Varken jag eller barnen de mina. Lite synd kanske, men vi har ju det bästa efternamnet vi kan ha  :))

Vår son fick ett alldeles "eget" namn. När han blev äldre fick han lägga till ett andranamn själv.

Alla mina fyra barn fick ett ärvt amn som andranamn.

Jag har ett udda efternamn som mina föräldrar tog när de gifte sig. Innan hette de Johansson och Karlsson. Min farfar hade ett udda förnamn som blev grunden för efternamnet.

Idag är jag stolt över det men när jag var yngre hade jag velat ha ett vanligt namn.

Nog bara min bror som har sitt namn som många i min släkt har hetat. Annars så har vi inget arvet namn.

Mina barn ( eller våra ) har ärvt sina namn efter sin mormor och sin morfar. Som andra namn tror jag det är vanligt, att man gör så. Jag heter ju som min mamma.

Jag heter som min farmor i tredje namn. Andra namnet är det ingen som minns varför jag fick.

Kollar man på mina syskon och min pappa så finns traditionen där. Brorsonen fick andranamn efter sin far.

På mammas sida finns däremot inga andra namn. Det kanske inte är så vanligt i Tyskland.

Fick mitt förnamn eftersom min mor hade hört så mycket gott om en äldre släkting i USA. Hon hade det namnet och sen har jag sett att det finns även yngre släktingar där med samma förnamn. Roligt att ha ett namn med "anor".

Medan min äldre släkting levde brevväxlade vi i många år. Breven finns kvar.

Jag har inte namn efter någon, men våra barn har det. Flickan efter min mormor och pojken efter min frus morfar.

Jag heter som min mamma, Pernilla, i mellanamn :)
Tror jag vill att mina ev barn om det blir flicka, ska heta som mig i mellannamn :D