Men jag tror att man hjälper oerhört mer än vad man själv förstår genom att finnas där och inte backa bara för att det är jobbigt och svårt. Man hjälper mer än man ger sig själv credit för…

Jo man känner sig maktlös, men jag har förstått att det räcker med att bry sig, att hälsa på, att ge en kram, att säja några ord, men framför allt att lysnna.

Så sant.Men att bara vara till. kan vara en livlina i det som kan kännas jobbigt..

Sen så finns kanske inga ord…utan känslan är något som är till hjälp…Tror jag för min egna del…

Maktlöshet Är ett jobbigt ord….

att du/man inte springer där ifrån..flyr
är att aggera
vara där,vara *medmäniska*

ingen kräver väl att du ska bota cancer,uppväcka de döda ..

"bara" vara en axel att gråta mot ..

penke

Min väninna dog i cancer. Hon valde att dö hemma och visste inte hur många månader hon hade kvar. Hon ringde ofta när hon hade svår ångest. Jag visste aldrig vad jag skulle säga - vad säger man till någon som har dödsångest där ingen räddning finns?

Men jag lyssnade i alla fall och fanns där så gott jag kunde. Jag tror inte man kan göra mer…

jag tror också att det enda man kan gör är att vara där. Jag brukar ofta försöka vara som vanligt också. Skämta lite. Det brukar uppskattas. Att man inte behandlar dem som någon som ska dö utan som den personen den är. Och så lyssna när den behöver prata.

#0

Att finnas till,, är också ett agerande,,,,Kanske just det smärtsammaste för oss,, men viktigast i den stunden,,