# Själslig styrka. Author: Cristine Jag har tagit fram Peters gamla tråd om att [utveckla själslig](http://livskvalitet.ifokus.se/discussions/4d714a18b9cb46222d05d583-om-att-utveckla-sjalslig-styrka#4d712463b9cb4621410464e6-4) styrka för jag tycker den är viktig och interesant. Hur skulle DU bygga upp din? ## Comment 1 Author: Maria Oj, det var spännande att läsa den gamla tråden. Hade jag inte haft "min historia" som jag till skillnad mot Peter inte vill prata om, så hade jag med all säkerhet inte klarat av motgångarna med hjärntumören lika bra tror jag. Det har format mig och jag har blivit starkare. Man kan vända motgångar och elände till styrka tror jag. ## Comment 2 Author: Cristine Just så är det humlan, så har åtminstionde jag gjort. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Ja oj, den där händelsen från min barndom är fortfarande mycket svår att bära och jag orkar sällan prata om den. Min barndom var hård, men jag var ett barn och mellan allt fysiskt och mentalt våld var jag glad. Vi har pratat om det mina syskon och jag och vi har alla förundrats över hur det kunde vara så, att vi var glada barn mellan all skiten. För det var så, eller är så, att den händelse den där sommardagen 1960 är bara en lösryckt berättelse ur en barndom som var fylld med samma sorts omänsklighet. Men att alla inte kommer ut lika starka är ett faktum. Vi är, eller var, fyra syskon. En bror är död, men de andra två har inte min mentala styrka, långt ifrån. Därför tror jag att det finns en poäng att hämta i det jag sa i den andra tråden, att jag var sjuk och aldrig fick tillfälle att stanna upp och tänka efter. Det hade inte de andra. Man får ta ett beslut den dag man hinner tänka efter, att kämpa emot eller att gå under. Jag tror att det farligaste man kan göra är att gå omkring och tycka synd om sig själv så att offerrollen blir ens identitet. I min långa sjukhistoria har jag sett otaliga exempel på det och varje gång har jag tänkt - det där ska aldrig hända mig. ## Comment 4 Author: stina63 Den får jag titta igenom läsa.. ## Comment 5 Author: stina63 Usch sådan elände du och dina syskon har varit med om som barn peter. Blev väldigt känslosam av mig när jag läser de. Så svårt att förstå hur vuxna kan vara så mot barn. Tack för du delar med dej av de. ## Comment 6 Author: Cristine Ja det är svårt att förstå och båda föräldrarna var likadana. ## Comment 7 Author: fotokrafs Vad är själslig styrka? ![Obestämd](http://livskvalitet.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Är det först när man gått igenom motgångar som man vet om man är själsligt stark? ## Comment 8 Author: Cristine Nej men det brukar bli så efter motgångar,andra har den ändå! ## Comment 9 Author: [Borttaget] #7 Jag kallar det hellre mental styrka, men det är väl samma sak så det spelar ingen roll. För mig är det när man står pall, inte ger upp eller faller till föga när man får en "käftsmäll" (bildligt) efter en annan i livet. För mig är mental styrka även förknippad med obändig vilja och envishet, det är också att förmå stå upp för andra, ge stöd och lugn i situationer som de som behöver stödet, inte klarar av på egen hand. Man kan säkert vara mentalt stark utan att ha gått igenom svåra prövningar, men prövningarna "härdar" eller bryter ner beroende på vilka grundförutsättningar man har tror jag. ## Comment 10 Author: fotokrafs Okej. ![Skrattande](http://livskvalitet.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Jag vet inte om jag är särskilt mentalt stark, har heller inte varit med om några större svårigheter i mitt liv,  men en styrka är i alla fall att jag tycker om mig själv och vet att jag som människa duger alldeles utmärkt kvittsamma vad andra tycker. Plus att jag reagerar när jag känner mig orättvist behandlad. Förresten ang. #0 Vad har ni för tips på hur man bygger upp själslig styrka ? ## Comment 11 Author: chik Peter.![Gråter](http://livskvalitet.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") Tänker inte i de barnorna.. Men av motgångar blir man stark. Om man kommer ur dem med förståndet i behåll...