Det är inte mycket att säga om tycker jag.

Det måste vara fruktansvärt att känna att man är född i fel kropp. Många är dessutom hermafroditer och har kanske dubbla uppsättningar av könsorgan. En del så att det syns och andra "bara" på insidan.

Självklart ska man rätta till detta så gott det går.

Jag tycker det är bra att folk som känner att de är födda i fel kropp vågar ta tag i det. Vi har fantastisk kirurgisk kunkap i dag och många gånger kan speciellt MTF-människor få könsorgan som inte ens gynekologer kan se skillnad på om de är "äkta" eller omopererade vid första anblicken.

Dock är det ett litet problem för oss som är intergender: Vi känner oss varken som man eller kvinna - utan någonting bortom dessa kön (ett tredje kön). Eller sedan att man känner sig som en blandning av de båda könen. Vi kan inte korrigera det med hjälp av operationer, eftersom så vitt jag vet så vill ingen kirurg eller stat göra/bekosta en sådan operation. Och dessutom vet man ju inte vad man ska opereras till om man känner sig som varken kvinna eller man.

Håller helt med Bumbleboo..

Det är helt otroligt vad sjukvården kan göra idag =)

Jag tycker att det är bra att det går att ändra kön om det har blivit fel under fosterutvecklingen så att man känner att man har fel kön för sin kropp.

Dock finns ju exempel på att folk gjort könsbyte och sedan upptäckt att det inte var rätt trots allt, så jag menar att det är viktigt att vara 100 % säker innan man går in i en sån process.

I Sverige är det en ganska lång väg att gå innan man börjar behandling och tillslut slutför den med operation.

Många vill inte genomgå denna väntan utan åker utomlands för "behandling"

Jag tror ändå att vår svenska modell är ganska bra. Även om man vill byta kön så är det ju en stor känslomässig och kroppslig förvandling som kommer att ske och man har allt att vinna på att vara väl förberedd.

#2 Intressanta fakta du kommer med Tan-Chan, det är en otroligt svår sits ni sitter i.För en del kandet vara som du säger, för andra är det väldigt påtagligt sedan födsel, ja har själv känt barn som man redan som väldigt små kunde se att det inte var flicka utan pojke med fel kön.

Som Peter säger så måste man ta väldigt lång tid på sig innan man överväger att operera.

#5: Jag håller med. Det är bra att det tar tid för då hinner man känna efter om det verkligen är någonting man vill göra. Jag kan förstå att man inte orkar vänta på att få korrigera könet, men det är ju jätteviktigt att man känner sig 110% tillfreds med könskorrigeringen. Annars kan det ju gå så olyckligt så som peter54 nämner. Man ska ju inte förhasta sig i sådana situationer eftersom det handlar om ett så stort steg.

#6: Jag har varit intergender sedan födseln. Det var bara att jag blev påtvingad dessa könsroller som samhället hade. Växte upp med far min som lät mig utvecklas till det jag kände att jag var, men det var resten av samhället som tvingade på mig könsrollen som tjej. Det har varit hemskt tufft att växa upp i en sådan miljö då man alltid har varit förvirrad. Ett tag var jag till och med självdestruktiv för att jag trodde något var fel på mig. Men som tur är vaknade jag ur detta och insåg vem jag var när jag fick mer kunskap och lärde mig att tänka själv.

Nu i efterhand har folk som har känt mig från barndomen också påpekat att jag aldrig har varit helt en tjej, utan en mysko blandning av kille och tjej. (Förlåt! OT kanske?)

Jag själv skulle gärna vilja förändra bland annat brösten för att göra dem mindre så att jag kan känna mig mer androgyn och därmed känna mig mer hemma i min kropp. Skulle dock inte vilja göra ett könsbyte för oavsett hur mycket jag än opererar så blir det ju inte rätt eftersom man är en blandning. Man får istället nöja sig med de små saker som går att göra. Dock tror jag inte att man opererar på sådana grunder i dag?

Däremot ser jag samma sak hända när det gäller en väninnas son: Han är absolut en flicka i fel kropp, men mamman försöker tvinga könsrollen som pojke på barnet. Tycker det ser så hemskt ut…

Du Det var tur att din far var förståndig nog att låta dej växa upp som du var, och att du fick de kunskaper du behövde. Samhället börjar väl vakna upp så smått men än fattas mycket och många kan vara så grymma.

Det är hemskt att en förälder ska skämmas över sitt barn och tvinga in det i en roll.

#8: Ja, jag ska vara lyckligt lottad som har en sådan far som jag har. Dock är han väl inte sådär pigg på allt det jag är, men han accepterar det ändå. Han har erkänt att det är de normer han har växt upp med (han är 40-talist) som hindrar honom från att tycka "det rätta", men han har hjärtat på rätt ställe och försöker tänka så rättvist som det bara går. Han försöker så gott han kan, och jag förstår honom.

Ja, jag vill inte lägga mig i hur hon uppfostrar sitt barn, men ibland kan jag inte hjälpa att påpeka att det hon gör är fel. Vill han leka med barbie och klä sig som en prinsessa och bete sig som tjej, så tycker jag att han borde få göra det, men mamman köper bara typiska pojkkläder med Spiderman och sånt till honom, som han inte alls tycker om. Och pappan är väl inte bättre då han försöker tvinga barnet att tycka om sport och annat "manligt", och försöker ge barnet ett mer pojkaktigt beteende. Men barnet vill ju inte.

