Gemenskap är väl bara korta stunder… annars så sitter de ju där ensamma i ett torn , jag tycker det ska vara långtråkigt.

Jag tror, bara tror..att Dom gör mer än att jaga!    Dessutom tror jag att det går åt mycket tid, till att förbereda..men, jag vet inte! 

Älgjakt kan gå till på flera sätt. Som ensamjakt med hund, då hittar hunden älgen och står och skäller. Då gäller det att kunna smyga i håll och skjuta.

Man kan sitta i ett jakttorn och vänta på att en älg ska dyka upp.

Man kan locka till sig älgen och skjuta.

Man kan gå ihop med andra jägare och jaga gemensamt på stora marker, antingen med hundar eller med drevkedja.

Så jagar vi här, vi är 22 män och 1 kvinna. Jagar vi med hund så placeras jägare ut runt ett område och sen går där in en eller fler jägare med hundar och försöker hitta älgar, och få fart på dem!

Vid drevjakt så bildar hälften av oss en drevkedja, och vi går mot skyttelinjen och för söker få ålgarna före oss, men ofta blir det långt emellan oss så älgarna kommer inte alltid fram till skyttarna.

Jag är jaktledare för det här gänget och det är ett stort ansvar. Allt måste fungera, säkerheten är viktig och jakten måste organiseras väl.

Vi har stränga regler vad gäller säkerhet och vilka djur som är tillåtna att skjuta. Bryter någon mot reglerna så får han inte bära vapen under 3 jaktdagar.

Förberedelserna för jakten tar mycket tid, vi har ca 130 jakttorn  som måste vara i bra skick och skjutgatorna ska vara röjda från buskar och sly, längsta skjutavstånd och förbjudna skjutriktningar ska vara markerade, uppdaterade kartor ska finnas.

Möten med myndigheter och andra jaktlag om hur jakten ska bedrivas, blir det också.

Men så kommer jakten igång, och då är gemenskapen den stora biten, många träffas bara under älgjakten, vi har lång tid på oss, och det brukar bli långa raster när vi träffas mellan de olika passen för att plundra ryggsäckarna.

Detta var lite om hur det fungerar här, men det finns mycket mer att berätta, särskilt om hur jakten går till. Stor skillnad nu mot hur det var förr.

När jag började jaga älg, för lite drygt 30 år sedan så var jag en av väldigt få kvinnor som jagade älg i Sverige 

I "mitt" jagktlag var det fem män och jag då. Det var ingen i mitt lag som tyckte annant än att det var häftigt att ha ett "fruntimmer" med i laget, men det sågs inte med blida ögon överallt kan jag lova. Kärringar ska vara hemma i köket och liknande komentarer var väldigt vanligt förekommande. Av de som inte hade med laget att göra.

Det var t.om så att när jag (hade tur) fick skjuta en älg första dagen jag jagade över huvudtaget, så trodde andra (utanför laget) att det var en av gubbarna i laget som skjutit och att de sa att det var jag bara för att andra skulle hålla kä_ _en.

I viket fall…jag började mest för att få vara lite för mig själv, ha en veckas "semester" ute i naturen, i det fria där det bara var fåglarnas kvitter, vindens sus i träden, hundskall i horisonten osv. Jag tyckte det var sååå skönt att sitta där på mitt pass med elden sprakande och värmande, kaffepannan kokade, en bit korv eller fläsk på grillning….

Om ni bara visste vilken känsla det är att sitta där och höra hur hunden får upp ett älgspår, hur den ställer älgen eller kommer drivande med den närmre och närmre.

Pulsen som rusar upp i 500 (!) man plockar upp geväret från platsen bredvid, eller från knät. Älgen kommer närmre, man gör sig skjutberedd, osäkrar bössan och så….PANG…kanske ett PANG till. Sedan tystnad igen.

Sitter alldeles tyst ett par minuter, är beredd så inte älgen fått för sig att inte dö av skottet (en). Efter några minuter smyger man fram och ser efter och kontaktar jaktkamraterna att de kan komma och börja jobba

Nåja, jag jobbade också. Det blir urtagning, upphängning eller frakt från platsen med älgen. Man kokar mer kaffe, sitter och myser, skytten hyllas och får en grankvist i hatten (mössan) och får äran att berätta om händelsen flera gånger om.

