Ja visst ja! Vilken tid?

"Ett liv" vet jag inte men någon form av fortsättning. Jag har väldigt svårt att tro att själen dör.

Ja jag vill tro.. att min själ fortsätter att få verka i en annan dimension och därifrån kunna hjälpa och stötta och visa rätt väg för de som är vilsna på jorden…

#0 Det var ett bra avsnitt av "Det okända"! Camilla var verkligen duktig.

Jag tror på en existens efter vi lämnat vår kropp.

Ja.

Ett liv efter detta….Själen har vi med oss, den är vår. Kroppen är en skal som vi får nytt……

Jag tror på ett nytt liv på Jorden.(Själen)

Mina tankar är att vi-jag har en uppgift här,,,Sen vad det är.-Vet jag inte, Lurar mycket på det..-Allt skall man inte förstå…..

Ja..Camilla var duktig! Jag blir mer och mer övertygad, att det finns nåt..tänker också mycket på det. Men vad det finns, är svårt att veta..

Leva i paradiset/himlen..helvetet..födas på nytt..bli ett spöke..inget, bara vara död..annat..

Vad ska Du hitta på efter döden ?

#7 Vad vi "hittar på" efter döden, beror nog på vad vi har att gå igenom efter det här livet, när vi kommer till andra sidan.  Vi utvecklas/lär oss både på den här sidan och på andra sidan. Det är vad jag tror.

Nej det gör jag inte.

Nej jag tror inte på något sådant. Om det fanns ett sånt behövde man inte vara så rädd om detta livet. Jag tror att människan skapar sånt för att hon inte kan acceptera ett slocknat slut.

Jag har den största delen av mitt liv(till 65½ års ålder ) alltid sagt att allt slutar när jag dör. Men nu kan jag inte säga så längre eftersom jag talar med mina föräldrar och många andra och det kom väldigt oväntat kan jag säga.min familj och släktingar som alla var skeptiker har nu fått bevis på olika sätt och tänkt om.

Sisa….

Leva i paradiset/himlen..helvetet..födas på nytt..bli ett spöke..inget, bara vara död..annat..**Vet du? I bland så känns det som detta är helvettet, Det som många pratar om..För många i värden har det inte lätt.
**

Vad ska Du hitta på efter döde::Antagligen i min värd så kommer jag o vara i samma grupp av människor som jag är nu.Bara det att jag inte kommer i håg det…Men bara min teori.Så vi är i hopp Sisa

Himmel eller helvetet. Jag tror att det är vi själva som skapar dessa "platser"/tillstånd.

Önskar också att jag kunde tala med mina vänner på andra sidan. Varför kan bara vissa människor göra så ? Och varför får bara vissa människor besök av dom döda..som på TV-programmet ?

Hur kan ett medium veta, allt hon vet ?

# 12

Vara i samma grupp människor utan att veta om det..jag vill ju veta om det!

Frågorna är många..men alla får vi ju en dag ett svar!

#14 Om jag får säga vad jag tror så existerar den där konversationen med döda anhöriga bara inne i ens eget huvud.

Orsakerna till att man kan ha de upplevelserna tror jag är kemiska.

Jag vet själv vad jag sett och känt i tillstånd av affekt, exempelvis under in- och utpassage i tillstånd av hypoglykemi. Det handlar om intryck som skapas av kemiska förändringa i hjärnan.

"Frågorna är många..men alla får vi ju en dag ett svar!"

Ja, eller inte.

Min pappa och jag pratade mycket om det fanns liv efter döden. Nu är han borta och har inte "hört av sig" från andra sidan, då är jag mer övertygad om att det inte finns någon fortsättning.

Men vad vet jag???

En knasig fundering som jag har.. mitt lilla barnbarn har exakt likadant födelsemärke som min far hade, på exakt samma ställe.

Man kanske återföds i en ny kropp om man inte var "färdiglärd" här??

#17 Min övertygelse är att vi återföds x antal gånger till jordelivet. Det antal gånger som behövs för att vi ska ha tagit del av och lärt "alla läxor".

Det har skrivits mycket om att vi föds (oftast)  igen, till stora delar, av den "grupp" vi tillhörde i förra livet.

Jag har läst om de som frågat små barn ( ca 3-5 år) Vad hon/han hette "förra gången" och fått namn som  någon avliden släkting haft. De har fortsatt att fråga vilka de bodde med då och var de bodde och barnet har beskrivit precis där den namngivne bott osv.

