Alla förtjänar en andra chans. Jag vill alltid förlåta och lägga saken bakom mig.

Men det finns människor som gör om samma tabbe gång efter gång och ang. dessa får jag till sist svårt att förlåta. Det finns gränser för hur mycket skit jag tar.

Men jag går inte omkring och har hang ups ang. de jag klippt med. Vissa människor mår man faktiskt bättre av att slippa ha i sitt liv!

blu-mery. om jag blit arge irreterad på någon. så går jag ett varv.Sen är det historia.

Alla har vi våra dagar. Då vi får Ris o Ros…

vet du?? vi är människor.O vi skall hålla i hopp.

O i bland blir det Erro..

har jag svarat fel nu???

Du har inte svarat fel Chik, du svarade precis på det som jag
undrade över !

Och jag känner som du, att vi ska hålla ihop.
Jag brukar säga "inte stjälpa utan hjälpa varandra".

Undrar vad det är detta med ilska och allting. Varför det
existerar, vad det fyller för funktion ???

Förlåta är något man gör för sin egen skull och inte för någon annans. Det är att "binda ris för egen rygg" att gå omkring och bära på gamla oförätter.

Jag känner också så, att det är ju bara den som går omkring
och är arg på någon som mår dåligt.
Den andre vet ju inget i alla fall.

Så  desto snabbare man förlåter, desto bättre !

Usch ..vem orkar gå omkring och vara arg!

Det finns så mycket ilska hos folk så det är bara inte
sant.

Min pappa kunde berätta något och vara jättearg.
Jag frågade då honom när det var.
För 20 år sedan.  Hur jag än pratade med honom om att
släppa ilskan, även den från barndomen, så var det helt omöjligt.

Och vissa grannar i lägenheten i stan. När vi har mötts i
tvättstugan så har de varit arga på något varenda gång.

Jag fattar bara inte hur de orkar…….

#7

själv fokuserar jag på annat än ilskna människor. Det bästa man kan göra är att inte ge dem utrymme och uppmärksamhet.

#8 Håller med!

Precis, för vad finns det att säga, att svara ? Inget.

Men jag tycker det är lika knepigt det här som den andra´
tråden där det frågades hur man reagerar om någon berättar
något som man redan hört.

Om någon börjar med sin ilska, ex en granne, så kan man
ju inte bara gå därifrån, utan tyvärr så får man, av ren artighet,
ta del av lite, innan man har möjlighet att komma ifrån personen
ifråga.

#10

naturigtvis kan man gå därifrån! Varför inte? Det har jag gjort masor av gånger. jag låter inte trista grannar slösa på min dyrbara tid med skitsnack.

Om en granne skulle börja med ilska, då går jag bara ..punkt slut.

Men tjejer, ska jag bara vända på klacken och gå ?

Men det kan jag väl inte, då är jag väl fruktansvärt oartig ?

Om någon inleder ett samtal med ilska finns förstås ingen anledning att stå kvar. Då skulle jag också vända på klacken och gå.

Om man däremot efter att ha samtalat en stund, hamnar i en tvist om något, måste man försöka ta sig ur den på något sätt. Man får ju utgå ifrån att halva tvistemålet beror på mig i ett sånt fall. Ingen tvistar ju med sig själv.

Då stämmer det gamla ordstävet "it takes two to tango"

Men jag är sådan som person att jag hamnar aldrig i tvist
med någon.
Jag är väl en mespropp, men med grannarna vill jag hålla
väl.
För mig är det viktigt att grannsämjan är god, både här
på landet, och i lägenheten.

Jag må vara tjatig, men om ni möter en granne som är sur
på något och "inleder ett samtal med ilska" menar ni att
ni bara går ?

Fullständigt "skiter i alltihopa" Ursäkta uttrycket
och bara går ???

Även om ni annars är vänner ????????    

Japp!

Ok Cristine, jag ska inte tjata mer….

