Jag älskar mörka augustikvällar. Helst om det är ljummet ute förstås

När jag var yngre så var jag ganska mörkrädd men när sonen föddes och vi var ensamma en hel del på landet så gick det över. Jag ville ju inte föra över min rädsla på honom.

Jag är heller inte rädd för mörkret…men jag skulle nog inte gå igenom en mörk skog, ensam och mitt i natten!

#2 På landet skulle jag kunna tänka mig det men inte skogsområden här i stan.

Har varit mörkrädd av och till hela mitt liv. Det gick över efter några år i förra lgh med exmaken. Helt plötsligt fann jag mig själv löjlig, jag visste ju var jag bodde, jag var i mitt eget hem, jag visste var allting fanns. Då släppte det som genom ett trollslag.

Tyvärr kom den sedan tillbaks när jag flyttade hit efter separationen. Det var många nätter jag inte tordes släcka läslampan utan hade den tänd hela natten. Eller så satte jag in en nattbelysning i väggurtaget.

Den släppte igen när särbon kom in i mitt liv för drygt 1 år sedan.

Jag undrar om det beror på att jag känner mig tryggare när det finns någon annan som sover i närheten, låt vara inte direkt i samma rum eller samma säng.

Vore jag mörkrädd så skulle jag nog inte bo som jag gör!

När jag var yngre och mina barn var små, var jag väldigt mörkrädd. Om min fd. man inte var hemma så hände det att jag tog madrassen ur min säng, drog in den till barnens sovrum och sov på golvet!

Nu har det gått över och jag räds inte alls för mörkret.

Är inte ett dugg mörkrädd… Men jag skulle nog hellre gå ensam i skogen en mörk natt än i en storstad…

# 7

Där håller jag med! Får jag välja stan eller skogen, väljer jag skogen!

Jag brukade gå genväg genom skogen från mormor och hem ca 2 km och då var det mörkt. Det var hemma det var otäckt för det fanns en taklucka till vinden och den låg jag och tittade på.

Är inte mörkrädd ett dugg och har aldrig varit.

Ja nu blir det mörkt tidigt. Haft en väninna här. Satt ute i tältet och spelade Rummy. Kl. 10 var det både fuktigt och mörkt.

Sista biten hem till mej är kolsvart. Liten väg, inga gatlysen…i mörkret ser man inte vad man sätter fötterna. Dessutom finns där grävlingar, så ibland blir det att gå en omväg då man ska hem…

Tycker vi är på väg in i en härlig tid. Tända ljus å så, en kopp te kanske, filt i soffhörnan och en god bok.
Men samtidigt är hösten en väg mot beslut, att avsluta.
Det kan kännas jobbigt.
Kan säga att jag älskar sommar och sol men hösten är en klar favorit.
Mörkret är inget som skrämmer.

Inte minsta mörkrädd, bara det inte är risk att gå vilse eller liknande.  Bada i en varm sjö eller havet en mörk ljummen augustinatt är fantastiskt.

Bor mitt i skogen och tycker lampor är "ljusförorening".

September är bästa månaden på året enligt mig.

Jag är inte mörkrädd men går inte genom nån park eller skog i stan, skulle vara att utmana ödet tycker jag.

Att vistas i skogen på landet även när det är mörkt är jag inte rädd för.

Jag är inte mörkrädd, det skulle funka dåligt att bo här då, för här finns bara en liten utebelysning på gräsmattn och inget mer på flera kilometers avstånd.

Däremot kan jag ibland bli "folkrädd" i mörker inne i stan. Minns en gång när jag skulle in på Greyhoundbusstationen i Washington DC.

Det var inte särskilt sent, men kolmörkt och runt det kvarteret fanns 100-tals utslagna människor som satt på trottoaren eller eldade i oljefat för ljus och värme.

Jag hade precis kommit ner ifrån Nova Scotia och ett björnmöte under bågjakt utan att bli rädd, men där vid busstationen i Washington, blev jag lite byxis, det ska erkännas.

Mörkrett i dag skrämmer mig.jätte rädd är. jag.

