Lite av cellskräck också!

#8 Tror det är lite samma problem jag har. Jag är inte ett dugg rädd för att störta och dö. Men jag har ju ingen kontroll, är jag väl uppe i luften kan jag inte komma ut fören vi landat igen… Sen är jag väl lite rädd för vad som händer om vi bara faller rakt ner. Är som sagt var inte rädd för att dö, men jäkligt rädd för att vara rädd. Eh… 

#9 Ja just det…att inte ha kontroll!

Jag är inte flygrädd, under min bågjaktresa till Kanada och USA blev det 10 starter och landningar, men generellt vill jag ha fast mark under fötterna, så om jag får välja åker jag varken båt eller flyg.

Lite skräckblandad förtjusning för mig med flygresor.
Oftast flyger man till något nytt spännande resmål men vägen dit kan vara nog så jobbig om det är dåligt väder och luftgropar.

Gillar inte för långa flygresor, har svårt att sitta still.

Kan inte svara..

har aldrig flugit o kommer aldrig att göra det..

Är född för att vara på marken…

..njaa,mer rädd för flygplan då..
jag har ju hoppat av fler flygplan än jag stigit på.. *ler*

när jag började hoppa fallskärm fick jag större respekt när jag ..såg bakom kulisserna,hur "bräckliga" flygplan egentligen är 
och förundrad att de ändå funkar så bra..*skratt*

lärde då,att många hoppare helst har sin skärm med som handbagage
när de flyger reguljärt (till andra hoppevent)
..mest för att de är värdefulla … 

är ju med Karma,ingen ide att oroa sig
stannar man på marken störtar väl flyget i skallen på en
när min tid är all :- )

,  penke

Lånar denna tråden, ska flyga om någon vecka och är livrädd fast jag flygit många gånger, Någon som har lite tips vad man kan hitta på för att milda denna rädsla?

Håll dig vaken i 1-2 dygn innan och ta en sömntablett precis innan du kliver på flyget. 

#16 är sömntabletter verkligen så bra? det är de jag fått rekommenderat. de känns som om jag kommer försöka "stå emot" sömnen.

Jag vet inte, jag har inte prövat metoden. 

Min morsa brukar alltid tjata på mig att dricka innan, så kommer jag slappna av. Men jag tvivlar på att det skulle funka…

Jag är inte det minsta flygrädd.

Är inte flygrädd. Tittar gärna ut genom de små fönstrena.

Det är så underbart att se vårt landskap från ovan.

Jag har flygrädsla, men på grund av en något originell anledning. Vad jag vet är det dock ett flertal som upplever detta, men för mig är det verkligen en riktig plåga.

Får nämligen extremt ont i öronen och även lock som håller i sig i drygt en vecka! :'( Det gör att jag känner att jag inte får ut lika mycket av resan. Blir liksom halvdöv. Grymt tråkigt.

Börjar ofta gråta vid starten och landningen för att det gör så förfärligt ont.

Dessutom blir jag alltid rastlös på flygplanet. Det finns inget att göra. Orkar inte plocka fram datorn (som jag sällan har med mig) eftersom det är krångligt att packa ner den sen igen, att lyssna på musik går inte eftersom ljudet blir otydligt och ritar jag blir det nästan alltid fel då planet får oväntade skakningar då och då. ._. Och sova kan jag inte heller.

Utsikten är rätt vacker i början (och slutet) med mestadels består den ju bara av moln. :/

Att flyga är en pina.

Älskar att flyga!

Jag känner alltid skräckblandad glädje då jag ska flyga. Gillar egentligen inte att vara så utsatt och inlåst, men samtidigt är det ganska spännande. Brukar ta lugnande, speciellt vid längre flygningar.

#18 jo, har hört att drickandet kan förstärka skräcken med. Då dör jag nog.

Alltså förlåt, men dethär ganger verkligen i mig varje gång denhär tråden dyker upp i "uppdaterade inlägg". Det ska ju vara ett frågetecken i rubriken, inte en punkt. "Är du flygrädd?" ska det ju stå.

Petitesser, jag vet. Men jag kan inte hjälpa att det stör mig. Så snälla, kan någon ändra? 

Flyger inte så ofta, men jag både gillar och inte gillar det
tror att jag känner liknande som Hera. Risk för klaustrofobi.

En gång har det varit riktigt obehagligt för öronen vid/efter landning..
men inte så extremt som för #21

#21 Jag hade samma problem som barn, men det blev bättre som vuxen. Efter en för mina öron fruktansvärd landning när jag var 12 år, vägrade jag i många år att flyga. Nu älskar jag det!

Fortfarande har jag problem, sannolikt p.g.a. ganska trånga örontrumpeter, men av en läkare fick jag rådet att använda nässpray, t.ex. Nezeril vid start och landning, och det hjälper mig. Ändå måste jag svälja och gäspa mycket, när jag flyger.

Vid start och landning är som Butros skriver nässpray bra, samt att man tuggar tuggimmu och håller munnen öppen mellan tuggen. Att tryckutjämna är också bra.

Min trumhinna sprakc en gång då jag var förkyld och vi landade. Mindre trevligt.

Nej inte alls, dock tycker jag att det är rätt tråkigt, men annars är det inga problem alls.

Det är många bultar o skruvar som ska sitta fast, mycker plåt och gummi som ska hålla för alla belastningar och all elekronik som måste fungera för att flygplanet skall göra som det är tänkt. Och en dag kom jag på att piloterna är "riktiga människor" Så nej tack, helst inte !