Jag minns då jag var liten, en riktig djurfanatiker med pälsallergisk familj. 
Älskade djur! (älskar ännu)

På morgnarna gick det alltid reklam för leksaker när man kollade på TV, och då började de med robotkatter som var leksaker, drog man dem i svansen så fräste de, och klappade man dem så kurrade de.
Önskade mig en sådan, och min dåvarande bästa vän Johan likaså. Varenda dag så låg vi jämte varandra och bläddrade i leksakstidningen, läste om dessa leksakskatter och höll tummarna för att vi skulle få dem i julklapp.

Jag minns lyckan i hela kroppen då jag såg katten och tänkte att ja, jag måste ju helt enkelt få den, det är ju jättekonstigt om jag inte får den.

Och på julaftonsmorgonen så fick jag den… en vit, fluffig katt med blå ögon och batterier till. Tänk min lycka! Och vännen fick en också, en brun med gröna ögon. 

När man är barn är lyckan bara några hundralappar bort… tänk, inga problem i världen.