En som jag ser i spegeln när jag går förbi!

Ordet "gentleman" hör man sällan numera, men gentlemannen finns kvar.

#1 Gillar ditt svar

En gentleman… är för mig någon som kan "föra sig" i olika sällskap. Artig och trevlig.

#1 Ja jag tror på dej!

En gentleman är en man som får mig att känna mig som en kvinna!

Var faktiskt ihop med en kille när jag var 15 som tog min jacka i hallen och hängde upp, öppnade dörren för mig och drog ut stolen åt mig om vi var borta någonstans - det har jag knappt upplevt sedan dess! 09

En genteman för mig är en hänsynsfull man, alltså den diametrala motsatsen till de bufflar och mansgrisar som tyvärr är rätt vanliga.

en gentleman är en artig och väluppfostrad person som vet hur man uppför sig mot andra människor i sociala sammanhang.

En gentleman är en som hjälper en på och av med kappa, håller upp dörren och drar ut stolen, och reser sig upp när en kvinna kommer in i rummet, dvs. den sortens man som knappt finns idag!

Man studsar när man trots allt, då och då, träffar på en sådan.

#1 Tror nog att du är en gentleman Anders

Instämmer med Peter, Maggan och Puman.

Har en kompis som är precis så men vi träffas alltför sällan. Själv tycker jag dock att det blir *liiite* för mkt…men vänlig o uppmärksam samt hjälpsam…man el kvinna, spelar ingen roll…det är sättet som är det viktiga!

jag tycker nog att en gentleman är en man som är uppmärksam. Han måste inte dra ut stolar och så. Då känner jag mig ärligt talat bara dum. Öppna dörren om han går först, men om jag själv går först så öppnar jag den.

Äh - jag tror nog jag håller med Peter. Den gamla varianten av gentleman som ska öppna dörrar, dra ut stolar etc är jag inte intresserad av. Det är mer etikett för mig. Men en som är hänsynsfull och godtar en som man är.

#10 Jag håller med. Den sorten som bergspuman tar upp är obsolet. I ett modernt samhälle ska det vara lika mellan könen. Den ena, oavsett vilken, ska inte kräla för den andre.

Jag kan visst dra ut stolen åt någon, men då gör jag det inte för att denne någon är kvinna, utan för att vara vänlig och då kan det lika gärna vara en man eller ett barn.

Jag känner mig inte alls som en översittare och anser kvinnan som krälande varelse om jag praktiserar det som Bergspuman betecknar som en gentleman.

Denna form av uppskattning av kvinnan anser jag inte har med jämlikhet att göra.

Jag kan känna mig lite obekväm när jag någon gång träffar på en "gentleman" som avses i tråden.

Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig vid den sortens uppvaktning

Säg tack, och le, kanske? Det räcker.

Haha, ja jag får väl försöka

En gentleman  är en hänsynsfull trevlig man. Det har inte med att göra hur dörrar öppnas eller stolar dras ut. Det är glimten i ögat, omtanken  värmen.