Jag sydde ihop min tumme med björntråd en gång för att "komma helskinnad ur" bokstavligt

Min man som avskyr blod tyckte jag var helgalen men det var helg och jag visste vad det innebar att sitta och vänta på akuten och jag var också givetvis medveten om den stora risken med infektion men jag klarade både mig och tummen bra.

Skarpt gjort!

Här finns en som är så "galen" hela tiden, att det är svårt att säga vad är den "galnaste" vad jag har gjort.

Den frågan skulle kunna svara på de bättre som har levt/lever i min omgivning. De har fått, stackarna, många gången huvudvärk av min galenskap. Men inte jag.

När jag tänker efter, jag har inte gjort mycket annat titt och tätt än galna saker hela mitt liv. Men en ut av de tokigaste poppar upp just nu. När min äldsta son var liten baby, liftade jag ca. 200 km lillen i famnen. Tre olika bilar plockade med oss, och vi kom välbehållna fram till min svärmor. Men, hennes skrik ekar ännu i mina öron, trots att det är nu över 40 år sedan, och svärmor är död.

Men jag tyckte att hon skriker onödan. Resan gick så bra.

Nöden är ju uppfinningarnas moder.

Jag minns en gång när jag och exmaken skulle ha hem golvlister vi hade köpt till vardagsrummet. Dumma som vi var, fick vi för oss att vi kunde BÄRA hem dem, vi bodde ju centralt och det var inte långt.

Men det gick upp för oss att det aldrig skulle funka. Jag hade min cykel med.

Plötsligt slog det mig: jag skulle använda bygeln till mitt blocklås i cykeln, lossa den, hänga den över cykelstyret, och låta golvlisterna vila dels inuti bygeln, dels längs med cykeln på pakethållaren. Då skulle vi få hem dem utan att bära, det skulle räcka med att en gick bredvid och höll i listerna så de inte gled av.

Min man blev vederbörligen impad då, och det skulle mycket till, då han ju var teknisk fysiker och var van vid att vara den som löste tekniska problem av oss.

Galet, kanske inte. Men en radikal idé.

Ja mycket galna saker blir det rätt ofta här med,men jag kan berätta om en sak som jag minns just nu i skrivandets stund.

Min son då 3 år var med mig och handlade på affärn och hade fått en fix ide om att få godis trots att det bara var en onsdag,han började skrika framme vid kassorna och jag tröttnade så jag packade mina kassar klart och lade mig platt fall på mage själv och skrek efter godis jag med,hahaha ni skulle sett synen både på sonen och personalen,han skrek aldrig mer på det viset i affärn igen.

Och jag har aldrig behövt göra om det igen,personalen fick sig nog ett gott skratt för hela veckan då

Ha HA Ha

Min är inte lika rolig men vi skrattade hysteriskt efteråt fast jag höll på att få stryk.

Jag bodde i Henday Plage i Frankrike(nära gränsen) och vi hade varit till en resaurang i San Sebastian i Spanien, när vi skulle åka hem hade ETA stängt av varenda våg åt alla håll så vi satt ien råtfälla. Jag blev nervös för vi hade mina föräldrar med och alla barnen. Vi lyckades ta oss ut genom att åka genom hamnen och lyfta på bommarna(tur att inga vakter var där)och kom upp i bergen där vi pustade ut tills vi såg en brinnande trädstamm och en man som satt längre upp i skogen.innan någon hann reagera hoppade jag ur och drog bort stammen så Marino kunde tränga sig förbi och hoppade in och vi fräste iväg.Jag tror alla skakade som asplövoch vi var förvånade över att han inte skjutit mot mej eller bilen. Vi tog oss hem, jag med väldigt brända händer.

Men vilka historier…

Det gläder mig att det finns galningar i världen och här på LK

#7 Ska jag berätta mera……näää jag skonar er här på LK. Mina "stackars" barn slipper inte undan av deras galenmorsa.

Berätta du Pirkko!

Jag är idel öra

 Haha Cristine, jag har gjort bara galenskaper.

Ok. en till.

I min "vild ungdom" var jag på båten med en annan tjej. Båten var liten och det inte fanns så mycket hyttplatser vad det finns nuförtiden. På natten blev vi trötta och försökte hitta plats någonstans att sova. Men det såg hopplöst ut. Människor låg överallt.

Då fick jag förstås "bra" idèe. "Vi kan stå här bakom en dör vad endast besättningen får använda. Den första som kommer därifrån hinner inte fatta innan jag slår honom." Min kompis hann inte svara. Dörren öppnades och en man dök fram därifrån. Jag hade redan handen uppe att slå, men han var snabbare än jag, och fångade fast min hand.

Sedan blev det diskussion om vad det rörde sig inne i min skalle.

Jag hade tänkt fixa sovplats i båtens finkan åt oss. "Bättre där än sova stående" sa jag till mannen.

Jabb vi fick sovplats, men inte i finkan. "Den är full" sa mannen. Han var båtens purser. På den natten fick min kompis sova i lediga säng i hans hytt, och jag sov nöjd på hans hytt golvet.