Jag pratar mest med andra, inte för att få tröst precis utan bara få prata av mej, sedan känns det bra.

Jag är den som vill vara för mig själv,inte ha nån som fjantar och tröstar det stör mig till tusen 

Är nog lite både och, ibland är det skönt att ha någon runt sig och ibland vara ensam.

Jag är den som går iväg istället vill vara för mig själv ett tag

Jag söker tröst hos pojkvännen eller djuren. Även min mamma kan jag prata med. Men i regel vill jag vara själv.

Beror nog på…

I första hand vill jag nog vara ifred, krypa upp i ett hörn och gosa med katten.

Är jag i upplösningstillstånd och känner mig smått panikslagen, inte vet vad jag ska ta mig till då ringer jag gärna till mamma.

Om jag är riktigt ledsen vill jag gråta ensam.

Det berop på varför jag är ledsen. Om det finns andra inblandade vilka också är ledsen pga. sorg eller annat tunga händelser. Då är det öppen gråt och "tysta kramar" som gäller.

Men, om saken gäller endast mig, hanterar jag mina känslor själv. Inte vill "belasta" andra att få i sig negativladdade energi av mig. Jag vänder mina tankar och känslor, och laddar tillbaka positivenergi innan jag vill umgås med andra igen. Så har jag hanterat mina känslor hela livet.

Drar mig undan!

Som ett skadskjutet djur går jag undan…

Jag vill också gå undan när det är som värst. Annars är det min man som får ta det mesta.

Vill helst vara för mig själv om jag är ledsen.

Jag som många andra vill vara för mig jälv när jag är ledsen. Men så tycker jag att det kan vara skönt att ha någon som står mig nära och som förstår, som jag kan gå och prata med efter ett tag om jag skulle vilja.

Ibland kanske man bara behöver gråta ur sig och vara riktigt ledsen. Men sen kan det vara skönt att få en kram. =)

Jag drar mej undan & söker ensamhet.

Jag har en kompis som märker läget & ger mej uppmärksamhet…..