Sant eller inte, det vet man aldrig.

#18 Men då undrar jag följande Gunilla: När började det här återfödandet i människans utveckling, för inte är det väl möjligt att exempelvis Homo erectus hade så många läxor att lära att de behövde något ytterligare liv?

#19 Jaa, inte vet jag. Jag har bara mina teorier om allt det här. Det finns nog ingen levande som kan svara på det. Tids nog får vi veta. Men att det finns något efter "döden" det är jag helt övertygad om eftersom jag haft kontakter många gånger med de som gått över. Andar som kommit med hälsningar och meddelande till helt okända människor för mig. Människor som inte berättat för mig vilka de har på andra sidan.

Jag är en rätt så jordnära människa, har mina tvivel till mycket, är väldigt misstänksam mot mycket. Men det här är jag tvärsäker på.

Jag har så pass självkännedom också att jag vet att jag inte har någon psykisk sjukdom och hör röster därför.

Jag har haft det här med mig sedan jag var ett ganska litet barn och har varit rädd för det många gånger men rädslorna har gått över i takt med de utbildningar jag gått. Jag har fått kunskap om hur jag ska hantera det här.

Lite Matte.

I år är det märkliga datum: 1/1/11, 11/1/11, 1/11/11, 11/11/11, Ta dina sista siffror i året du föddes och plussa det med antal år du fyller i år, Svaret?? 111

Jaa, det stämmer! Häftigt!

Jag det skulle vara häftigt om någon föddes den 11 november kl 11.11.11 och dessutom var pojke och fick de fyra sista siffrorna 1111. Då blir det 16 ettor på rad.

#20 Gunilla, jag menar inte att man skulle vara kocko i bollen för att uppleva såna saker. Jag menar bara att det sker inuti huvudet oavsett hur man sen upplever det.

Min farmor sa ibland att hon såg döda anhörigas ansikten i hörn uppe vid taket och att de talade till henne.

Det har jag på sätt och vis upplevt själv, fast det var jag som var uppe i hörnet och betraktade mig själv, min sambo och två ambulansmän där uppifrån, när de försökte få mig tillbaka till medvetande under en hypoglykemi.

#23 Jag vet att du inte menade så, men det finns de som gör det.

Men nog är det lite spännande det här med rösterna, meddelanden, dofter, ansikten och kroppar som jag och många mer får vara med om att uppleva.

Jag minns att du berättade om den gången du såg dig själv uppifrån - det var nära den gången. Du hade tid kvar här på jorden

Du skulle ju bl.a. bli en god far till dina barn!

#24

Usch Chik, de där ettorna… 11/11/11 … påminner om en otäck rysare jag läste en gång!

Nix det gör jag inte,men det känns tryggt att tänka på ett liv efter detta om en nära vän går bort,en hjälp att komma över det

..programmet missade jag..
och
 på frågan:Nej.

mina erfarenheter ( i detta livet..) säger att det ÄR så.
 ängslan eller mod,skrivs det om i tråden
 bra eller dåligt ?
 tjaa,det vet jag inte riktigt,bara att det är så.

   penke

#23 Jag har också hängt under taket på ett sjukhus i Bayonne(Frankrike)när mitt hjärta stannade. Jag såg då min väninna i ett hörn bakom en skärm och läkare och sjuksystrar som arbetade för att få liv i mej. När jag berättade för en av läkarna vad jag sett talade han om att det var väldigt vanligt.

Jag har också sett mig två gånger utanför min kropp via svåra allergi-astma anfall. Ena gången stod jag bredvid läkaren som sprutade adrenalin i mig. Då tänkte jag, "nä jag vill inte går tillbaka i den kroppen, där är så svårt att andas." Men ångrade mig och gick tillbaka ändå.

 På andra gången minns jag inte mina tankar, men jag var på väg då också lämna hela konstiga kroppen.

Men jag tror på reinkarnation också. Att döden är inte något skrämmande sak för mig.

Men det kändes i alla fall bra, att kunna fortsätta livet i samma kropp, sedan när den började fungera bättre efter mediciner.

Allt ni skriver är både spännande och intressant. Jag kan inte bestämma mej, för vad jag ska tro..så jag får nog fortsätta leva i ovisshet tills jag får bevis