Ja, man ska nog inte upplysa folk alltför flitigt om sin rätta ålder, utan låta dem tro vad de vill!

Tror folk att jag är 38, så är jag det hi hi

Jag är 45 men brukar inte påpeka det*tror jag*

Gudars skymning, vilen fasa att förbli ung hela livet. Nää, jag trivs med min ålder och skulle inte vilja ha ungdommen tillbaka.

Sedan vad andra tror att jag är i för ålder, beror på dagsformen och deras synfel (starr eller vad det kan va)

Jag hade inte haft något emot att vara ung hela livet. Ha en kropp som inte bryts ner. Och sedan kola vippen snabbt och enkelt. Det hade inte varit dumt alls. Men jag skulle så klart ha velat ha med mig mina livserfarenheter ändå.

jo jag skulle nog vilja gå bakåt åtmindstonde till 50, när man har synen kvar och är mer rörlig

Hade en händelse i skolan förra veckan om just detta,ny klass nya människor och en kände jag sedan tidigare….en av de äldre damerna säger sitt personummer som börjar på 1963 alltså samma som mig,tjejen som satt bredvid hajade till och frågade mig "tyst" var inte du född 1963??,jo sade jag och fick snabbt klart för mig att jag ser ut att vara yngre än så

Jag har alltid sett ung ut för min ålder och alla har alltid förvånats över att jag haft en så gammal son osv. men det hände något vid 40

Därefter tycker jag att jag har rasat kroppsligt. Visserligen har jag från 42 varit ganska sjuk vid flera tillfällen och tappat massor i vikt och legat inne ett par gånger för undernäring vilket säkert påverkat en del.

Men vad betyder en siffra? Man är som man känner sig inombords och jag kommer alltid vara den där flickan som satt på stranden på en sten och bad till Gud att jag alltid skulle få vara 11 år.

Jag var så kär i Johan med de blå ögonen och de ljusa lockarna och jag trodde inte man kunde bli lyckligare än så.

Nu hade ju livet ännu mer lycka i beredskap åt mig och jag är evigt tacksam att Gud inte lyssnade men jag känner mig ofta som 11 år i sinnet.

Hemligheten med att förbli ung ligger i att leva hederligt,

äta långsamt och ljuga om sin ålder….

Så det är inte svårare???

*Fniss* det finns mer men det får ni komma på själv.

De som vill hålla sig ung (yngre) ska skaffa sig en yngre partner har jag läst!

Äsch ..jag har varken tid eller lust för män så jag väljer att vara så barnslig som möjligt.

#10 Det vet jag inte om det stämmer, Min man är 12 år yngre än jag, men jag tycker ibland att det får mig att känna mig ännu äldre.

Asta..

Min sambo är 14 år yngre..Fast han verkar ju många gånger äldre än mig..

Blir lite rädd,Vem skall ta hand om han när han blir lika gammal som Jag??

Känner mig ung.Tils jag får se kärringen i Spegen..

#13 - du det funderar jag också på ibland. Vem som ska ta hand om honom alltså. Och så funderar jag på att han kommer att få ta hand om mig.

Asta..Då blir vi kanske lite rädda..

Dom kan när dom måste…

#10 Gunilla, Den där är myt.  

Min andra ex gubbe, han som även gifte sig i min dröm med dig, är 10 år yngre än jag. Men mig hjälpte inte hans ålder. Han kändes på alla sätt äldre än jag.

Yngre partner…..det sket sig fullständigt! 

Men nu….lever hederligt, äter i min egen takt och ljuger inte om min ålder!  Och är ung!

Det låter bra det!

Det finns 25-åringar som är riktigt gamla i alla möjliga avseenden och det finns pensionärer som är motsatsen.

Jag har aldrig funderat på siffran i sig, även om det ibland slår mig hur gammal jag är. Jag är glad varje nyår över att jag fixat ett år till.

Jag är bra på att anpassa mig till min omgivning och har inga problem att falla in i ett gäng 20-25-åringars vokabulär och resonemang. Det gör att jag ofta blir betraktad som yngre än vad jag är.

De flesta jag umgås med är yngre än jag, min fru är yngre än jag och jag har barn i 8-10-årsåldern. I såna sammanhang kan man inte vara gammal, det håller helt enkelt inte.

Rent fysiskt borde jag ju enligt vad en del påstår, vara omkring 350 år. Det påstås nämligen ibland att en narkos tar 10 år av en liv. Jag har gått igenom drygt 30 narkoser.

jag har 4 barn 5 barn barn mellan 1-11år,många ser frågande ut så man kanske inte ser ut att vara farmor och mormor,ska man ta det som en komplimang troMen jag är glad, att jag har 5 underbara barnbarn livets efterätt.låna mysa hämta lämna på dagis,vara med på lucia och dansuppträdanden m,m.Men man gör det man orkar,man är trött efter några intersiva timmar.

Men det som är skönt med barnbarnen att man har dom till låns.

Så får föräldrarna ta över.om man får säga så,jag är ju inte ung och kanske inte gammal 50 år räcker man har fött opp 4 barn själv.

Min karl har 2 år kvar till 50.Många på hans jobb, börjar om vid40-45 att skaffa barn.

Kanske inte den biologiska åldern på partner är avgörande. Men däremot partnerns sinne.

Min särbo är jämnårig med mig, låt vara född 5 månader tidigare på året. Men han är ganska barnslig. Eller ska vi säga att han bevarat barnasinnet. Han har sagt någon gång att han aldrig kunnat se sig själv som vuxen. Jag tror det är anledningen till att han är så fenomenal med barn och ungdomar, och så oerhört uppskattad på tennisklubben där han jobbar.

Jag är i jämförelse med honom, lite åldrad och stelnad inombords och i tänkandet . Och många gånger kan jag bli irriterad för att han inte har fler "vuxenpoäng".

Men hans inflytande gör att jag hittar tillbaks till mitt inre barn, jag har blivit mer avslappnad i min attityd till saker och ting sedan vi träffades, och tar saker mer med en klackspark. Och det tycker jag är så skönt. Skönt att slippa oroa sig, slippa känna prestationsångest. Det blir som det blir ändå - det har han lärt mig! Och det är jag jätteglad för.

Då har han lärt dej en viktig del av livet!