Med ren illvilja och envishet!,tvingade mig att göra sådant som jag egentligen inte ville…men det är jag det

Det gjorde jag inte. Ni vet ju att jag har återkommande depressioner, s k egentlig depression. Måste behandlas numera med medicin, livslångt. Så det var först när verkan av medicinen kickade in, som jag kände mig bättre. Tills dess är det ett smärre helvete.

Jag tog en dag i sänder, skrev och bloggade mycket. Väntade, uthärdade. Försökte skyffla undan alla icke nödvändiga grejer och koncentrera mig bara på att äta, sova och hålla mig uppe.

Jag har också återkommande depressioner, olika i djup dock, eller vad man nu ska kalla det.

Mitt sätt att komma ur är att skapa rutiner. Saker som jag måste göra. Rutiner hjälper upp mig.

Minns när jag studerade och trillade ner. Jag bestämde mig för att jag skulle klara av att läsa 50 sidor om dagen och i början satt jag till tre-fyra om nätterna. Men så småningom hjälpte det mig fram.

Jag har aldrig haft depression men har djup respekt för denna oberäkneliga sjukdom.

Däremot har jag fått diagnosen depression 2008 tror jag det var med min återkommande huvudvärk och skenande puls

Jag blev insatt på Lyrica för ångest och neuropatisk smärta och fick även zoloft. Har man ont testar man allt och jag förstår även läkarna för man testar ju enligt uteslutningsmetoden när det är en osäker diagnos.

Nu hjälpe detta föga så jag slutade med medicinen.

Jag gick ur min målande, jag tror jag målade natt och dag faktiskt, men jag lyckades.