Det känns kalt och för stort. Man trivs inte här, det är hemma men man längtar inte hem direkt.

Vi har bott på en massa ställen, både i hus och lägenhet men nu äntligen så känns det helt rätt.

Vi bor i ett enplans atriumradhus med inhägnad trädgård där ingen insyn finns för grannar eller andra. Det passar mig perfekt.

Det passar även katterna som kan gå ut men inte får springa fritt i området.

Huset är på cirka 85 kvadrat + förråd så det är inte särskilt stort men även det är skönt.

Nu när jag blev sjuk så uppskattade jag att det är enplans. Tidigare bodde vi i en etagelägenhet och innan dess på andra våningen i en gammal villa.

Det är en del handikappade som bor i området. Inga problem med att komma in och ut i hus eller trädgård med rullstol t.ex. Det räcker med en liten ramp.

Här kan jag tänka mig att bo "för alltid"

Har bott i villa, sommartstuga och radhus i många år, men bor nu i en liten 2-rumslägenhet, saknar uteplats!…och sällskap…

Vill ha större och varmare ;) slippa elda vintertid hehe :=D
Sedan annan färg på huset.
Ja en hel del småfix :D

Vårt hem är inte perfekt, det finns alltid något att förbättra eller förändra, men inte stör jag mig på något.

Mitt hem är inte perfekt men jag trivs. Jag har satt min personliga prägel på min lägenhet och det syns att just jag bor här. Läget är centralt och jag tycker om att bo så. Har nära till det mesta. Jag skulle nog aldrig kunna bo på landet på heltid. Är uppväxt med sommarstuga på landet och då har man fått lagoma doser av det livet med.

#6 Jag är tvärtom, skulle inte kunna bo i stan på heltid ;)

#7 Visst är det tur vi är olika. 

#8 Ja det är tur, inte roligt att alla tycker lika, fast då hade man nog inte tänkt så? hehe :=D

Jag hyrde ett hus för många år sedan som jag verkligen älskade och ville köpa. Men då man var tvungen att köra genom hyresvärldens hus ville han inte sälja och det kan jag förstå. Visst är det skönt att ha eget men det kommer så många oförutsedda utgifter hela tiden som jag slipper när jag hyr.

Där jag bor nu är utan tvekan nummer ett. Jag hyr en marklägenhet med en stor gräsmatta utanför och en stor skog efter den. Det kan inte bli bättre. Eftersom jag hyr slipper jag alla utgifter på saker som går sönder som tvättmaskin, kyl o frys osv. Så jag har nog aldrig haft det aå bra.

Nej, vårt hem är inte perfekt. De som bodde innan verkar ha försökt fixa till den själva, så det mesta ser lite väl amatörmässigt ut. Lägenheten skulle behöva snyggas till.. men…
Jag bryr mig inte så mycket. Vi har/hade inte tänkt bo här för evigt. Och att renovera och sånt känns onödigt om nästa som flyttar in ville ha det på ett annat sätt.

Trivs rätt bra med lägenheten, en etta på 45m² med stor inglasad balkong. Bor högst upp så den är hyfsat insynsskyddad. Inga störande grannar, nära till affär och kollektivtrafik.

Nackdel
…att de målade trappuppgång och hissdörrar. Tror nästan att jag skrek av frustration när jag förstod att det skulle vara två nyanser av "rosa". Bevisligen en smaksak, men huvva.
…storleken. Jag tycker att det är mysigt med liten lägenhet, men visst kan hålla med maken att det vore bättre med större speciellt när det knappt finns några förråd till lyan.

Jag avskyr mitt hem. Det luktar illa, är skitigt, lyhört, grannarna är oansvariga och det är ALDRIG tyst. De har ingen respekt alls. Är konstant irriterad och arg över situationen och planerar att flytta så fort det är möjligt.

När jag var barn och tonåring kunde jag inte tänka mig att bo i stan ens för några dagar. Nu bor jag i kanten på stan och kan inte tänka mig att bo på landet på heltid. Men för kortare perioder

Mitt hus är inte perfekt, men jag har format och gjort vissa förändringar som passar mig.

Vårt hus är inte perfekt och kommer aldrig att bli det heller. Vore det perfekt skulle det inte vara vårt hus.

# 13  När jag var tonåring bodde jag i stan och kunde för allt i världen inte tänka mej att flytta ut på landet! Men..vad gör man inte för kärleken ? 

Nu skulle jag aldrig kunna tänka mej, att flytta tillbaka till stan!