Det och mycket mer är min tjusning av älgjakten. Eller var, ska jag säga. Slutade för ca 6 år sedan. Tyckte att det blivit så dåligt väder de senaste åren under älgjakten

Trodde inte jag skulle tacka några som skjuter älgar, men Ni berättar så bra och jag tror ni har det jättemysigt därute i skogen..så

tack för att Ni berättar!

# 4 Gunilla..tufft av Dej! 

#5 Jooru… Jag sa i min ungdom att jag skulle prova på det mesta så jag skulle slippa sitta på ålderns höst, på "hemmet" och fundera på hur det eller det skulle ha varit.

Jag har försökt det mesta, vissa saker har jag fortsatt med en tid, andra har jag lagg ner direkt efter första gången. Men jag har ialla fall försökt så jag vet hur saker och ting varit eller är.

Det är dock några grejjer som jag inte försökt. En av de sakerna är knark och andra droger (om man bortser från vin och cigg då).

En annan sak jag velat göra är att hoppa fallskärm, men det blev aldrig av och nu är jag gammal och feför feg.

Men nu blev det lite ot

# 6 Lite OT gör inget..bara skoj att prata!

Du har verkligen rätt inställning till livet, Gunilla..prova på innan det är för sent. Gäller bara att våga..och det verkar du gjort. Det mesta i allafall. Det Du inte vågat dej på, är jag glad att du inte gjorde.

Skulle vara att hoppa då..ännu är väl det inte för sent ?  

Fantastiska historier! Riktigt roligt att läsa om även om jag har en sambo som jagar.

Tack så mycket för en riktigt fina berättelser ur livet!

Tackar för fin läsning.

Gunilla..Läste o fick nästan känsla av bok o så var det ju för kort..Himla bra o levande beskrivning..

Jag gillar också era berättelser.

Jag har en väninna som jagar och älskar denna perioden på året.

Här på älgbanan tillbringar vi mycken tid för att träna. Först skjuter vi ett skott på figuren när den står stills som på bilden.

När skottet smällt så går älgen i gång (figuren går på en vagn som går på räls) Då skjuts ett skott till när figuren är i rörelse.

Detta för att efterlikna så mycket som mojligt det som kan ske i skogen. Oftast skjuts älgarna när de står stilla, men sticker de iväg så måste man vara kapabel till att kunna skjuta ett dödande skott till om man inte är säker på att det första tog bra.

Sen kan jag tala om att om att en älg kan springa upp till 150 meter fast man skjutit ett perfekt skott i hjärtat. Man kan kanske jämföra med när man hugger huvudet av en höna, den är död men den flaxar ändå.

Här är en ung Anders modell 80-tal som skjutit en älg som föll i sjön. Kallt i vattnet var det, även hunden tyckte så, men som tur var så hade jag spårlinan i ryggsäcken, och med en sten i änden på linan så lyckades jag kasta ut den om älgen och sakta, sakta hala in den till stranden.

Trötta drevkarlar som gjort all de kunde för att driva fram älgar till skyttarna, men utan resultat. Som det oftast blir. 

Nästan trevligast under älgjakten är gemenskapen. Som när vi grillar eller kokar korv.

Bra att ni använder sådana västar som syns ordentligt.

(i Norge är det lag på att ha en sådan i bilen liksom varningstriangel om man stannar och ska gå ut där man inte får stå)

#15  Visst är de bra!  Och det är sällan älgarna har sådana på sig, så det är lätt att se skillnad! 

Så roligt att läsa era historier  och Gunilla är en tuff brud som även om hon inte hoppat har pilotat små plan, eller hur Gunilla?

Jag halkade in på jakt som vuxen, det finns ingen jägartradition i min släkt. Första gången jag var med och jagade älg var 1980 i Värmland, Gräsmark mellan Sunne och Torsby. Det var 45 gubbar i laget och utbölingar som jag var tvungna att själva hitta 50 ha att arrendera inom lagets jaktmark för att få vara med.

Där hade vi 4500 ha och oftast jagade vi med folkdrev. Det var intresserade och engagerade människor som inte själva jagade som utgjorde folkdrevet, jägarnas fruar, deras vuxna och halvvuxna barn, grannar och vänner. De gick på bred kedja med 20 meters lucka och många hade harskramlor, festtrumpeter eller andra ljudalstrare för att trycka älgarna mot drevkedjan.

