Woow, vilket äventyr. Det blir svårt att komma i närheten men jag ska fundera.

Oj, Cristine. Vilket äventyr!

Jag kunde lika gärna ha ramlat ur en kanot i Ljustorpsån det är ingen större skillnad.

Den fick jag inte göra på grund av mesarna till söner. De tyckte att 4 timmar i en kanot var för mycket och så hade jag aldrig åkt kanot (trodde dom ja). Jag tänker göra den utan att berätta för sönerna.

Cristine Vad glad jag blir att du kunde kravla dig upp….

Vet du??? Du har så mycket o berätta…

Det var meningen att ni skulle berätta inte jag! Jag tar gärna bort mitt!

Ja, inte toppar det ditt Christine men jag tycker ändå att det var ett äventyr i Florida. Vi åkte först träskbåt i Everglades och tittade bl. a på alligatorerna i fritt tillstånd. Vi fick en lektion om alligatorer och hur de lever och han lockade fram dem - jätteintressant. Därefter åkte vi till en alligatorfarm som drevs till största del av "native americans". Där såg vi alligator"brottning", höll i alligatorunge, höll även i en pumaunge som blivit omhändertagen. Vi fick under en lektion lära oss massor om giftiga ormar, samtidigt som dessa visades upp typ tre meter framför oss. Indianen som höll dem i svansen hade bara en träpinne med klyka för att hålla dem i schack, inget skydd mellan oss och honom. I slutet häll vi även snokar, långa som bara den =)Det är verkligen ett minne för livet!

Det var definitivt min fjällvandring till häst…

Jag och en väninna som ofta som barn åkt på ridläger tillsammans svor i att man inte kan det längre som vuxen… Men då hittade vi detta. Fjällvandring till häst 4 dagar på Islandshästar i Gäddede i Jämtland.

Så enormt vackra landskap… Så härligt att få vara som en flicka igen - med sin bästis på ridläger… Och underbart tjejfintterprat i tältet före vi somnade. Och naturligtvis medsmugglat vin…

#6

Jag tycker ditt äventyr var mer spännande, jag har alltid velat åka till det träsket. Modigt gjort att åka träskbåten bland ailigatorerna och att sedan hålla i ormarna.

#7 Åh det är så vacker där i Gäddede med omnejd, jag har varit där på vintern och fiskat. Skulle gärna rida runt där.

Vad är äventyr? är inte själva livet ett stort J-kla äventyr? .. Har varit med om så mycket så jag har svårt att avgöra vad gränsen går.*s* Skulle ta mig tusan kunna skriva en bok som dig Cristine

Everglade har jag varit då små "krokisar" nafsa efter mina fötter.

Har badat med delfiner i KeyWest. *superhäftigt*

Har suttit i spanskt fängelse (vittne till en man som sprätta upp magen på en annan med en stilett) och jag såg innälverna rann ur *rys*) sen fick jag vara inlåst för att man våga inte släppa ut mig just för att jag var vittne. Då dom släppte mig fick jag agera "lockfågel" med x antal spanare som följde mig dygnet runt och skulle "skydda" mig. Men det gick ju inte så bra för han hitta mig (han var kär i mig) och spanarna var som bortblåsta… men det löste sig då vi satt å snacka på en parkbänk och han gav upp efter mycket "om å kring"! Fy å tvi vilken resa det var. Var endast 15 år.

Fast.. jag har varit med om värre!

Sa jag att jag kunde skriva en bok om mina upplevelser i livet???  *s*

#0…Vad trött jag är..*hmmm* Du skrev ju :

Berätta om ditt bästa äventyr.

Jamen… det bästa var ju att jag klara mig ur det hela!!!

Elpida.

Evrekaw.

Playja. …..

OJJJ..Fina goa saker. o så något från verklighetten som den kan vara…

Jag kan undra vad jag har gjort…Faktist inget som jag kommer på..

Lever jag i en Bubbla,,

Du har säker varit med om något Chik..tänk efter.

# 10 Playa..jag har också suttit i Spanskt fängelse!

Det finaste med min fjällvandring till häst är också bitterljuvt…

Min bästa väninna hade obotlig cancer och vi visste att hennes tid var räknad… Hon envisades med att vilja göra det bästa av den tid hon hade kvar… Jag valde att göra henne till viljes… Det blev Islandshästar i Gäddede och min förvåning över hennes enorma styrka… Att orka vara så glad och livsbejakande… Ha samma sköna galghumor - fast hon visste hur lite hon hade kvar att leva…

Kanske njöt jag extra av henne och naturen och ritten… För att jag visste att det var den absolut sista… För henne…

Visst måste man njuta extra mycket när man kan upfylla någons sista önskan, vilket fint minne du har Evrekaw.

