Nja sådär. Har ju hunden, men vissa nätter när jag har varit helt själv med djuren har jag varit lite rädd men vissa nätter inte :) Men oftast är pojkvännen här så slipper sova själv, för hatar det:=)

Nä inte det minsta.

Enda gången jag har varit lite orolig för att sova själv, var när jag var i hyfsat björntäta marker i Kanada och vi var tvungna att sova på de timrade vindskyddens tak utom räckhåll för björnarna.

Det fick bara plats en man på varje vindskyddstak, eftersom man var tvungen att ha hela sin packning med sig på taket. I packningen fanns ju provianten …

Men jag var bara där ett dygn, så det blev bara en natt på taket.

Ja i afrikas och sydamerikas skogar sover man inte lugnt precis med alla djurläten, rätt vad det är skriker en liten lemur gällt och då hänger man nästan i tälttaket.

Näe, jag har sovit ensam i 20 år (med några undantag ) så jag är van!

Aldrig! Det är skönt att vara ensam hemma.

När jag var tolv år flyttade jag ut i huset på gården och fick eget en befrielse var det just då - och som sagt - jag tycker att det är skönt att sova ensam (är förstås också trevligt när sambon är hemma men det är ok med lite omväxling ibland )

Peter

Både och. Man vet ju inte vad det är för galningar som kan komma in..O nu när vi bara har den lille hunden så låser jag dörrarna, vilket vi nästan aldrig har fort..

Inte ett dugg.

#2

Påminner om när vår son besökte Borneos regnskog och de fick ligga i "hus" byggda på höga pålar för att klara sig från olika djur under natten.

Nej, är van, inte rädd! Och vissa överfall kan vara rätt trevliga!

#8  Precis..beror på vem som överfaller! 

Nix inte alls sover jämt själv med undantag för katterna som ligger bredvid.Däremot skulle jag inte kunna sova med någon annan i rummet .

Har inga problem alls med att sova ensam, det är värre att sova med vissa personer. Hellre ensam än med någon som snarkar och snor hela täcket/sängen. Har dock oftast 1-3 djur i sängen med mig, men det är inget måste heller, hunden är lite för bra på sno av både sängen och täcket (han lägger sig på täcket i mitten av sängen och lämnar en liten kant till mig).

Nej det är jag inte. Förr var jag de men inte numera.

Ujujuj vilka erfarenheter det finns

Min sambo (sen -88) jobbar 6 nätter i veckan.

Jag är inte det minsta rädd.

Blev skraj en natt när vi var nyinflyttade, det plingade & bultade på ena ytterdörren…när jag fattade vad som hände & tagit mej ner.

Hann & undra om det hänt den arbetande sambon nåt, men då borde de ringt……

Få in nyckeln i det kärva låset, så drog två män upp dören & undrade barskt om xxx xxxx var hemma.

Under tiden som de drog i dörren, tänkte jag  på min 2åringsom låg & sov på ovanvåningen!! SKYDDA !!
När de civila poliserna fattade att den de sökte flyttat, så for de vidare fort som bara den.
Där stod jag mitt i natten , smått chockad

njäää..inte..
 kanske skulle vara mer oroad om/när det är "fler" i rummet :- )

jag har oxå försökt sova ute i ..vildmarken utomlands
 visserligen i bungalow,utan el,totalt becksvart
 massor av djurskrik,rassel o prassel någon decimerer i från,bara tunn brä´vägg,DUNS i plåttaket strax ovanför kojen
 inga fönster o dörrar,så jag "tror" det var vilda djur inne i huset..

annars gillar jag att sova ..under stjärnorna *ler*

   penke

Kul att läsa om er alla :))

Själv är jag inte rädd. För länge sedan kunde jag vara det ibland, men nu när jag upplevt lite "övernaturligt" så är jag det inte.

Jooo, jag tycker om att tälta, men har svårt för det alldeles själv pga knivtältsrispande mördare hähähä

Här tänds lamporna automatiskt om någon går på gården utanför. Lite rädd blir jag om dom tänds på natten..särskilt om jag är ensam hemma.  Men..oftast är det något djur som smyger förbi!