Spökhistorier och skräckfilmer. Har alldeles för livlig fantasi.

Telefonsamtal mitt i natten. För då vaknar jag alltid med tanken "nu har det hänt något hemskt".

Sedan har även jag svårt för skräckfilmer, fast jag har börjat bli lite mer luttrad.

Mörker o väggar som jag inte ser…Utan bara känner.

Nä.Nä-Inte galen. Bara känslig.

Det som skrämmer mig mest är nog att inte kunna försörja min familj.

Om vi talar om mer "plötsliga" incidenter så ligger nog telefonsamtal väldigt högt uppe på min lista. Har fått en del tråkiga samtal genom åren…

Mörker är mysigt men också väldigt obehagligt numer, har fått extremt dålig mörkersyn, otäckt när man inte ser ett vitten!

Jag är inte särskilt lättskrämd faktiskt om man tänker på plötsliga saker. Jag älskar skräckfilmer och är inte mörkrädd.

Det jag är mest rädd för annars är att det ska hända mina nära och kära något obehagligt.

Jag med..att något händer mina nära och kära..dessutom lite rädd, för att bli gammal..

När någon ringer från skolan och inte låter glad.

Tanken på att något ska hända de mina.