# Far.. Author: [Borttaget] Vad krävs av en modern pappa idag ? På söndag är det Fars Dag! ## Comment 1 Author: Maria Det räcker gott och väl att bli älskad och respekterad av sin pappa. Att känna sig betydelsefull och att veta att han alltid finns där och ställer upp oavsett vad man har trasslat in sig i... Det är ganska tidlöst och jag vet inte om en modern pappa ska vara på ett speciellt sätt![Obestämd](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Det räcker väl att vara sig själv. Personligen gillar jag inte dagar som Mors respektive Fars dag, då alla varken har en mor eller far eller kanske har dålig kontakt. Vårda sina nära och kära ska man göra året om tycker jag. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Jag tycker Bumbleboo har uttryckt det precis så som jag känner! ![Kyss](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 3 Author: chik Instämmer i kören... ## Comment 4 Author: penke Jag tycker precis tvärtemot ! \*skratt\* Modern pappa eller mamma... det,har väl alltid varit det samma H\*n må vara vrång o jobbig  men en som alltid finns där,när det behövs.    penke ## Comment 5 Author: Cristine Håller också med Bumbleboo ## Comment 6 Author: barnbarnen Håller med Bumbleboo. Men har förberett tårta om det kommer någon på söndag![Glad](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 7 Author: [Borttaget] Jag hoppas att moderna pappor av idag är mera tillgängliga för sina barn än min generations fäder var. För 40-50 år sedan var barnen mest mödrarnas ansvar, även om jag hoppas och tror att det fanns undantag även då. ## Comment 8 Author: [Borttaget] Jag tror att de flesta pappor idag, är mer tillgängliga än dom var då jag växte upp..men då jobbade ju heller inte mammorna lika mycket..mamma fanns alltid till hands, medans pappa jobbade.. Hur är..eller hur var, Din pappa ?  ![Obestämd](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 9 Author: [Borttaget] När jag var liten, var det nog tvärtom. Mina föräldrar pluggade när jag föddes. Min mamma blev klar med utbildningen fortare än pappa så hon började jobba då, när jag var 2 år. Vi hade en dagmamma, eller barnsköterska, som kom hem till oss och tog hand om mig. Min mamma har jag knappt några minnen av från mina tidigaste år. Utan det var tant Eva som tog med mig till lekparken, som sjöng visor för mig, som gjorde falukorv och makaroner till mig, osv. Pappa var annars hemma mycket, han doktorerade, så han hade ju rätt fria arbetstider. Men mest satt han nere i källaren och skrev. Och så spelade han piano, och diskade. Jag var på lekis från det jag var 4 år, men dagis har jag aldrig varit på. ## Comment 10 Author: [Borttaget] Min pappa var manodeppressiv, eller hade en bipolär sjukdom som det heter idag. Det innebar att han kunde vara fantastiskt rolig ibland och köpte allting man ville ha, vare sig man ville ha det eller inte. Och gjorde av med alla pengar som fanns. När han trillade ner brukade han inte jobba. Oftast när han trillade ner så brukade han samtidigt gå i konkurs, kronofogden kom och mätte ut och tog oftast bilen. Det brukade vara det enda vi hade med något värde i. Sedan hade vi ont om pengar och var inte utan mat, men det var inte något överflöd. Mamma jobbade och försökte hålla undan sina pengar, men det lyckades hon inte alltid med. När man var riktigt liten tyckte man ju att det var häftigt när han var i en uppåtkurva, men när man blev bara lite äldre förstod man vad det innebar. Att alla pengar tog slut och att han skuldsatte sig. Man var inte ett dugg glad för alla presenter han köpte. Man visste att det snart skulle komma en period med riktigt elände. Det låter väl hemskt, men jag var inte ledsen när min pappa gick bort. Jag vet att han inte kunde hjälpa att han var sjuk, men han ställde till så mycket elände för oss alla att jag kan inte bortse från det. ## Comment 11 Author: [Borttaget] Min pappa var inte mycket närvarande och när han var det var vi barn oftast livrädda, för det kunde betyda stryk endera med livremmen, mattpiskaren eller något annat tillhygge, en vedklabb eller en träsko. Om man gjort något som föräldrarna tyckte berättigade pisk eller inte var inte så noga, det kunde räcka med att vi lekte lite högljutt. Mamma var visserligen närvarande, men inte mycket deltagande. Hon gick och drog i nattlinne till lunch och läste Damernas Värld och Allers. Vi barn fick göra mycket av en hemmavarande mammas jobb själva. Hon hade sin mat och vi hade vår. Till frukost fick vi gröt och till middag fick vi något enkelt som blodpudding eller pölsa. Mamma själv åt entrecote med pommes frites och drack Loranga till. Föräldrarna åt godis i smyg, vi hittade papper ibland. Själva fick vi i bästa fall ett litet russinpaket på lördagen. Ett par gånger om året en sån liten rund mintchoklad med silverpapper runt. Jag lovade mig själv när jag var 10 år att aldrig någonsin behandla mina eventuella framtida barn som mina egna föräldrar behandlade oss och att sätta barnen främst i alla lägen är något som jag nu alltid gör, men som mina föräldrar aldrig någonsin gjorde. ## Comment 12 Author: Farwuq #11 Nog fick vi en smäll ibland, men fullt så illa som du skriver hade jag det aldrig. ![Rynkar på näsan](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") ## Comment 13 Author: [Borttaget] \# 11 Gör mej ont att läsa om din uppväxt, Peter..Jag vet att du är en underbar pappa..![Kyss](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 14 Author: evrekaw Min pappa är enveten, en besserwisser, tjurskallig, burdus, har svårt att visa känslor.... Men... Jag 'älskar honom enormt - för han finns och har alltid funnits där när jag behövt honom. Han var dessutom som en far, mer än en morfar, för min dotter - som inte hade någon pappa... Ja... Så hur ska en bra far vara... Inte en aning... Har varit både arg och less på min emellanåt - men gud vad jag älskar honom - precis som han är med alla hans fel och brister...![Glad](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 15 Author: [Borttaget] \# 14 Det är kanske så det är..vi älskar vår far, trots hans fel och brister..![Obestämd](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 16 Author: [Borttaget] Jag hade lycklig barndom hos min fosterpappa.![Glad](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Min biologisk far skulle jag fått träffa när jag var långt över 20 år, men jag ville inte. Jag hade redan världens bästa pappa, och den andra skulle ha varit helt främmande person till mig. Det räckte till att jag fick veta hans namn och jag fick en bild av honom. Jag stirrade på bilden och sa, Hej. ![Glad](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 17 Author: [Borttaget] #15 Det gör inte jag ![Obestämd](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 18 Author: chik Vill bara säga att min far o farfar o Morfar var där för mig när jag växte upp... Så med det vill jag visa att fäder tar sitt ansvar..En del fult ut o en del lite mindre... ## Comment 19 Author: Maria #15 Det beror nog alldeles på vad det är för fel och brister. ## Comment 20 Author: [Borttaget] #19 - håller med. Vanliga mänskliga brister är en sak, men jag anser inte att man kan älska en människa oavsett vad han eller hon gör. ## Comment 21 Author: evrekaw #19 Mmm precis!