Fick ett samtal idag, det var till Rasmus. En av hans nära barndomsvänner hade dött, självmord. Tjejen hade kämpat länge.. Deprimerad, våldtagen, misshandlad och utslängd av sin mamma.

Hon bodde till och med ett tag hos Rasmus när han gick på gymnasiet för att han ville hjälpa henne på fötter.

I dag finns hon inte mer. Jag kände henne inte alls.. Men ser hur hårt det tagit honom. Han gick till jobbet ändå i dag för att han ville ha annat att tänka på och något att sysselsätta sig med.

Rasmus har en vän på jobbet som han pratar jätte mycket med, de samåker också till jobbet. I dag såklart ville han prata av sig om Mysan och hennes död. Vet ni vad människan säger?

Att Rasmus borde vara glad, sådana människor är inget värda.. Att om de gick att få liv i en som gjort självmord borde de döda dem igen då de förtjänar det.

Jag blir mörkrädd! Människor skrämmer mig verkligen.. Att det finns människor där ute som ser på andra människor på detta viset?

Psykisk ohälsa är trams? Du är lat och orkar inte ta tag i dina problem..

Jag blir så ledsen. Så mycket psykisk ohälsa som finns runt oss.. Så alla dessa människor är lata och tar inte tag i sina problem. Det är bara att rycka upp sig..

Jag blir så arg! De skulle få testa att sitta där med panikångest och se om det bara är att rycka upp sig. Och Mysan.. Som mannen på jobbet inte vet ett dugg om att ha mage och säga så till Rasmus som är ledsen. Att sitta där och säga att såna som hon inte var värda något alls..

Vad har hon gjort för att förtjäna den uppväxten? Att förtjäna att bli våldtagen? Att förtjäna att må så dåligt att hon inte orkar kämpa mer.. =(

Jag är seriöst rädd för människor..