Man kan verkligen se upp till henne, vilken styrka.

Det är svårt att berätta om äventyr i en sån här tråd tycker jag.

De upplevelser jag har som åtminstone jag skulle kategorisera som äventyr, dvs upplevelser med både hänförelse och spänning bland andra kvaliteter, blir ju såpass långa att de blir jobbigt att läsa.

Dessutom har jag redan berättat om ganska många såna "äventyr" här på LK, exempelvis mötet med en svartbjörn i Kanada, lodjuret på fäboden i Jämtland, björnmötet på skjutbanan i Jämtlands Sikås, pytonbettet, "torvvarulven", gäddfisketuren med lillebror, med flera med flera.

Jag är säker på att du har mer att berätta. Gör gärna en egen tråd.

#12… *asg* Ja då vet du hur det var att gå på "toa" oxå..

Jösses så pinsamt jag tyckte det var.

Till er som inte vet fick man gå till ett hål i golvet… i cellen! Sen var det bara att "pricka rätt"  

Hål i golvet är väl vad som gäller i hela Asien, åtminstone ute i byarna.

#18… Till våran världsdel som sitter på "porslins tronar" var detta väldigt traumatiskt för en nyss fyllda 15-åring tjej att sitta öppet för andras beskåding + att försöka "pricka" rätt.

 #17

Min särbo hade mycket inflytande så vi var fängslade på rådhuset, fick ta dit madrasser och gå på riktig toa. Vi fick även några flaskor champagne.

"18

Inte bara i Asien utan i byarna i Frankrike och Spanien också

Jag satt i en egen cell (då jag var tjej men med insyn från alla andra) och fick en illalucktande filt så jag kunde täcka mig för att gå på toa och som täcke. Männen i dom andra cellerna hade inget alls + att dom såg rakt in till mig .

För några år sen skulle jag ut på fisketur på Dalälven med en kompis. Det var en fin sommardag och vi la i båten vid campingen i Gysinge vid 6-tiden på morgonen.

Ilägget är enkelt där, bara en grussluttning ner i älven intill en pontonbrygga. Medan min kompis gjorde loss båten från trailern som var nerbackad i vattnet, skulle jag stå på pontonbryggan och ta emot tampen till båten.

Kompisen kastade lite långt och med lite väl snål vinkel, så tampen hamnade i vattnet intill bryggan på höger sida av densamma. Till saken hör att på vänstra sidan av pontonbryggan låg en liten stålbåt som användes för vassröjning.

Nåväl, för att få tag i tampen och därmed kunna förtöja båten vid pontonbryggan, blev jag tvungen att kasta mig efter tampen, vilket jag gjorde. Jag missade tampen ändå med gått och väl en halvmeter eftersom den nu fria båten snabbt for utåt från ilägget och tog tampen med sig.

Min kompis blev tvungen att skala av sig kläderna och hoppa i efter båten. Under tiden han simmade ut skulle jag resa mig upp och då upptäckte jag att min ena benprotes var borta! Putsväck.

Kompisen kom simmande tillbaka med båten på släp, han fick simma ut 20 meter för att få tag i tampen. När han var tillbaka vid bryggan frågade jag honom om han kunde se min protes någonstans i vattnet under bryggans kant eller så, men den syntes inte till någonstans.

Jag tittade ner i stålbåten som låg ganska hårt förtöjd invid pontonbryggan, men i den fanns heller ingen protes. Det hela var ett mysterium och jag kom ju ingen vart med bara ett ben.

Som jag kröp runt där på pontonbryggan, märkte jag att både vår nu förtöjda båt och stålbåten emellanåt knuffades till av den gungande/rullande pontonbryggan så att en glipa på kanske 10-15 cm uppstod under någon sekund emellan båtrelingarna och bryggan.

Av en händelse tittade jag ner i vattnet emellan stålbåten och bryggan just vid en sån knuff och där såg jag något ljust gummiartat som låg och flöt. Plötsligt gick det upp för mig att det var sulan på min sko.

Med gemensamma krafter tryckte vi ut stålbåten ett par decimeter så att jag kunde fiska upp min sko med tillhörande protes. Luften i röret mellan fotdelen och själva proteshylsan fick protesen att flyta med foten uppåt.

Annars blev det en lyckad fisketur med många trevliga upplevelser. Jag fick mitt livs största abborre, vi såg bäver och fiskgjuse och vi hamnade under en liten regnbåge. Vi försökte köra båten närmare regnbågens fot för att hitta guldskatten, men erfor snabbt att regnbågen höll samma avstånd hela tiden i förhållande till vår förflyttning.

