Trots att jag har ett begränsat antal vänner som jag umgås med så är jag helnöjd.

Jag får oftast ut så mycket socialt på jobbet så det räcker och blir över (när jag jobbar vill säga).

Jag behöver ofta vara social i arbetslivet också. Samtidigt så har jag ett väääldigt stort behov av att få vara med mig själv. Så jag är "kvantitet-mässigt" väldigt osocial i privatlivet… Jag brukar säga, att jag är "världens största eremit".

Om det se'n är bra eller inte, men i min värld är det alldeles ypperligt! ;) De som upplever problem med det är nog de som tycker att jag borde vara mer social…

Men som du säger, Sisa, det är ju helt individuellt. Huvudsaken man får ha ens sociala (eller ickesociala) liv så som det passar en själv bäst. 

Lagom är bäst, tycker jag!   Ibland är det bara så skönt att få vara osocial..ibland är det bara så härligt att ha vänner omkring sej.

Och viktigast är väl..att man inte är helt ensam! 

Nja inte direkt.
På nätet är jag social men inte irl. Vet ej varför. Vill gärna bli social igen men svårt att bara "bli" igen…

#4 - Bara en tanke; Kurser, workshops och andra ställen där man möter människor, särskilt med samma intressen, kan vara bra ställen att öva upp sin "sociala sida" igen.
Men visst är det så, att om man dragit sig undan en tid så kan det vara svårt att "bli" det igen. Men har man viljan, så tror jag det funkar, det gäller "bara" att möta motståndet/rädslor eller vad det är som hindrar en. Och du har ju uppenbarligen viljan. Håller tummisarna för att du tar stegen dit du vill! 

*

Jag tycker att lever man sitt sociala liv, eller icke-sociala liv, på det sätt man själv har valt så har man nog ett 'bra socialt liv'. Är det inte självvalt, utan "påtvingat av Livet" så är det nog en sorg istället.

#5 Har blivit så här sedan jag blev arbetslös = slutade rida för att jag hade inte råd = träffar inte kompisar lika ofta (2 år sedan jag tog studenten).
Har inte råd med kursen :( Kostar ju pengar = inget jag direkt har, suck.
Inte lätt ibland ;) Men man får göra så gott man kan!:D

Jag har det ganska socialt på jobbet, främst på fikaraster och sånt. Dessutom har jag några bekanta som bjuder med mig på danser och andra evenemang.

Men jag saknar en riktig vän. Jag har försökt och försökt att få någon att bli vän med mig, men det faller alltid i bitar. Vill ha någon som ringer för att snacka skit, en som man bara kan hänga med, mötas spontant med. Någon som ställer upp när man behöver det.

Så jag önskar mitt liv var lite mer socialt, även om det blivit bättre senaste åren…

Mitt social liv är alldeles utmärkt

Jag trivs med mitt sociala liv. Jag har ett dussintal bra kompisar och utöver det har jag ett enormt kontaktnät via mina intressen, folk som jag känner lite grann, men som jag kan kontakta vid behov.

Jag har många vänner & bekanta , både via jobb/ fritid / nätet .

Trivs med detta & känner mig rik på vänner !!
Omtänksamma vänner !!

#6 - Jag förstår att det inte alltid är lätt. Tråkigt att du behövt släppa det du tycker om att syssla med, det är ju så viktigt att få vara kreativ i det man älskar att göra. Finns det ingen möjlighet för dig att t ex "volontärhjälpa till" på nå't stall eller nå't - mot att du får rida? Leta lite idéer ikring så'nt så kanske du hittar en väg för att åtminstone få komma i kontakt med det där du har ditt hjärta?

Jag vet, det är lätt för mig att börja spåna idéer, när jag själv mest verkar för att få vara ifred (jag ringer aldrig, men pratar i telefon i timmar nästan varje dag…). Men ändå, kanske kan nå't trigga igång dina egna idéer… Arrangemang på bibliotek eller andra ställen som inte kostar pengar, frivilligarbete på ställen som är intressanta, "träningscirklar"… I och med att du är arbetslös kanske du kan få kurser och workshops betalda, även inom områden som du är intresserad av? Jag har t ex gått en ettårig akupressurutbildning, och väldigt många (om inte rentav de flesta?) gick utbildningen bekostad av arbestlöshetskassan (eller vilka det nu är som står som betalare). Idéa, leta kurser, utbildningar (folkhögskolor? privata skolor o kurshållare) och undersök med berörda myndigheter. Du förlorar i alla fall inte på att fråga. Kanske gillar myndigheterna det istället, att du "visar framfötterna" och är kreativ? Kanske gillar de att gömma arbetslöshetssiffrorna bakom utbildningar?

Tankar från en som antagligen är väldigt naiv och inte vet nå't om hur knepigt det är att vara i arbetslöshetens djungel!

# 11 Så många bra tips till att hitta en social tillvaro! 

Jag är lite översocial. Hade socialfobi innan och nu har det blivit tvärtom, får hålla mig för att inte gå till ett gäng tjejer och prata random med dem. XD 
Tror jag håller på utveckla ngn agorafobi för jag har svårt att gå ut själv, det är så "jävla tråkigt", pratat med en släkting som kände så innan den utvecklade ganska allvarlig agorafobi. Så jag tvingar mig själv lite att hålla mig inomhus några timmar ensam xD

Frida Du!!Kommer o bli bättre..En svacka nu.

Jag trivs med det liv jag har…Umgänget

#11 Massa bra idéer:)
Ska kolla runt på ridskolan närmst här, och se vad dem säger, har inte riktigt tänkt så långt hehe bra att få idéer ifrån andra, annars tänker man bara samma banor hela tiden! tack :D

#14 Ja antagligen är det så. Men man måste ge sig rackan på saker, annars går det inte :) Har pojkvännen, så har lite sällskap ändå :D
Jag tror det har blivit så här eftersom mina vänner bor minst 4 mil bort enkelt resa, och bensinen är inte billig idag.

#15 -  Vad kul, nu kommer du säkert komma på en massa nya idéer om hur du ska gå tillväga! Idéspiralen sätter fart! ;)

#13 - Det låter tufft också. Allting handlar om balans - och tänk vad knepigt det kan vara att balansera rätt på linan ibland. Men du verkar ha ett bra balanssinne, lycka till!

#16 Ja det gör jag nog, gäller bara att komma på rätt idéer osv 

Idag anses man vara social om man sitter timme efter timme framför datorn, och "pratar" med sina vänner.

En dag kanske det är ett måste, för var och en av oss