Beror på vem personen är och vad personen i fråga har  gjort :)

Vissa dagar kan jag lätt bli sur, men så är det nog för många kvinnor om ni fattar vad jag menar ;)

Jag brukar ha ett stabilt väldigt gott humör.

Jag  har ett ganska hetsigt temperament som blivit bättre med åren men jag är absolut inte långsint.

Att vara långsint tar mycket energi och gör att man mår dåligt, så det är jag inte!

Försöker behålla lugnet i alla situationer, och det brukar gå bra! 

Jag är för det mesta väldigt glad, positiv och framåt. Tror att det alltid finns en bra lösning på allt.

Långsint, ja men det brukar ha sina orsaker till det. Har man gjort mig illa eller inte behandlat mig med respekt så bryter jag med den personen för gott. Under åren har jag blivit utnyttjad för att jag var för snäll av personer som behövt hjälp med ditt och datt. När jag själv har behövt hjälp har dessa människor varit som bortblåsta. Men de sista åren har jag blivit bättre på att säga nej och det har hjälpt.

Arg blir jag väldigt sällan. Irriterad kan jag bli ibland men jag har långt tålamod.

Enligt andra så har jah ett bra humör och har svårt att bli arg.

Men är det någon som lyckas göra mig arg, och då får det vara en ordentlig dumhet, så får den personen räkna med att jag är långsint.

Jag är lugn, glad och ser mig som positiv, men visst kan jag ibland bli förbannad
men "raseriutbrott" är det nog bara min mamma och make som sett

Långsint, joo kan vara..
jag glömmer inte i första taget om någon medvetet beter sig illa mot mig.

Har ett hett temperament men det går lika fort över när jag väl fått avreagera mig.

Jag har kort stubin  men är oftast inte långsint.

Bär någon sig riktigt illa åt mot mig klipper jag hellre helt, än att gå och vara arg och besviken gång på gång.

Det är lite olika det där med mitt humör, men vanligtvis har jag rätt långt till ilskan, men å andra sidan blir den ordentligt stor när den väl är väckt.

Det finns dock tillfällen när min stubin är så kort att den närmast kan beskrivas som obefintlig, exempelvis när jag har riktigt lågt blodsocker och börjar närma mig gränsen för insulinkänning. Nåde den som försöker driva med mig då.

Jag har alltid varit lugn av mig. Men jag har på senare tid märkt att mitt humör går i perioder. Vissa perioder kan jag känna frustration och stress och då är jag väldigt lättirriterad av mig och kan bli arg för minsta lilla. Tappar jag nåt kan jag slå näven hårt i bordet eller sparka till nåt i vrede.

Sen kan jag ha ganska jobbig pms. Då skiftar humöret ganska snabbt.