Nej … inte att vara blyg det blir till svårigheter. Men att förstå när det passar att prata och när det inte passar, när det passar att framhäva sig coh när det inte passar…

Hellre blygsam än framfusig…på rätt sätt!

#1 Håller  med, att förstå när det passar sig att säga saker och inte.

Tänker på ordet burdus också, när man är häsynslöst uppriktig, man får tänka innan man talar.

Ärlig ska man vara men man kan säga saker på olika sätt, inte slänga ur sig saker som sårar.

Nää de tycker jag inte, tror nog tvärtom att det är ett problem.

Fast jag tycker det är stor skillnad på att vara blyg och blygsam.

För mig så betyder blygsam snarare mer ödmjuk. Alltså en god kvalitet.

Att vara blyg däremot kan vara väldigt hämmande.

Jag har en son som är så blyg,att han knappt vågar titta sig i spegeln.

Tyvärr drabbas han av det i skolan.Han upplevs som nonchalant, när han rycker på axlarna & säget "vet inte"….

Han går nu i 8an & en endaste lärare har förstått detta …..

Jag har mailat skolan & legat på sen 7an…men de vill inte ta till sig, så nu ligger han massor back i kunskap/betyg.

Det blir sommarskola & en uppförsbacke inför betyg & söka till gymnasiet nästa läsår

Blyg

Lagom är bäst…

Jag var väldigt blyg som barn och tonåring, men det gick över…

Den tiden som blyg var väldigt jobbig. Känns bättre nu!

Håller med Bumbleboo!

Det finns visst många ungdommar med samma  problem.

Håller också med Bumbleboo!

Blyg
är väl släkt med ..snäll

inget man vil skylta med ..
nästan skämmigt

men,det är väl snarare dess motsattser som är ..negativa..(?)

..som bumbleboo skriver
är det skillnad på blyg och blygsam
(¿ samma passiva o aktiva skillnad som i
ensam..och själv?)

penke

Blygsamhet kan vara bra i vissa sammanhang, men jag tror det kan vara en nackdel i andra sammanhang. På en jobbintervju t ex bör man verkligen inte vara för blygsam.