Nu i maj när vi åkte till Norrland fick jag klart för mig att min särbo faktiskt är en anings flygrädd. Det hade han inte sagt ett ljud om, men det kom fram då. Men det gick bra ändå, och han har flugit ett antal gånger förut, det vet jag.

Jag är inte flygrädd

Jag är heller inte flygrädd, men jag gillar inte att flyga!

Jag är inte flygrädd, en önskan jag har är att få flyga herkules transportflygplan.

Mina sista flygresor har varit i jobbet och då märker man hur många i vår grupp (ca 20-30 pers) som faktiskt är flygrädda. Inget man kanske pratar om till vardags.

Detta är en inte alldeles enkel fråga. Jag är inte flygrädd, men det betyder ändå inte att jag gillar att flyga, eller att åka båt på havet heller för den delen.

Det handlar om risktagande och huruvida man är beredd att ta riskerna eller inte.

Sedan jag dragit döden vid näsan ett par gånger och lyckats kämpa mig tillbaka till ett värdigt liv, känner jag att det vore ju dråpligt om alla dessa strävanden, all kamp, skulle grusas av att en båt sjönk eller ett flygplan kraschade.

Det är till och med så för mig, att jag genast säger till taxichauffören om jag tycker att hon/han kör för fort eller slarvigt. Jag vill inte bli bjuden in i döden pga att någon annan inte kan ta sitt ansvar, inte nu när jag kommit så långt.

Som sagt, det handlar inte om rädsla, utan om oviljan att ta för mig onödiga risker.

Jag är hemskt flygrädd. jag tror att min stund är kommen varje gång

Jag tillhör de flygrädda, vill ha fast mark under fötterna, gillar heller inte att åka båt!

Jag älskar att flyga.

Jag gillar att flyga. Oftast kan man faktiskt inte jobba eller prata sa mycket utan ett utmarkt tillfalle att vila, kolla en filmm, lasa eller bara ta en lur.

Daremot avskyr jag att aka med bilister som kor som fartdarar. Dar ar riskerna for krock och skador mycket mycket hogre och om man inte avlider sa kan man bli invalidiserad. Sager ofta till kompisar och taxi-chaufforer men far da alltid sura miner.