Nej, tror inte alls det… ska fundera lite på det.

Jag brukar inte sätta åldersgränser för att göra saker jag tycker om. Det må vara tantvarning eller barnsligt. Det kvittar.

Däremot så tänker jag mig för när det gäller kläder. Nu är ju detta inget större intresse för mig men jag är noga med att inte se ut som en kärring i tonårskläder

Ja det gör jag nog, både när det gäller utseende och kläder och när det gäller flamsighet och tramsighet med.

Jag älskar lila hår och hade det jämt förut, är väldigt mörkhårig i grunden så det blir inte särskilt uppseendeväckande. Nu vågar jag inte ha det längre av omtanke om mina söner… för vem vill ha en morsa som "tror att hon är tonåring" suck. Jag är väl medveten om att jag är över 40 men ändå…

Men snälla Hoppfull, vad ska då jag göra…snart 70.. klippa håret och permanenta det, köpa rejäla skor, byta ut hela min garderob, lyssna

på musik från 50-talet och gå på pensionärsträffar och prata om handarbete med mina väninnor.

Nej..mina barn och  barnbarn tar hit sina vänner och presenterar dem för sin tokiga mamma /farmor, och de gillar min rock eller indanmusik och berättar gärna gammla roliga historier  om mej. Jag har aldig brytt mej om ifall de tycker si och så och jag tror till och med att de gillar att jag inte är som tanterna i min ålder. De har mej gärna med på sina fester och skäms inte för att gå ut med mej.

# 4

Måste vara härligt att ha dej som mamma…

*Fniss* Tack!

#4 Jag har en faster som är 80, hon resonerar som du, hon bryr sig inte heller och det är väldigt befriande att umgås med henne.

Ålder är bara en siffra… jag gör det som faller mig in utan att tänka på om det "passar min ålder" eller ej.

#4 Hehehe, nej jag menade inte att man behöver bli vare sig ful eller tråkig för den skull. Men visst tycker jag att det är saker som jag inte bör göra längre… som t.ex. färga håret lila Man kan hitta snygga kläder och frisyrer som är "vuxna" tycker jag.

#8 Jag håller med.

Självklart ska man vara sig själv men vissa har en tendens att försöka verka vara tonåringar fortfarande vad det gäller klädsel och frisyrer och då tycker jag det är patetiskt.

#9 Ja så tycker jag med! Min syster som snart fyller 50 gillar att se ut som en 14-åring i klädstil och det tycker både jag och hennes tonåriga barn är pinsamt och patetiskt. Men det tror jag är sådana som lider av våldsam åldersnoja och är livrädda för rynkor, gråa hår och annat.

Det är de som försöker vara ungdomliga för att dölja det faktum att de inte är unga längre.

Det är en helt annan sak att vara en cool gråhårig person med tuff stil, det är hur härligt osm helst tycker jag!

Nej jag bryr mig aldrig om att bete mig för min ålder. Vill jag tramsa så gör jag det. Jag samlar på mina bilar, många tycker det är barnsligt. Jag tittar på tecknade filmer, även utan barnen och jag läser fortfarande serietidningar.

Jag äger ingen kostym, använder slips enbart vid begravningar. Jag kan skoja och larva mig öppet om jag känner för det. Men jag väljer förstås tillfället noga och jag har såvitt jag vet aldrig ställd till med någon skandal.

En gång för sisådär 20 år sedan, skulle jag till stormarknaden och handla tillsammans med en jämnårig kvinnlig kompis. Hon blev alldeles förskräckt och förvånad när jag tog fart och åkte på kundvagnen. Jag tror till och med att hon rodnade lite och skämdes för mig.

Äh, åldern är ett nummer på ett papper…

Jag finns här & nu

#11 Undrar vad vuxenvärlden skulle säga om det var ynglingar som gjorde så i stormarknaden

Jomen visst är det roligt att åka lite på kundvagnen… jag kanske passar på att göra det om jag har ett barn med mig… jag tycker om att dyka under vattnet och lek lekar i vattnet. Passar också bäst att göra tillsammans med barn… inte för min ålders skull utan för att lekar ofta är bäst att göra tillsammans.

Jag gör också ofta tramsiga saker utan att bry mig om ålder.

Där jag bryr mig om ålder är just klädsel. En äldre person som försöker klä sig som en tonåring ser bara sorglig ut och för det mesta ser hon (för det är nästan alltid en hon) faktisk ännu äldre ut också. Sedan innebär det inte att man ska ha tantkläder, för det tycker jag inte någon ska ha, men man ska hålla sig i från ungdomskläderna. Det blir bara fel.

#15 och fler… vad är ungdomskläder? Jag handlar numera sällan på HM som kanske riktar sig mer till yngre utan till "vuxenaffärer" … det är nog vad jag faktiskt gör…

Inte än..eller Jo..det är ju t.ex. opassande om jag skulle klättra och ha kul i träden i vår park som jag gjorde när jag var liten..
Men i vuxna sammanhang sätter min ålder än så länge inga gränser..

#15 & 16 ja kläder är kanske det mest synliga, men även smycken och frisyrer.

