Det beror på. Normalt sett säger jag till, men det finns ett par tillfällen då jag låtit bli.

En gång kom jag hem och såg på kvittot att en vara blivit inslagen med för lågt pris. Då gick jag inte tillbaka. Det blir inte något problem i kassan eftersom pengarna stämmer och jag orkade helt enkelt inte åka tillbaka.

En annan gång när vi var på restaurang maken och jag så fick vi in notan. Vi konstaterade att vinet inte var med på notan och sa till. När vi gick hem började vi fundera igen och kollade notan. Då hade han glömt våra fördrinkar också! Då fick det vara nog och vi gick inte tillbaka.

# 1

Kanske är det skillnad om man upptäcker det, då man gått därifrån..

#2 kanske det. En annan gång när jag och en kompis var ute på ett ställe så hade de också glömt fördrinkarna. Den gången sa vi till. Dock fick vi den ena gratis bara för vi hade varit så bussiga att vi sa till.

Får jag tillbaka för mycket så lämnar jag tillbaka.

Jag skulle säga till om jag fick betala för mycket så då tycker jag att jag ska säga till om det är åt motsatta hållet också.

Jag gör som Gunilla och sist när jag åkte till stan såg jag en hundring ligga på golvet i bilen så jag plockade upp den och gav den till Chauffören som sedan inte ville ta betalt för resan.

Jag säger till - "nej nu blev det fel". Det är jobbigare åt andra hållet, om jag betalar en hundring för mycket och upptäcker det en timme senare.

Sådant som upptäcks diret hanterar jag också alltid direkt -vare sig det är för mycket eller för lite.

Men det för finns det gränser för hur mycket jobb jag lägger ner på det när jag faktisk åkt därifrån.

Ska jag vara riktigt ärlig så fick jag betala någon hundralapp för lite på Ikea för ett tag sedan och upptäckte det hemma.

Jag gjorde ingenting

Däremot hade jag nog agerat om det varit en liten privat butik men inte en sådan jättekedja.

8,Håller med dig bumbleboo…jag minns när sönerna var blöjbarn och man lade blöjpaketen underst på varuvagnen,hände åtskilliga ggr att man glömde ta upp dem,så det blev ett par gratis blöjpaket jag kom ju aldrig på det förrän jag kom hem heller

Om Du hittar en plånbok med några tusenlappar i då..

#10 Då lämnar jag givetvis in den till polisen. eller rentav kontaktar ägaren själv för det brukar ju finnas både kort och annat med namn på.

10,Den lämnas in där jag är eller på polistationen självklart

Jag fann en plastpåse med många tusenlappar i, utanför en bank en gång i världen. Gick in med den på banken. De förstog vem som tappat den.

Inte ett tack, vare sig från bankpersonalen eller den som tappat påsen.

En av mina söner fann 500:- i ett vägdike, när han var 6-7 år. Jag följde med honom till polisstationen och han fick lämna in den. Han tyckte kanske inte om det men jag ville lära honom hur man gör.

 Efter ca 2 veckor kom en annan liten pojke och hans mamma och hälsade på oss. Med sig hade de 100:- och en stor påse godis till min son. Det var den pojken som tappat femhundringen som han hade i fickan när han skulle cykla till djurparken och köpa säsongskort.

Där hade vi två små pojkar som lärde sig att konsekvensen av att vara ärlig, är fördelar. Vete sjutton om inte min son varit nöjd om han "bara" hade fått godispåsen.

Lämnar tillbaka om jag betalat för lite om jag upttäcker det innan jag kommer hem.

Jag gör som alla andra här ovan, ärlighet varar längst, heter det ju.

Ja så är det..ärlighet varar längst!

# 13  Det tror jag din son lärde sej då..fint gjort!

Instämmer i ovan..

""Ärlighet varar längst..O det goa samvetet..

Fast jag var inte ärlig på Ikea

#18 Men nån måtta på ärligheten får det väl va?

Bra Anders, nu lättade du mitt samvete

Så lite så!

Jag säger naturligtvis till,åt båda hållen
 de slarvar med sina datauppdateringar i en del butiker
 ett hyllpris och ett annat i kassan..
 jag sa ifrån för några dagar sedan,och fick en värdecheck
 på 25:- i matbutiken,som "belöning" för hittade prisfel nå´nting..:- )

en annangång,för länge sedan  ..struntade jag fullkomligt i att säga till,det var två ..snorkiga…."mogna damer" som bara pladdrade sinsemellan,svarade inte på frågor,pekade istället för att slippa avbryta sitt samtal…upptagna av viktigare saker än kunder..fick jag växel på en hundring(?) istället för en ..tjuga 
 det tyngde inte mitt samvete.

   penke