Jag hade ingen kamera med mig, den dåliga bilden är tagen vid ett annat fiskafänge på Dalälven och visar en fiskgjuse vid sitt bo.

He he vilken tur att du hittade din protes till slut Peter. Jag kan se minen på den som röjer vassen om han sett sulan på en sko och sedan när han skulle dra i den fått med en protes, och det har blivit dyrt för dej att skaffa ny. Tur att det slutade lyckligt.

Ja men vilken tur att den bestämde sig för att flyta upp!!! Härligt med fiskafänge! =)

Oj, så mycket intressant att läsa, har skummat igenom men ska
ikväll ta och läsa igenom ordentligt. Det blir fin kvällslektyr.

Mitt största äventyr var när vi var i Pyréenerna och klättrade.
Min man är lite äldre än jag och ville förstås visa att även han kunde
vara lika ung som mig. Och även som en apa.

Så han anmälde oss till "medelsvår" i bergsklättring, och det hade jag
ingen aaaning om.

Dessutom så kunde jag inte franska, och gruppen inte engelska, så
det blev lite problem i akuta sammanhang.

Vi klättrade i 8 timmar/dag, 4 timmar uppåt och 4 timmar nedåt.
Och det enda som kändes och hördes var en gassande sol och
ljudet från syrsorna. Och så flåset från mig förstås, jag som alltid
var sist. Var på den tiden oerhört lat, den längsta sträckan jag gick
var till bussen bakom kvarteret.

Men jag fick då uppleva både Himmelriket och helvetet.
Att sitta där ovanför molnen, bergsgetterna klättrade och så åt
man av den underbara franska osten (vi gjorde ett besök bland
osttillverkarna bland bergen, efter detta besök så vägrade jag
att äta av osten, tvi vale vad gäller hygienen !).

Och det var ju varmt. Och så 15 kg:s packning på ryggen. Och
jag med min flugvikt gjorde ju att jag visste inte om jag skulle
falla framåt eller bakåt när jag fick ryggsäcken på  plats.
Det var som lutandet tornet.

I bästa fall så sov vi i fallfärdiga ruckel i bergen på madrasser
som för mig var fulla med löss. Omkring oss låg grovmuskiga grabbar
som man på stan trodde hörde A-laget men här var de högt respek-
terade. Man att som ung tjej sova bland dessa gjorde mig fullständigt
skräckslagen.

Det var 8 dagars klättrande och trots min ungdom (var 23) så hade
jag varje morgon så ont i knäna att jag knappast kunde gå.

Men visst var det ett oerhört äventyr som jag aldrig glömmer.
Och fattiga som vi var fick vi sova i tält var det än passade.

En natt så körde vi till 02.00 på natten. Körde in på en avtagsväg
men för mig var det en skog full av troll, min intution sade mig att
vi skulle bort därifrån så fort som möjligt.
Och när vi åker därifrån ser vi att vi satt upp tältet mitt på en
liten väg lagom stor för en bil.
Och vad som också gav mig skrämselhicka i efterhand var att det
strax efter kom en jeep farandes på just denna väg och utan lyse.
Om vi då hade legat i tältet och sovit, ja det törs jag inte tänka på.

Så vi for vidare, slängde upp tältet och somnade av ren utmattning.
Vaknade av ett förskräckligt liv, och var hade vi hamnat ?
Jo, på en soptipp. Killen i maskinen tittade oerhört konstigt på oss.
Så det var bara att slänga in allt i bilen tills nästa omgång kom.
Men just då så skrattade jag INTE. Men efteråt.

Det finns mycket att berätta om denna resa, men det blir så långt
så jag stannar här.

Men detta var mitt livs äventyr !

Ja men gud, förstår att du inte skrattade då, även om man ler nu när ma läser =). Det måste verkligen varit ett äventyr, nu så här efteråt måste det te sig ännu mer spännande. Man inser ju sällan när man är mitt uppe i saker och ting vad som faktiskt kunde hänt. Det är väl ett mentalt försvar förstås.

Kan tänka mig att du fick se otroligt vyer under klättringen!!!!

Tack Elpida för att du orkade dig igenom mitt långa inlägg !

He he he he he, det var rolig läsning, jag bodde på 70 talet vid pyreneerna och var ofta uppe i bergen men jag klättrade aldrig.

Det var ett äventyr som heter duga, jag tycker det var fränt gjort av dej att klättra där.

Bodde du där Cristine, helt underbart !

Vi tältade strax utanför Pau, bodde du där i närheten ?