Jo, kanske att……nej, det ska jag inte

Men det är väl tur att vi är olika, så tråkig världen skulle vara
annars !

Nu så står ögonen i kors på mig, jag är  såååå trött.

Färgade håret idag, det blev orange.

Gör ett nytt försök i morgon, hoppas att det blir bättre då.
Hade tänkt mig rött men detta blev en katastrof

Jisses så jag ser ut,,,,,,

Natti- Natti !

#15 Jag har nog aldrig råkat ut för en sån situation med någon granne någonsin och här där vi nu bor, tror jag inte att det skulle kunna inträffa.

Om det mot förmodan skulle hända mig, tar jag nog upp telefonen och ringer till Aschberg.

#20 Samma här!

#20 Jag har haft en granne som inte var riktigt klok. Hon klagade på att mina barn var för högludda… Jag tycker dock att barn ska få leka och skratta…

Hon klagade på min katt fast hon själv hade en hund som stod på balkongen och gafflade dagarna i ände.

När jag då vägrade ta bort katten och säga åt barnen att vara tysta, då anmälde hon oss till hälsovårdsnämnden ang. vår kompost som hon menade stank ner allt.

Den som kom för att kontrollera vår kompost förstod inte alls varför min "kära" granne klagat.

Turerna blev många - men vi valde att flytta…

Har man rätten att bli arg ? Ja det har man väl för man har ju rätten att hantera saker och ting som man vill.

Jag är en person som snabbt förlåter., Har genom livet insett att det skapar bara en massa negativ och jobbig energi hos mig själv att gå omkring och bära ilska och irritation gentemot någon. Har också insett att vissa beteenden kan man helt enkelt inte förstå om man inte är precis likadan själv och därav är det inte lönt att försöka ödsla energi på att försöka förstå vissa människor och handlingar.

Att förlåta gör en lättare i hjärta och sinne !

Mej veterligen är det ingen som gjort något som jag behöver förlåta och är det personer som talar illa om mej så är de förlåtna i förväg, men ETA har jag svårt att förlåta..det måste jag erkänna.

Jag tänker att man kan förlåta men ändå bryta kontakten med en person. För så är fallet med min syster. Jag har förlåtit för femtielfte gången, men efter det som hände sist förklarade jag bara att jag fortsättningsvis inte ville ha med henne att göra.

Jag har förlåtit min dotters blandmissbrukande pappa, men för den skull vill jag inte ha honom i mitt liv.

Förlåta kan vara att man inte fördömer personen i fråga utan bara handlingen.

Otrohet har jag inte kunnat förlåta.

Sånt gör så förb***at ont och i värsta fall drabbar det så många.

Jag har varit kluven till hur jag ska svara på detta ..

att bara förlåta hela tiden,är för undfallande
det mår man heller inte bra av..

stå upp,och ..ogilla någons handling
så inte bara du själv mår dåligt av den där klumpen in magen.
släpp.
och låta andra leva med sig själva ..

..funderar vidare

penke

#27 Instämmer.

Detta har nog varit uppe till diskussion förut, men det kanske var en annan ifokus-sajt. För jag säger som jag gjorde då: Jag kan inte förlåta vissa saker eller vissa personer, men jag kan försona mig med att det har hänt och gå vidare med mitt liv och se till att händelsen inte plågar mig och hindrar mig i mitt fortsatta liv alltför mycket.

Du fick mig att skratta Peter, nu vet jag vad jag gör om
det skulle hända framöver.

Tack för tipset !

Jag tror det beror lite pa vad det ar for handling man ska forlata. Det ar nog latt att forlata en arg granne eller en tant som trampar en pa foten pa bussen eller en syster som fraser till ibland. Men jag har en enorm beundran for manniskor som rakat ut for riktigt allvarliga saker t ex trafikolyckor som forlamat dem dar de forlatit foraren, foraldrar som forlorat sina barn i gangbrak och forlater de andra ungdomarna osv.

