Jag har inte jobbat sen 1998. Visst önska jag dom första åren att jag kunnat jobba. Men när jag idag ser hur stressigt det är på många arbetsplaser är jag glad att slippa. Har så mycket annat som fyller mitt liv på dagarna. Fram för allt har jag mycket tid med mig själv och göra vad jag vill när jag vill.

kan bara hålla med AnnL här.

Blev sjukpensionär 2001 o då hade jag varit sjukskriven till o från sen 2000…

O i dag förstår jag inte hur jag han jobba.För i dag hinner jag ju inte med hälften som jag skulle villa göra…

fast hade jag fått välja.Så skulle jag villa vara frisk o jobba..

Vet inte hur det fungerade.Men jobbade mins 9tim o hade småbarn o bakade o städade o så hade jag tre stora hundar..Frank jobbade ju borta.Fattade inte hur jag han..

Sen så hade jag extrajobb var annan helg..   Phu..Kan undra vad jag åt då??.

Jag har inte varit anställd sedan 1985 eller nåt sånt. Då blev jag blind och sedan har det rullat på med njursjukdom, diverse transplantationer, amputationer, förlamningar, hjärtinfarkt, hudcancer och annat.

Jag har sysselsättning så det räcker och blir över ändå så jag klagar inte. Hade jag mer energi än vad jag som njursjuk diabetiker har så skulle jag få ändå mer ur händerna, men det är som det är.

Jag säger som chik, kunde jag byta min "ledighet", som en del avundsjuka brukar kalla min tid, mot en frisk verklighet med jobb 5 dagar i veckan, så skulle jag göra det direkt.

Jag har inte haft något riktigt jobb än.. Räknar inte sommarjobben. Men har pluggat, praktiserat osv..

Praktik är skit dock.. Man jobbar precis lika mycket som sin handläggare och får ca. 4500kr i månaden. Inget bidrag till bilresor om man måste åka långt. Jag orkade inte praktik i längden. Jobba 7-4 varje dag + 5 mils bilresa varje dag.. Kändes som slaveri enligt mig. Men enligt arbetsförmedling är det bra och ger dig jobb. Men jag frågade särskilt på praktikplatsen om de kunde tänka sig att anställa mig efter de här 3 månadernas praktik om de tyckte jag gjorde ett bra jobb.. Hon sa då ärligt att nej, de sökte inga fler anställda.. Då orkade jag inte mer och struntade i praktik och började plugga istället.

Men jag vet inte.. Längtar efter ett jobb så vi kan få mer inkomster men längtar inte efter stressen och allt vad det innebär. Sen vet jag inte heller vad jag vill göra för något. Avundas dem som vet precis att det vill jag pyssla med och så gör dom det.. Avundas dom som vaknar på morgonen utan ångest och går till jobbet med ett leende (som min pojkvän te.x.)

Men allt löser sig.. Har jag hört ;) Så jag får se vad jag hamnar efter skolan.

Jag jobbar ca 10 timmar per dag, med resor till och från jobb är jag hemifrån 11 timmar varje dag.

Självklart hade jag hellre varit hemma och gjort sånt som är kul.

Men någon måste försörja mig… så då gör jag det. I gengäld kan jag unna mig saker och behöver aldrig vända på slantarna.

Jag trivs med att jobba, självklart skulle det vara skönt vara ledig om man var ekonomiskt oberoende, kunna göra vad man ville

Får kanske satsa på att vinna drömvinsten på lotto

Trots att jag har ett oerhört roligt jobb skulle jag med lätthet vara hemma. Kanske jobba 50% eller nåt….

Jag hade länge planerat att sluta jobba när jag fyllde 60. Många av mina bekanta hade jobbat tills de fyllde 65 och gick i pension, men fick inte uppleva så många år i livet efteråt.

Så jag tänkte att jag ska i alla fall börja 5 år tidigare med mitt "göravadjagvill-liv"

Och nu har jag gjort så i 9 månader och jag stortrivs med livet…fullt upp…förstår inte att man hann med att jobba förut! 

Jag jobbar 50% och är glad att orka det, ser dock fram emot pensionen när jag kan helt styra över min tid, och så skaffa hund igen

Säger som många andra, om jag hade ett superroligt jobb. Har ändå haft tur som fått en brukare som är superfin! Men jag hade gärna sluppit städningen…o den personliga hygienen. Svettigt så in i bomben…jag som redan svettas tillräckligt av mig själv. Dessutom går mina axlar o dammsugare/svabbning inte ihop.

Det skulle vara trevligt att ha ett jobb där man kunde ha hyfsat fina kläder, ha jobbarkompisar att prata med på rasterna…*ha* raster…o kunna komma hem utan att känna "rör mig inte - *måste duscha*! Pendlar 6 mil enkel väg, 1 mil med bil till busshållplats o sedan buss därifrån. Skönt att åka buss iaf, hinner varva ner o meditera bort huvudvärken jag alltid har i slutet av dagen, innan jag kommer hem till kaoset.

Hade jag möjlighet skulle jag nog dock vara hemma. Har så många intressen att jag lätt skulle kunna fylla 2 heltider!

Jag skulle inte vilja vara utan mitt jobb för jag trivs med det. Däremot känner jag att jag skulle vilja prova att jobba dagtid och inte nattetid som jag gör nu. Åtminstone ett tag eller jobba 6 veckor dag, 6 veckor natt eller liknande. Mitt yrke är inte monotont utan väldrigt omväxlande i både arbetsuppgifter och arbetstempo. Det är något som jag tycker om. En annan sak jag tycker om med mitt yrke är att det är mycket frihet under ansvar. Lönemässigt är det dåligt men jag har ett spännande yrke som jag är stolt över.

#11 Nu blir jag nyfiken, vad jobbar du med Flisan?

Förr jobbade jag 3 veckor natt och sen 3 veckor dagtid. Men oj vad det slet på kroppen. Visste till sist inte om jag skulle äta frukost när jag steg upp eller om det var dax för kvällsmat.

# 12 Jag arbetar som sjuksköterska.  Livet blir lite speciellt när man jobbar heltid natt som jag gör. Känner igen mig i att det blir lite tokigt med mattider.

Lisa