Tänk om alla kunde få vara sig själva. Det är så sorgligt när man påverkar och styr sina barn så

#10: Ja, visst är det.

Jag tycker att man ska vara den man föds till. Men det är mitt personliga tyckte.

#12 Om man nu föds med fler uppsättningar könsorgan. Ex. ser ut som en kvinna till det yttre men har testiklar som producerar testosteron.

Eller tvärtom så ser du ut som en kille men har begåvats med en eller två testiklar som finns i buken.

Vad har man då fötts till?

Det måste man väl ändå få känna själv.

#13 Ja det säger jag ingenting om, om man är född med 2 kön, men är man född t.ex enbart till tjej och operarar sig till man anser inte jag att man ska göra, men det är såklart upp till var och en. Jag är emot plastikoperationer med, förutom om man t.ex är född med missbildning, olycka osv.
Men det är mitt personliga tycke:)

Jag tycker inte man kan jämföra plastikoperationer med könsbyte. Det är ju två helt skillda ting.

Men som du skriver det är mitt personliga tycke

#15 Det är ju på sätt och vis plastikoperation eftersom man byter kön, tycker jag i alla fall, det är samma sak som att sätta inplantat för att få bröst om du inte har några som tjej. Men tja alla tycker olika :)

#16 Skillnaden är ju enorm.

Plastikoperation är ju ett estetiskt ingrepp medan en könsbytesoperation är djupt emotionell och många gånger livsnödvändig.

Det är lätt att tycka om andra….

#17 Tur att alla tycker olika. 
Upp till var och en. Ser inte ner på dem som väljer att göra det.

Har väl ingen annan åsikt än att folk får göra som de vill!

#18 Bra det

Tycker det är bra att man kan göra detta om man föds i fel kropp.

Tycker det är deras val…

de snyggaste tjejerna är ju oftast en drag/eller född som man ..*ler*

snäppet djupare(?)
 
 jag tycker det är lite ..knasigt
 för inte så länge sedan var samhället striktare uppdelat
 på vad du fick och kunde göra som man
 liksom kvinna
 då kunde jag förstå lite mer,om att vara född i "fel könsroll/kropp som godkänd för just det"
 att vilja bryta de,begränsningarna
för mig är det ganska självklart att vi(jag) är både manliga o kvinnliga innom oss,vad som kallas manligt eller kvinnligt
 jag har haft både "manliga o kvinnliga" jobb
 och som hetro har jag ibland varit den mer "kvinnliga" i ..nå´n relation.

 Jag är ..mäniska,är är både ock,inte begränsad.

att skära bort o vika in kanterna..tycker jag hör mer ihop med utseendehysterin i hela samhället,,ändra.fixa dona,tuttar,näsor läppar rumpor mm,alla plastickirurer i teve-shower
 du duger inte,fixa till dig efter rådande trend.

i andra länder,verkar det annorlunda,i Indien och tex. Thailand har ju sina .."katoyer"(¿stevningen?) oftast män som ..är/blir kvinnor
 det är ganska tuff samhällsnorm där,men de accepteras som de är….
kanske,för de är "vanliga mäniskor" i första hand,som råkar vara katoyer …. (?)

   penke

Jag tycker det är något som vederbörande själv ska bestämma helt och hållet. Helt okej alltså!

#23 Vilken del av tjejen tittar du på då?

Tycker också att alla har rätt att göra sina egna val. Det är väl bra att man gör vad man kan, för att höja sin Livskvalitèt ? 

Jag tycker det är bra att man kan göra som man känner. Det jag däremot tycker är förfärligt i sammanhanget är den lag som tvingar könsbytare att sterilisera sig. Jag anar ett moralistiskt "man kan inte både äta kakan och ha den kvar" tänk bakom denna lag. 

#25
  jag har inte sådan kroppsdels-fetish..
 jag blir inte kåt/kär i bara ett par tuttar.

 ser jag tillbaka på min kärlekar o förälskelser 
 är det inte så många "fysiska" likheter ..
mer *glimten i ögat* själen..personligheten som jag lagt märke till

(det,kan jag "erkänna" har jag äver lagt märke till hos några män, 
 men då utan djupare förälskelse :- )   )

   penke

#28 Okej jag förstår, men jag känner inte igen mig i det du beskriver.

Jag har inga problem med sexuellt avvikande läggelser, min lillebror var homosexuell, men jag kan inte säga att jag någonsin känt den minsta gillareaktion gentemot dragqueens eller transor.

Tuttar är ju trevligt, men för min egen personliga smak är det nog bakdelen som väcker min uppmärksamhet, men därifrån till känslor av mer äkta karaktär, är avståndet milsvitt.

homosexuella som.."avikande"(?)  ..tjaaa..
 det..är kanske mer fetish,vad man tänder på

könsbyte..har väl inte SÅ mycket med det sexuella att göra (?)

   penke

#30 Avvikande i den bemärkelsen att det inte är den norm naturen fungerar efter - att kunna föröka sig. Inte avvikande som personligheter.

Det jag skrev var inte något som hade med könsbyte i sig att göra, utan mer hur jag ställer mig till det du skrev i första raden i #23.

Min pojkväns morbror gick igenom med sin operation och blev kvinna. Nu, runt 10 år senare så har han ångrat sig..

Visst får alla göra precis som de vill, men jag tycker det är tråkigt när folk ångrar sig. Inte för att jag vet hur man ska förebygga det heller då processen redan är så lång.