Men jag vet inte, jag är inte så förtjust i alltför tramsiga sällskap som t.ex. kvinnor på krogen som är lite berusade och enbart drar under bältet-skämt osv… heller, då kan jag tycka att de är pinsamma!

njaa,ibland sätter kroppens ålder hinder
för min egen,riktiga ålder……… *skratt*

..det har ett pris
att vara sig själv
oftast är det värt det ! *ler*

penke

Jag glömmer oftast bort min ålder så…nej min ålder sätter inte några gränser för mig.

#18 - fast de kvinnorna har förmodligen varit pinsamma hela sitt liv, det kanske bara blir lite mer påtagligt med åldern vad vet jag. Det är ju förstås lite pinsamt om en 50-åring med sprit i kroppen inte fattar att 20-åringarna är inte intresserade.

#19 - DET håller jag med om! Det är inte alltid sinnets ålder, men kroppens ålder som stoppar upp mig också.

Ungdomskläder - det beror inte på var man handlar skulle jag vilja påstå utan hur man sätter ihop det. OM man har en normal 45-års kropp (dvs inte någon Heather Locklear-kropp) så tycker inte jag att man har supertajta t-shirts som slutar en bit ovanför naveln, man har inte kortkorta kjolar som slutar strax under ändan. Det kan vara lite svårt att förklara, men det finns kläder eller kanske mer "outfits" som passar en ung kropp som inte är helt färdig, ett ungt ansikte etc och om bara ser töntiga och desperata ut på en som är äldre.

#21 Det är nog sant även om jag bitvis funnit den ålderkategorin (kvinnor mellan 40-50) överrepresenterade i just trams på krogen och på fester.

#21 Jag har ju givetvis inte stenkoll men tror att det inte längre förekommer så mycket korta t-shirts bland "ungdomar" (ser många studenter,ofta) fortfarande förekommer de långa jeansen där de går att se ner i bakdelen hur långt som helst… inte snyggt på någon alls… huvva…

Mycket kort, som slutar vid rumpan är det dock… och sånt har jag aldrig haft… saknar vana, men snyggt på den unga. Jag har iofs haft mycket korta shorts på sommaren… och bikini i badsammanhang

Ja jag tänker inte så mkt på det men nu har man ju passerat 40-årsgränsen och det kanske inte passar sig med kortkort mer…eller?

Nej, jag är ju så barnslig så jag fattar nog inte att jag börjar bli för gammal…

Det som sätter gränser för mig är väl mina muskel och nackbesvär.

Kramiz

Kort-kort hade jag i slutet av 60-talet och nåt år in på 70-talet men tyckte det var besvärligt för man fick ju tänka sig för när man böjde sig och hur man satt för att inte visa allt så att säga.

Känner 2 damer 82 resp 81 år som klär sig både ungdomligt och ärtigt, aldrig patetiskt och man kan inte tro dom är en dag äldre än 60.  Hur man är i sättet har också betydelse, att bevara barnasinnet och vara lite busig och inte bry sig så mycket om vad omgivningen tycker.

Tror inte min ålder ställer till några större besvär, mer än värken som sagt… Jag kan däremot känna det riktigt skönt att tänka att jag faktiskt inte behöver göra si och så eller att jag KAN göra si och så för nu är jag så här gammal =).

ungarna skäms inte för mig och det får man väl se som positivt, tror t.o.m att de kan vara lite stolta ibland (eller är det kanske önsketänkande he he).

När jag blir mormor hoppas jag att mina barnbarn tycker som Christines =)

4,Du låter mycket lik mig,jag har aldrig haft begränsningar på det sättet,ungdimarna och barnen har alltid haft en speciell dragning till mig,jag är mig själv,det enda begränsningar jag har är att man tänker en gång till så man inte gör bort sina egna barn eller andra på allvar,för det är aldrig bra.

Jag får ju ständigt höra av sönerna vilken cool rolig och tuff morsa dom har,men jag håller ju hårt på min mamma roll också,någonstans finns en begränsning av att vara "kompis" och mamma,men den består inte av hot och gräl,utan en gemenskap man kan plocka fram när det behövs…tja man skulle kunna skriva hur mycket som helst,men jag ger mig här

Aldrig, förvisso känns det som att jag har en gammal själ i en ung kropp eller hur man ska förklara !! folk kan tycka men herregud vill du ha barn du blir 23 du har hela livet framför dig. Men alltså har man det stabilt både ekonomisk och i relationen man lever med så ser jag dock inget hinder.

Likaväl om det e något annat ex som har med åldern o göra tycker folk tycker för mycket varför inte acceptera o njuta i livet än o tycka hela tiden :) positiva inputar ger ett längre o rikare liv.

#26 - där har du också något som jag håller med om. Man har ju blivit säkrare på sig själv och mer trygg i sig själv med åldern. Det gör naturlgtvis en skillnad i hur man uppför sig även om man inte tänker på det själv.

#28 Jag tror att man ber unga människor tänka sig för innan de skaffar barn för att man vet själv hur pass jobbigt det är. Jag fick mitt första barn när jag var 23 och det var inte alls rätt för mig. Innan var jag helt säker men när jag väl var där blev det en helt annan grej. Så det är nog mest av omtanke även om det kan låta som att de lägger sig i.

Det är sant som du säger att vi ägnar så himla mycket tid åt att tänka istället för att leva… i alla fall är jag sån!