Jag tycker nog att det är roligare och skönare och trivsammare att vara två! Även om singellivet har sina fördelar.

Grejen är att om man lever ihop med någon, kan man alltid hitta på saker på egen hand och genom att rycka i trådarna, få vara ensam hemma och få egentid när man behöver det - men det är inte fullt lika enkelt och går inte fullt lika snabbt, att trolla fram en man när man känner för det!

Puman beskriver det bra, men jag vill byta ut man mot kvinna i hennes sista mening! 

Men jag tror vi människor är skapta till att leva i ett par-förhållande.

Jag har ju aldrig varit singel så jag vet inte vad jag pratar om men Sisa undrar om det finns fördelar och det tror jag att det gör också.

Jag märker på mina bekanta och arbetskamrater som är singlar att de är oerhört aktiva. Efter helgen så ha de oftast gjort en massa olika saker. Utställningar, bio, träning, olika aktiviteter med mera medan en annan mer eller intre inte "gjort någonting"

Men det är mysigare att göra "ingenting" tillsammans

Tänkte säga lite av det som Bumbleboo skriver. Jag var singel länge och jag trivdes precis lika bra med att vara singel som jag trivs med att vara tillsammans. Man hinner mycket mera, det var lättare att träffa och lära känna nya människor, det var lättare att få in rutiner på tex träning och annat. Det är olika fördelar helt enkelt.

Jag skulle nog tycka det vore jobbigt att bli singel nu igen. Inte för att jag skulle bli ensam utan därför att det skulle innebära att jag blev utan min man. Jag tror inte jag skulle vilja ha en annan man faktiskt utan jag tror att jag i så fall hade blivit kvar ensam. Hade jag inte träffat min man eller någon annan man för den delen så hade jag nog fortsatt att trivas som singel.

Ibland skulle det nog vara skönt att få vara ensam o få fatta enbart egna beslut…å andra sidan så är man ju 2 om allt det jobbiga också.

Håller med Asta om att det skulle bli jobbigt att vara utan just den Gube jag dras med. Tror inte att jag aktivt skulle gå in för att skaffa en ny att bo med, särbo möjligen.

Jo, men visst är det skönt att vara singel, precis som ni säger så blir det mer upplevelser. Jag upplever att det som är singel (liksom jag själv när jag var singel, planerar sina ledigheter så att det händer saker) och som ni säger så när man är två så händer det mindre saker, man bara är tillsammans.

Guben min säger att när det gäller att leva tillsammans går livet ut på att bara härda ut.

Fast det säger han på skämt förstås. Han tycker ungefär som jag, det skulle väl gå an att vara singel men det är trevlig att vara två också!

Jag har varit singel, sambo, gift, och särbo. Av alla mina samlevnadsformer tror jag jag trivs bäst med att vara särbo. Då får man både sammanboende, ibland, och ensamtid, och singelliv.

Jag är sådan att jag blir irriterad om jag har någon inpå mig hela tiden, jag måste absolut få egentid, få gå in i min grotta. Jag orkar inte prata och konversera och svara på frågor hela tiden heller. På sätt och vis är jag ganska osällskaplig.

Beror på 3 saker. Det första är min uppväxt, med tre yngre bröder och en familj där det rörde på sig hela tiden. Svårt att få vara ifred, svårt att få vara ostörd. Det andra är min nedsatta hörsel, för mycket ljud blir jobbigt för mig. Det tredje är att jag har ett så väldigt kontaktintensivt jobb. Jag får helt enkelt utlopp för mycket av mitt behov av mänskliga kontakter via jobbet.

Nu är jag särbo.. och vill förbli så ett tag. Sedan kanske jag vill något annat, men det får jag ta då

Det kan vara bra men att vara två är bättre.