Jag blir oerhort imponerad av de manniskor som kan forlata riktiga illdad. Kanske kan vi alla finna den styrkan efter en viss tid? Det ar bara att hoppas pa det. En enorm vardighet och inre styrka.

Jag sager ifran om det behovs, men forlater snabbt. Har inte tid eller ork att vara arg lange. Hamndlystna manniskor skrammer mig!

Daremot maste jag erkanna att jag har tankt ett par ganger pa hur jag kan sma-javlas lite tillbaka med en kille som var riktigt otrevlig mot mig pa jobbet for nagra ar sedan. Mest for att lara honom en laxa.

#31 Jag undrar vad du lägger för tänk bakom själva förlåtandet? Menar du att man ska förlåta och sedan fortsätta umgås med en kroniskt elak person…

Eller att man förlåter men sedan lägger ner relationen?

Förlåtelse är svårt. Beror alldeles på vad det handlar om.

Vem det handlar om.

Jag kan förlåta vissa gärningar men att fortsätta umgås med människor som gör att jag mår dåligt är inget för mig. Då måste man bryta och gå vidare.

#33 Precis! Vissa är bara energitjuvar som sänker en - förlåta dem på så sätt att man inte går och ältar oförrätterna i en evighet, det gör jag…

Men behåller dem som vänner - Nej tack! Men det ska tilläggas, jag ger många chanser innan jag väljer att klippa helt.

Detta med att förlåta kan ibland vara knepigt.

Skrev lite allmänt i mitt första snabba inlägg.

O om jag tänker till baka så finns det saker som jag inte kan förlåta.Men jag kan lägga det åt sidan….

Kanske handlar det lite om att släppa taget

#37 Ja, det tror jag… Släppa taget och gå vidare! Förlåta ska man göra för sin egen skull. Om man inte gör det hamnar man lätt i det där läget där man går och ältar och blir bitter ang. alla oförrätter.

Jag skulle precis säga att jag inte har varit med om grannar som skriker, men det har jag nästan (visserligen var det gubben som råkade ut för det men resultatet hade blivit detsamma om jag hade varit med).

Vi bor granne med en hästgård (på torpet nu alltså). utanför finns ett stort gärde eller vad vi ska kalla det för. Där växer det som man senare på sommaren klipper och gör hästmat av - det odlas inte utan det är sånt som växer vilt.

Granntanten som äger hästgården hatar alla som går på "hennes" ägor, och hon försöker gärna skrämma bort folk som inte vet vad allemansrätten går ut på.

Förra våren var gubben ute med hundarna och de sprang lösa över området. Då kommer tanten farande och beordrar honom att ta reda på hundarna. Koppla hundarna skriker hon.

Nej säger han vänligt, jag kopplar hundarna när det passar mig. Hon fortsatte att orera en stund men insåg väl till slut att denna karl inte lät sig skrämmas av henne. Senare bad hon nästan om ursäkt och menade att det var av omsorg om hundarna som hon sagt så, för det skulle komma en traktor och klippa just där.

tack och lov slutade det lyckligt. Vi delar vatten och avlopp och hon har alla kranar på sin fastighet.

Jag menade att jag forlater mindre prylar ganska latt. Storre saker sasom riktiga knivar i ryggen pa jobbet, kompisen som strulade med min pojkvan o dyl forlater jag i mitt sinne men klipper kontakten. Man maste ga vidare med vardighet. Daremot inte sagt att man sedan later dessa personer vara en del av mitt liv i fortsattningen. Ibland gar det inte och for det mesta sa behover man inte heller. Det ar ju varre med slakten om det skulle handa dar.

Jag tänker inte ens sk. förlåtelser. Utan jag bara släpper taget av personer vilka inte passar in i mitt liv. Andra får göra likadant vad det gäller mig. Jag väntar inga förlåtelser av andra heller.