Men när jag var liten så kunde jag kuta runt i skogen o jag hade ca 4km till byn o det var bara två bebodda hus efter vägen, o det bekom mig inte…

Men nu!! Mörkrädd Ja

Jag tycker om mörket, det är skönt med mörka kvällar eller att mysa inne i mörkret med ljus tända - men tycker att det än så länge är rätt så ljust ute… förvånansvärt ljust - men det kommer sen…

Jag gillar fyrta arstider och dar ingar pcksa morker. Jag gillar det faktum att alltid blir sa himla glad pa varen nar jag ser hur det ljusnar omkring mig eller uppspelt nar det snoar och lackar mot jul. Variation! Jag har egentligen tre livsstilar och garderober - Host/Var, Sommar och Vinter.  Det gor bara livet mer intressant.

Morkradd ar jag antingen i stan om jag gar in pa en mork gata eller forbi en mork park pa kvallen nar det ar lite folktomt. Jag har blivit ranad ett par ganger sa det ar nog helt naturligt. Jag ar ocksa morkradd pa landet. Bade rationellt och irrationellt. Sannolikheten att nagot skall handa ar mycket mindre MEN om nagot hander sa ar det ingen som kan hora mig eller hjalpa mig och polis/ambulans etc tar mycket langre tid. Det sker en hel del skumma prylar pa landsbygden ocksa, tyvarr.

#18 Bara en nyfiken fråga - varifrån skriver du? Undrar eftersom du bara har 25 bokstäver, inte 28 som i det svenska alfabetet.

Fran London just nu.

#20 Jaha, det förklarar saken

Jo jag är mörkrädd och har varit hela mitt liv. När gubben är borta sover jag med en lampa tänd

Fint ute nu

#23

oh så vackert älvorna dansar

# 23

En vacker bild, Peter

..jag är inte rädd för mörkret…
bara alla monster o dinosarier som gömmer sig där… :- )

  skämt åsido ,jag är inte alltid tvärtrygg i beckmörker.
en episod från länge sedan,var jag i djungeln i norra australien
på ett vandrarhem + Pub.
generatorerna stängde av vid 22.00,stearinljus gällde på puben
var man ..försigkommen "lånade" man ett för hemgången..

det var så svart att man såg inte hon som gick brevid,så trygghete i att vara flera gick bort,möjligen att div. vild-djur skulle hugga dem först,som närmare ..
för det rasslade o prasslade väldiga !!
och .Bullfrogs har ni kanske hört talas om STORA paddor
de kväkte så de lät som ponnystorlek på dem

(jag blev lite kompis tidigare på dagen med nattvakten,han som smög omkring o jagade bort större djur,skrämde med en slunga o sten,att han behövdes både oroade o lugnade)
(bla. krokodiler..vatten 100 meter bort)

.. lyckades hitta ett av sovhusen,tyckte det stod rätt namn vid dörren
från dörren var det lättare att hitta/komma ihåg vägen till rätt binge
nästan nere i (trots stearinljus),märkte jag att det redan låg någon där *hjärtslag*
famlade ut o läste igen på namnet..*opps*

nu var det lite lättare att följa veranda-riktningen till nästa hus
det var sköönt att hitta egna sängen i sovsalen
spännande var det,att senare ligga o lyssna på alla ljud från djur som sprang om kring precis utanför
jag hade andravåninge i sängen,under plåttaket
en viss pulshöjning fick jag när något landade någon ½meter ifrån mig *skratt*

i samma land hade jag ett annat mörker,långt ute i öknen..men då under den mest fantastiska sjärnhimmel jag någonsin upplevt
det var inte oro,bara *lycka*ler*

penke

Sitter här i mörkret sömnlös och kommer tänka på en dikt av Erikk Blomberg.

Var inte rädd för mörkret

ty ljuset vilar där.

Vi ser ju inga stjärnor,

där intet mörker är.

I ljusa irisringen,

du bär en mörk pupill,

ty mörkret är allt som ljuset

med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret

ty ljuset vilar där.

Var inte rädd för mörkret

som ljusets hjärta bär.

Mycket vackert bumbleboo Tack

Håller med Toyan!

Det blir lite mörkare för varje kväll

Wow, vilka bilder!

Jag minns när jag var liten och var rädd för att där var spöken i garderoben. Men jag var ändå alltid tvungen att gå och titta i garderoben varje kväll när det blev mörkt. Jag var visserligen rädd, men jag ville ju också väldigt gärna se ett spöke om där nu var ett. Men jag hittade aldrig något.