Numera bor jag mitt i jaktmarken, som är förhållandevis liten, knappt 1000 ha och vi är 12 jägare i laget, en kvinnlig sådan. Hon har haft tur för hon har skjutit älg de senaste tre åren. Själv har jag bara skjutit en älg i det här laget och det är 15 år sedan. Jag har samma fyra patroner i mitt "jaktclip" kvar sedan jag sköt älg sist.

Här har vi små såtar och ganska liten tilldelning, två vuxna älgar, fri kalvavskjutning oc därför jagar vi med bandhund. Vi har 42 pass på jaktmarken, varav ungefär 2/3 är torn. Jägarna i laget träffas 2-3 gånger om året på möten, årsmöte i klubben, älgjaktsmöte och ibland nåt extra möte för att diskutera något speciellt. I år hade vi ett sånt möte som handlade om huruvida Harbokretsen skulle vara medlem i skjutbanan eller inte, den ligger i grannkretsen Östervåla.

Det hela visade sig vara uppgjort på förhand. Vårt lag hade tre representanter som alla röstade för fortsatt medlemsskap, men övriga harbolag hade skickat folk som var negativa för att få ett beslut mot att fortsätta medlemsskapet i skjutbanan. Resultatet blev att nu kostar det oss från Harbo dubbelt så mycket att skjuta där.

Vi jagar enbart på helger, dels för att vår tilldelning är liten och det är ingen som vill ta ut semesterdagar för något som åtminstone teoretiskt sett skulle kunna vara över på en förmiddag oh dels för min skull eftersom jag går i dialys tre dagar per vecka och skull gå miste om premiären annars.

Vid älgjaktsmötet som hålls ett par månader före jakten, beslutas om tilldelning av pass att röja, reparera och justera vid behov. Jag brukar tilldelas att röja nässlor och tistlar med hjälp av en vält efter min fyrhjuling.

Vid mötet diskuteras också vad för hund som ska användas, bara en i laget har älghund, men den killen har också jaktmark i Jämtland, så han och hunden är inte ofta hemma när vi drar igång älgjakten här. I år har vi använt en tysk jaktterrier som bandhund. Han är duktig och går efter älg när man visar honom vad han ska söka.

Vi träffas kl 7.00 och alla får visa upp sina dokument, dvs vapenlicens, jaktbevis, skjutbevis och försäkringsbevis. Därefter diskuteras vilken såt vi ska börja med och efter det delar vi ut passen. Jag får ofta ta pass som är svåra att gå till eller ligger långt bort eftersom jag tar mig fram på fyrhjulingen.

Om någon älg skjuts måste vi invänta besked via radion vad som är skjutet innan vi får skjuta mot älg själva eftersom vi har tilldelat en tjur och en ko, annars skulle det lätt kunna bli överskjutning med böter som följd. Vid 11-tiden brukar vi fika gemensamt och rapportera, så kallad älgOBS. Man för statistik på hur många älgar som setts av varje medlem, oavsett om det är samma älgar och sedan delar man antalet med mantimmar för att få en statistiskt säkrad mängd älgar per 1000 ha i älgskötselområdet.

Vi hänger älgarna i en lada som tillhör en av medlemmarna i laget och beroende på temperaturen i luften får slaktkropparna hänga 5-8 dagar innan vi alla hjälps åt att skära ner och dela upp i lika andelar till alla som deltagit i jakten. De medlemmar som inte deltagit får inte vara med och dela köttet.

Det händer ibland att enbart en kalv blir fälld. Då kan man inte dela den på 12 delar, utan istället har vi en "kalvlista" som löper i turordning efter ålder. De fyra jägare som står på tur får då 1/4 var av kalven. Nästa gång det sker får de fyra jägare som står näst på tur dela.

#17 Ja, det har jag. Både Cessna och Piper Cherokee.

Det närmaste fallskärmar jag varit är en skärmflygning jag gjorde efter en bil på vinterisen på en stor sjö.

Oj..här finns massor att läsa!  Och fina bilder!

Hinner inte precis nu, men nåt att se fram emot!

Tack alla! 

Ibland har man tid att ta lite annorlunda bilder när man sitter på pass.

Hade varit kul med en älg i siktet!

Den här fjolingen stötte min pojke och jag på idag i skogen, bara 15 meter mellan älgen och oss.

Peter vilken fin bild. Älgen går ihop med björkarna.

Anders…Så du badar dina älgar..Ja""""

Ja mycket intressant o roligt o läsa..