Min pappa var knappt 28 när jag föddes. Jag är hans första barn och enda dotter.

Det var lite speciellt eftersom pappa trodde att han inte kunde bli far tidigare! Han hade nämligen haft påssjuka som barn, tror han var i 11-12årsåldern då, och det kan ju göra män sterila om det vill sig illa.

Jag var inte planerad, men när pappa fick veta att jag var på väg, lär han ha hoppat och jublat . Sedan fick han ju 2 söner till så det var inga fel på honom alls ju!

Min far är ganska reserverad och inbunden, men har ett stort skratt och mycket humor. Han är väldigt musikbegåvad och förutom att han är jazzpianist, spelar han även dragspel och fiol. Det senare dock numera endast när jag är på besök, då spelar vi tillsammans och jag kompar honom på pianot.

Han är även hängiven tennisspelare och så är han skogsägare. Skogen är vårt andra stora gemensamma intresse, språk och resor det tredje.

Han är pensionerad universitetslektor / gymnasielektor i franska. En av mina stora sorger är att jag aldrig kommer att kunna läsa hans avhandling, för jag kan inte ett ord franska.

Min pappa är den förälder som jag står närmast eftersom jag inte står ut med min mamma och inte umgås med henne sedan 8 år.

Mina föräldrar är jobbiga, var och en på sitt sätt - bägge är fullblodsegocentriker och ingen av dem är vana vid att hantera yngre syskon, vilket gjort att de inte kan visa förståelse för min situation och utsatthet efter deras skilsmässa.

Jag är väldigt lik pappa till utseendet med den skillnaden att jag är mörk och inte ljus. Men min i grunden lite seniga och gängliga kroppsbyggnad, skelettets form, ansiktsformen, den tunna halsen, händernas form, den ljusa hyn, fräknarna, den höga pannan och ögonen (fast ögonfärgen är min egen) har jag fått efter pappa. Däremot har jag sluppit hans tunnhårighet och örnnäsa .

Du kan ju skanna hans avhandling och översätta den i datorn Puman!

Min pappa var över 60 när jag föddes. Jag var inte planerad, men visst var han glad att jag kom :)

Har inget ont att säga om min pappa. Tyckte att han var världens snällaste!

Min pappa var 33 då jag föddes..jag älskade verkligen min pappa, som var en omtänksam far..kämpade för att vi skulle ha det bra..

Tyvärr gick han bort alldeles för tidigt..samma dag som han fyllde 59 år..

Jag tänder ett ljus för honom idag..

Man pappa var 20 år när jag föddes och min tillkomst var hans sätt att försäkra sig om att min mamma inte skulle hitta någon annan under året han gjorde lumpen.

Min pappa var 33 år när jag föddes, han var snäll och trygg och för det mesta glad.

Saknar honom och mamma mycket, 10 år sen han gick bort, 8 mamma men kan fortfarande komma på mig med att titta ut och tänka "undrar om dom kommer hit en sväng idag"?

Tänder ljus för dom båda idag.

Min pappa var 33 när jag föddes och 63 när han dog.

Min far var 50 år när jag föddes.

Vi hade lantbruk, och han var känd för att kunna arbeta hur mycket och länge som helst, bekymrade sig inte för småsaker som ett brutet ben eller andra blessyrer.  Även känd som en riktig hästkarl.

Han var ingen far som satt och kramade oss barn, det fanns väl ingen tid för sådant, det var arbete eller sömn som gällde för honom.

Men 7 skötsamma barn lyckades han fostra upp ändå, med hjälp av mor naturligtvis.

Han blev 89 år.

Min pappa var 34 när jag föddes.

Trots sin polio och kärlkramp, var han den som fick alla andra att må bra. Han var den omtänksammaste, snällaste människa man kan tänka sig.

Min mamma var svårt njursjuk och pappa tog hand om henne dygnet runt, tills hon dog alldeles för tidigt som 50 åring. Jag saknar honom oerhört mycket, han gick bort för 2,5 år sedan. Han blev 84 år.