Ja visst är det skönt att ha space… Vi är vana med detta, de som är vana att ha folk omkring sig tycker att det känns tomt här.

Visst är vi det. Jag brukar tänka på det när jag åker utomlands. Att våra storstäder känns stora för oss, men för en utlänning är de små och pittoreska.

Jag skulle aldrig klara den där trängseln… Skulle definitivt få cellskräck, klaustrofobi och även börja lida av agrafobi…

Tvi - vad jobbigt det låter att bo i Tokyo.. Tacka vettja min lilla håla till stad!!!

Usch så jobbigt att trängas med folk hela tiden, vill ha space och tystnad.

Ja vi har tur som bor här. Jag läste en gång för länge sedan en novell som handlade om att kineserna skulle åka utomlands och semestra i samma utsträckning som svenskar gör.

Kontentan blev att vi i Sverige konstant skulle ha runt 15-20 miljoner kineser  som turister i Sverige. Vi skulle betala med yuan och Dagens Nyheter skulle tryckas på mandarin och bara en halv sida på sista sidan skulle vara på svenska.

Tänk på alla flyktingar på  lilla Malta

Jag skulle få cellskräck om jag tvingades flytta ner till samhället! 

Jag måste ha öppet runt mej och skog bakom. Jag känner mej lycklig som inte har en massa hus runtom.

#8 Samma här!

Jag är ju en riktig stadsmänniska men tycker om naturen i lagom doser.

Jag älskar att vandra i Göteborg en kväll i gatlyktornas sken och höra människor, trafik, sorl.

Men nu är ju Göteborg fasktiskt inte så stort…

#10

"Men nu är ju Göteborg fasktiskt inte så stort…"

Tycker du ja…

#11 Haha

Göteborg är en pluttstad om man jämför med många andra. Vet knappt om Göteborg får gå under kategorin storstad??

Jag skulle heller aldrig vilja bo i en stad eller ens en förort. Jag vill vara fri att göra vad jag vill när jag vill. Inga grannar inom spottavstånd.

Vi bodde i en stad (Södertälje) i 8 månader innan vi flyttade hit och det gillade jag inte.

Ändå bodde vi i en av de lugnaste delarna av stan, på Trädgårdsgatan uppe vid Torekällberget. Man kan liksom aldrig slappna av i en stad tycker jag, men folk är olika.

Många av våra bekanta från stan tycker att det är otäckt här för att det är mörkt på kvällarna och nätterna, att det inte finns några gatlyktor

Det känner jag igen från förra stället vi bodde på men här har vi väglyktor.

Jag trivs både i städer och på landet. När vi letade hus tittade vi på både och. Det viktigaste var att det inte fick vara för långt till jobbet. Men sedan slutade vi i stan i alla fall.