Jag följde inte modet utan klädde och sminkade mej med det som passade mej, fast lite utsvängda byxor och platåskor var jag tvungen att bära då det inte fanns något annat att köpa.

BluMary. jag gillade det modet.Man kunde vara som man ville. tror jag. jag var det..Sammet hade jag lila o vitt brett skärp o jeans det var min grej Jesussandaler eller barfota..

Det versta är väl att jag går klädd så än.

Fast nu verkar det som om jag var modern.

Cowboybots, fransar,o pynt har jag, i min gaderob.. Långa skinkjolar västar har jag med,..

Vist är det roligt att vi kan vara som vi vill..

Eller kan vi inte det?

Det härliga med det som gäller nu är ju att man kan ha
precis vad som helst.
Det som förr ansågs heltokigt,kjol och så "avklippta strumpbyxor
med spets" är ju helt acceptabelt. och mode just nu.
På rätt tjejer är det riktigt snyggt.

Men förr så blev det ju omedvetet att man följde modet. Även om
man sade "aldrig att jag tar på mig det". Nog gjorde man det. Omedvetet. Det var nog ingen som slank undan.

Men nu kan man, som sagt, ha precis vad man vill och allt är o.k.
Nej, inte dessa grabbar med byxorna nedanför knäna. Jag kan
bara inte acceptera.

Vi har en trädgårdskille på 20 är, han är s.k. hip-hop-kille.
Och stå där och prata med honom och byxorna har hasat ned
nedanför kalsongerna   Tänk er det för10 år sedan.
Ha tappat byxorna !
Min man kan inte hålla tyst utan han säger": Men du håller ju
på att tappa byxorna" varvid grabben drar upp och så är dom
där dom var igen…
Så det är väl det enda.

Nu så spårade jag visst ur lite. Det gällde ju lite nostalgi och humor
när det gäller det tidigare modet.

Jag är lite yngre, och hade min främsta ungdomsperiod under 1980-tale. Då skulle man ha stora permanentade hår, axelvaddar och kavajer.

Finns ett foto på mig som exmannen tagit, det var när vi just hade träffats. Jag vrider på mig när jag ser det. Håret stort, yvigt, pudelkrulligt. Turkosgrön kofta, en damig kortärmad blus, nylonstrumpor och en snäv kjol ner till knäna. Brr!

1980-talets mode var verkligen inte vackert det heller.

Jag kan hålla med om att 80-talsmodet är nog det fulaste någonsin.

Hela mitt första hem gick i gammalrosa. Allt från sängkläder, köksluckor, kakeldekor i badrummet och t.om julgranskulorna

#5 - DET låter verkligen hemskt!

#6 Ja, jag förstår inte…jag tyckte dessutom att det var så fint. Helt obegripligt

Visst är det kul med mode och sparar man kläder tillräckligt länge så blir dom moderna igen så småningom.

Personligen tycker jag att 40-50-talsmodet var snyggt, axelvaddar hade man på 40-talet också tror jag.

Jag är så pass gammal att jag haft kjolar med stärkt spetsunderkjol eller den gräsliga skumgummiunderkjolen, Bardotrutigt skulle det vara också, på klänningar och blusar.

Början av 60-talet var det en tid inne med mockajacka och jeans som man sydde in så man nästan inte kom varken i eller ur dom.

Vilken tuff brud jag var då trodde jag

Ja, jeansen ja….Man låg ner på golvet för att kunna dra upp
dragkedjan. Men hur kunde man sedan andas ? Det är då
helt obegripligt.

Och inte ville jag toppa håret, utan de sista 10 cm hängde ner
som stripor. Inte särskilt fräscht precis

Jag kommer ihåg en lila manchesterdress jag hade…med tillhörande keps 

Mina älskade svarta platå-träskor

Morsan sydde sammetsklänningar till syrran & mej (likadana e´klart)

Mysdressar i sammet, rostbruna…syddes med

#11 Jag hade också svarta platåträskor med jeans så vida och långa att platån inte syntes