Jag trodde min man var en hund

Jag skulle på dejt med en kille som hade en hund. Min man har ett smeknamn som mycket väl skulle kunna bara ett hundnamn.

Den här killen skulle hem och duscha och han sa att du kan väl underhålla NN så länge.

Kul tänkte jag som älskar hundar men det var hans kompis han delade lägenheten med som han syftade på.

Uppenbarligen underhöll jag kompisen bra för i år har vi varit tillsammans i 30 år

#1 - ha det var ju lite roligt. Att du trodde att han var en hund alltså!

Vi träffades på det allra vanligaste viset. På jobbet.

Särbo här.

Vi träffades på det sätt som seglat upp som ett av de vanligaste: På nätet. När vi sågs första gången, kände jag inte igen honom från fotot, för han hade rakat av sig halvskägget och klippt håret. Så jag vände bort huvudet och ignorerade honom först!

Det finns tusen olika sätt att mötas på…därför blev jag nyfiken på era!

# 1  Ditt sätt att möta din man, måste vara ett av de originella…att tro att man ska möta en hund, som i själva verket är en man

# 2 På jobbet…inte dåligt det heller

# 3 På nätet…blir allt vanligare, tror jag

Jag är gift.

Träffade honom på en pub. Skällde ut honom för att han satt och stirrade…. Därigenom började vi prata. Jag vägrade ge honom mitt telefonnummer när kvällen var slut.

Min väninna gav det dock, mig ovetandes, till honom…

Ha ha ha. När jag läser en del stories slår det mig att många har börjat sin bekantskap under mindre positiva förtecken, så att säga. Missförstånd och sådant.

Tänker på min ene bror och hans sambo. Hon har berättat att när de först träffades tyckte hon inte alls om honom. Hon tyckte han var stroppig. Innan hon förstod att han var blyg. Nu har de hängt ihop i snart 10 år och har 2 barn tillsammans.

Min sambo är en man som gillar vackra bilar! Han kom glidande i sitt fina åk…stannade och undrade om jag ville ha skjuts hem…och på den vägen är det…