Så sant!

Jag tänker ofta på detta numera…och berättar och visar alla, hur mycket dom betyder för mej. Innan det är för sent…

Jag har sent omsider blivit bättre på att tala om för mina nära att jag älskar dem. Det har tagit lång tid, för jag har haft ett litet helsike att kunna få loss mina sedan åratal inkapslade känslor. (Uppväxten, osv).

Idag upplever jag för första gången i mitt liv att jag verkligen älskar en annan människa djupt och innerligt, min särbo pratar jag om förstås. Och att det är en känsla som bottnar i en fast övertygelse inne i mig, något som är starkt, varmt och glödande. Och jag kan säga det och verkligen mena det. Det är underbart. Känner mig hel och befriad på ett sätt jag aldrig varit.

Kanske har jag aldrig varit riktigt kär förut?

…den största svagheten kanske är att
inte kunna ta emot..orden och hela känslan
att då bli misstänksam o tvär

Jag kan ibland tveka,att säga orden
ibland kan jag istället visda med hela min själ
 vad jag *känner*
 det kanske är ..ego
 men,Kärleken bär ju Jag innom mig
som bubblar oc sprudlar
 inte i ..föremålet för den

   penke

Ja det är något som kanske inte säger så mycket.Utan man får jobba lite med..

…jag har alltid haft lätt,att visa känslor o prata(när jag har mått bra så,att säga),men min omgiving klarar inte av detta???

Jag utdtrycker mig till kompisar o vänner…om man vill kan man ge blommor medans vi är på väg…nånstans..jag behöver inga blommor sen när jag är dö..då har jag ingen glädje för dom… blomster pengar om ni ville typ köpa blommer kan ni ge typ cancerf.osv

Jag vill öppet prata,att det är viktigt,att säga att man tycker o att man betyder nåt osv..en dag är det som sakt för sent.

Det är lättare för många säga fula saker o inte ge nåt till nån bara ta mot osv,men alla kan lära sig nåt som bär…

Hoppas jag gör det ofta i alla fall. Kommer med mycket spontana kramar, både till familj och vänner så det är väl ett sätt att "tala om" :)