Jag blir också riktigt nervös om någon nära blir dålig eller mår dåligt. Det är mycket värre än om det gäller mig själv.

Jag blir också oerhört nervös när jag ska presentera något på ett möte eller lämna rapport för en större grupp. Snacka om handsvett

Ja jag också, då gör man allt för att personen ska må bra.

När dottern ska någonstans och jag ser att taxin inte kommer i tid.

Jag blir nervös när jag hamnar i situationer där jag är väldigt beroende av andra människor, särskilt om jag inte känner dem.

Jag var väldigt nervös och orolig under sonens tonårstid då han var ute och festade. Tack och lov är den tiden förbi nu

Visserligen slutar man nog aldrig att oroa sig för sina barn men nu är han ju vuxen och man kan släppa på ett helt annat sätt.

#0 När jag inte har koll på hur det går för barnen när de är borta utan oss föräldrar kan jag bli nervös, men annars vet jag inte, jo kanske för något kirurgiskt ingrepp där utgången är oviss.

Om det går länge, innan jag hör av mina barn förstås!

Eller att prata inför en stor grupp människor…huva!!!

Jag är inte nervös så ofta. Men framförallt är det väl av den mest normala orsaken, den att man är orolig för någon annan. För min egen del brukar jag tänka att det som inte dödar det stärker.

Jag är i och för sig nervös för att klättra på stegar. Inte uppåt, men nedåt.

Jag kommer faktiskt inte på något som skulle göra mig nervös och orolig.

Oroa sig kan man väl när någon blir sjuk och liknande saker, men inte nervös.

Annars lever jag efter mottot att: "Det ordnar sig alltid!"  Och det brukar det alltid göra.

Den lilla obetydliga saken som heter Pengar…

Räkningar som jag-vi inte har kalkulerat med.Kan få mig till o ligga sömnlös..

vist är vi Olika??