När jag verkligen ska shoppa går jag ensam. Jag vill inte ha maken med eller någon annan heller för den delen. Går jag med maken eller någon kompis kollar jag bara läget. Det är trevligt det också, men är en helt annan sak. Då går man på stan och så käkar man lunch mm, när jag shoppa är jag mer målinriktad.

Däremot har maken svårt att shoppa på egen hand. Han vill helst att jag ska vara med av någon anledning.

Jag är inte någon slav under modet, tar det jag gillar. Just nu är jag t.ex. väldigt nöjd med att det är inne med leggings och tights eftersom jag hatar strumpbyxor. Har hamnat i en klänningsperiod från att tidigare alltid haft långbyxor. Kan ha att göra med extrakilon som trillat in också.

Jag shoppar helst ensam. Är ganska dådkraftig och rask när jag väl vet vad jag ska ha, och vill inte ha med mig någon såskopp som inte kan hålla mitt tempo. Inte heller tar jag med mig mannen i mitt liv på klädshopping, det anser jag vara kvalificerad mansmisshandel.

När jag och exmaken skulle ut på stan, gjorde vi därför så att vi stämde möte några timmar senare för en fika. Jag kunde shoppa loss och prova kläder i lugn och ro, han gick till en teknikaffär eller gubbdagiset och var nöjd på sitt håll.

Modemässigt har jag ganska fina antenner för vad som är inne, och lyckas ofta vara trendig utan att tänka på det, vara först med grejer.

T ex köpte jag förra våren, 2009, en grön handväska från DonDonna, som det senare skrevs om flera gånger i t ex DN, som exempel på det nya handväskemodet!

Däremot kan man inte kalla mig någon som klär sig utpräglat trendigt. Jag klär mig ganska slappt… eller avslappnat, eller kanske vardagligt. Ur rådande mode väljer jag det som passar mig, och struntar i resten. Försöker hålla en mer klassisk stil.

Är inte den utpräglat feminina typen med t ex pärlor, stilettklackar, kofta och stora schabrak till handväskor. Föredrar en blandning av feminint och tufft, som t ex skinnjacka, läderbälte, boots, spetsprydd blus, armringar och örhängen.

Blir kanske lite inspirerad av särbon, han är hårdrockare / sportkille, och klär sig främst i tajta jeans (han är urläcker i dem), svarta t-shirts, snygga klädeströjor och skinnjacka och läderskor.

När jag är normalsmal igen, kommer mina tajta långärmade t-shirts att åka fram, som smiter snyggt åt runt armar, axlar och byst.

Kläder är roligt!

Javisst är det roligt med kläder. Jag säger som Asta att jag har hamnat i "klänningsträsket", jag trivs så bra i tunika/klänning som får gå som längst ner till knäet, men givetvis inte heller vara för kort. Det som kallas strumpbyxor, dvs såna i nylon, har jag inte haft på evigheter. Det finns jättesköna leggings i både bomull eller med ullblandning, eller såna med fötter, randiga, rutiga eller annat roligt mönster.

Precis som föregående talare tycker jag om att shoppa när jag är ensam, ibland tillsammans med en kompis som jag trivs bra med. Om sambon är med tittar jag bara. Jag tillhör de människor (kanske det finns fler ) som mår bra av att vara bland andra människor utan att behöva umgås med dem. Jag får energi av det. Alltså tar jag ofta en promenad över stan och går in och ut i olika affärer och kollar läget. Handlar alltså inget. Det är också därför jag inte tycker om stora shoppingcenter. Jag vill inte göra dessa "energipromenader" inne, det luktar instängt, jag vill ut, få luft emellan affärerna, byta intryck. De stora galleriorna känns så oerhört inriktade på endast konsumtion, det ger mig ingen energi.

Nu ska sambon och jag åka upp på stan och äta lunch, sen tar jag mig en liten tur och cyklar sen hem.

Mode… ja jag försöker plockaut det som passar mig, jag köper kläder i färger som passar ihop, och nya kläder som går att kombinera med de jag har. Somsagt,mycket tunikor/klänning, leggings, roliga strumpor, stövlar nu till vinter, hittade en lätt skön jacka, en ljuslila. Jag som annars har mycket svart blev jättenöjd med den.

Shoppa?

Jag fullkomligt avskyr att handla kläder.

Det mesta köper jag på second hand och nya saker hittar jag oftast på Indiska.

Det mesta i min garderob går i grönt, brunt och jordnära färger och det är praktiskt för då passar det mesta ihop.

Jag har ju t.om en tom hylla i mitt enda skåp

Jag tycker i och för sig inte att det är mansmisshandel att ha maken med sig. Jag tycker det är mer kvinnomisshandel jag.

#5 

jag hatar att köpa kläder. Men annars är jag en typisk 50-talist. Mycket jeans alltså. Gärna jeansjacka ibland också - men aldrig tillsammans med jeansbyxor - det blir för mycket.

Sedan går jag gärna i tunika och tights.

På tal om att vara smakråd så har jag en historia om ett tillfälle då jag var smakråd åt maken i en fantastisk affär.

Min man är två meter lång och har även långa armar för att vara två meter. Dvs han har inte så lätt att hitta vissa kläder, som skjortor eller kavajer. Vi var i London en gång och där har de en affär som heter High and Mighty, som bland annat har kläder för långa män.

Där hade de utanför provrummet en stor skinnsoffa där medhavd hustru/flickvän fick sitta och vänta. Man fick ett glas vin (fick välja mellan rött och vitt) och fick även tilltugg. Och så kom maken ut då och då och visade upp sig i något plagg.
Trevligt ställe!

# 8

Varför blir det alltid bara ett par skor, istället för två..

då mannen är med ?

Inte ofta jag shoppar kläder! Jeans kombinerat med snygga skjortor och nån tröja, sen klarar man sig, och blir aldrig omodernt.

Och dessa plagg går att inhandla många av samtidigt så man klarar sig ett bra tag. Och inköpen sker naturligtvis i en affär där det går snabbt att handla, även om det är dyrt.

Jag shoppar aldrig utan köper det jag vill ha på nätet. Mode påverkar mig inte, utom möjligen negativt när någon modell av ett plagg som jag gillar inte längre finns och har bytts ut mot något mycket sämre i mina ögon.

Just detta sker bland annat med underkläder och t-tröjor hela tiden och det kan göra mig vansinnig ibland.

Det enda jag går till affär och köper är skor en gång per år, men då gör jag det så fort det går. Ber att få hjälp att hitta ett par som är superlätta och supermjuka. Hittills har det blivit Nike Air varenda gång utom den senaste. Modellen har utgått och ersatts, men för en gångs skull var ersättaren lika bra.

Jag tycker inte att allt mode är okej. Det nuvarande modet med brallorna nere på halva arselet ser äckligt ut tycker jag. Jag begriper heller inte varför man vill se totalt oproportionelig ut med 1,3 meter lång överkropp och 50 cm långa ben.

#11 Min man fick ett par sådana jeans av sonen som han skulle göra sig av med.

Han provade och kom ut i köket och vi tjöt av skratt

Han hade dragit upp dem så att midjan satt ungefär vid bröstvårtorna.

-J*vla lång röv på de här byxorna, var det enda han sa

# 12

#9 - för min del är det nog tvärtom. Maken uppmuntrar alltid till köp. Det är jag som stoppar.

Jag shoppar helst själv. Sen köper jag kläder som jag trivs i och som är rätt i min färganalys som är vår.