Puzzel över 25 bitar…. oavsett motiv, gör att jag får psykbryt!

Det är tråkigt att höra för mig som fullkomligt *älskar* att lägga pussel.,,men det måste vara minst 100 bitar, helst 500-1000…drömmer om 3000-5000 bitar men har ingenstans att hålla till med så stora projekt.

För mig är pussel en utmaning, lägger ibland pussel på nätet som är på tid. Man får en viss teknik så det blir lättare. Själv lägger jag kanten först av allt, sedan tittar jag på bilden o söker upp större detaljer som tilltalar mitt öga o försöker plocka ihop dem. Sedan fogar jag ihop delarna o sist av allt gör jag det tråkigaste (svåraste; löv, himmel…enfärgat o så).

Ibland blir det en besatthet av att måsta lägga färdigt men oftast är det ett sätt att koppla av, tankarna flyger fritt o dagdrömmandet går igång…ibland av bilden jag lägger o ibland helt fritt. En slags meditation nästan!

Jag beundrar alla som kan och har tålamod med stora puzzel

#2 Du skriver att du inte har plats för ditt puzzlande, har du sett att det finns puzzelmattor som man kan rulla ihop när man inte använder det sen är det bara till att rulla upp igen när man vill fortsätta.

Men vart tog mitt inlägg vägen?? Jag skrev ett långt inlägg som uppenbarligen bara försvann. Skriver väl igen då.

"Förr i tiden" brukade vi ha ett julpussel. Köpte till varje jul ett pussel på ca 2000 bitar. Då ställde vi upp ett speciellt pusselbord som fick stå i ett hörn tills pusslet var klart. Den som kände för det satte sig vid pusslet och la några bitar.

Det var ganska trevligt.

Vi pusslade mycket förr, men numera lägger jag inte pussel alls. När jag förlorade ena ögat för 25 år sedan blev det nästan omöjligt att se form- och färgnyanser som man måste kunna för att lägga stora pussel med små bitar.

Dessutom saknar jag träpusslen, nu är det ju bara kartong/presspapp och de går sönder mycket lättare om man råkar lägga i fel bit i ett hål.

Jag lade en hel del pussel i uppväxten… hade ett på 500 bitar som jag älskade och lade flera gånger.

Nu har jag inte pusslat alls sedan dess.

#3 Köpte en sådan men då faller mitt koncept om att lägga pusslet i "delar" o sedan dra o sätta ihop dem, de suger fast…gillar inte!

Den mattan tjänstgör nu som underlag för mitt lapptäckande, bra om jag lagt ihop mönstret o inte hinner sy ihop lapparna o vill ha med dem ngnstans. Då rullar jag bara ihop arbetet o tar med mig rullen, lätt som en plätt! Man får bara se till att pilla ner tyglapparna när man rullar upp den igen…el lägga ngt med glatt yta över innan man rullar ihop det.

Var längesedan jag pusslade..då barnen var små. Mer än 500 bitar räcker nog inte mitt tålamod till. Men nog är det roligt att pussla..

För mig är pussel bara en trasig bild. Den fina hela bilden finns ju på kartongen

Har inget tålamod…

Håller med zabelle!  Och behöver en hammare så jag kan banka ner bitarna antingen de passar eller ej!

#10

Jag är jätteduktig på puzzel..
 senaste gjorde jag på drygt två veckor
 ändå stod det 3 till 4år på asken !

för flera år sedan lade ..jag "fler"
 helst inte mer än två tre hundra bitar
 med hyfast "känt motiv"
 lite mer för prestationen än pYsslet.. :- /

lite roligare var det att vara medhjälpare
 med stora,två tre tusen(?)bitars
 att ibland glida förbi,*se* några former o lägga ihop
 rent av ..fastna en stund :- )

   penke