Nej, jag tröttnar fort på såna människor. Som tur är råkar jag inte ut för dem så ofta. Det är mer vanligt att det blir tvärtom, att folk tror att jag måste ha hjälp med precis allt för att jag har handikapp.

Jag fortsätter nog ett tag fastän jag blir ledsen över deras, tillsynes, otacksamhet. jag tänker lite på den tillfredsställelse det ändå är att få hjälpa en annan människa.

Nej.Det gör jag inte.

Sen fins det ju den varianten som tar i mot hjälp o tackar men inte från hjärtat

Jag tycker nog att det beror sig på personlighets typen,,

Jag har väldigt svårt för att fortsätta hjälpa människor,, som inte vill hjälpa sig själva, som snarare kräver att andra ska ställa upp,så de kan sitta kvar i sin offerkofta,,,

Det ger mig allergi. Jag står inte ut med detta..

Men annars så tycker jag det är roligt att kunna bistå någon annan, även om deras Tack uteblir,,

Det beror ju på vad man menar med att hjälpa. Om jag hjälper någon fixa t.ex. en tårta eller hjälpa till inför ett party eller något annat väldigt värdsligt, då vill jag nog ha ett tack och hade nog faktiskt efterlyst ett tack. Att inte få ett tack skulle i och för sig inte göra så mycket heller. Jag är inte så beroende av att få ett tack. Man ser ganska snart tycker jag om det är en person som utnyttjar andra och då skulle jag lägga av, inte för att jag inte får ett tack.

Om jag hjälper någon som har riktigt problem så känner jag inte något behov av något tack. Åtminstone inte om jag ser att det jag gjort har hjälpt. Då är det ett tack i sig.

DEt känns ju alltid trevligare att få ett tack men det beror ju lite på….det märks ju om personen är tacksam ändå.

Det känns alltid bra att kunna hjälpa till tycker jag.Skulle personen däremot visa sitt missnöje så fyller det ju ingen funktion.

Jag tänker som Asta #5 här. Det beror lite på vad dte handlar om och hur personen beter sig. Märker man att det är någon som utnyttjar ens snällhet så backar jag men i övrigt är inte tacket det viktigaste. Man ser ganska snabbt om människor uppskattar från hjärtat det man gör.

Det beror på…vilken typ av människa som tar emot hjälpen. Vissa personer vill man aldrig se mera…vissa kan göra så av orsaker, man inte vet om. Man får nog försöka känna efter…

Och om gåvor t.ex..om du ger en present år efter år på födelsedag och aldrig får ett tack..?

#9 - det skulle jag inte bry mig om ett dugg. Jag tycker att födelsedagspresenter är ett nödvändigt ont så jag ger bort dem av tvång och förväntar mig inte något tack. För det mesta får jag en tårtbit istället.

(OBS jag har inte något emot att ge bort presenter, tvärtom älskar jag att ge bort presenter, men jag avskyr julklappar och födelsedagspresenter som jag måste köpa bara för att jag SKA - jag älskar att köpa överraskningspresenter eller något som jag ser på stan och som jag bara vet skulle passa en viss person precis.)

#9

Det beror på vem som får presenten…

Om jag hjälper någon så är det för att det måste och behövs och det är inte särskilt ofta det händer, sedan kan man vara bussig och bjuda någon gång också - även om det kanske inte behövs egentligen.

De behöver inte tacka mig - det räcker om de ger mig en hand tillbaka när jag behöver det. Givetvis skulle jag inte låta mig utnyttjas av någon. Allt handlar om att ge och ta.

#9 Jag ger bara presenter till familjen. Skulle knappast fortsätta ge gåvor utanför familjen till människor som ändå inte uppskattar dem.

Jag kan ge bort allt jag äger och har(nåväl vid 4 hjulingen går gränsen*fniss*), de behöver bara komma in och säga… åhhh jag älskar din …..den är så vacker, så är den deras för jag älskar att se ett lyckligt ansikte, men när man ger av tvång som Asta säger, och dessutom får ett surt ansikte till svar då ger jag upp

Min svåger är ett typexempel - han kommer aldrig lära sig hantera pengar eller annat så länge det finns ngn annan som ställer upp, svärmor har tyvärr gjort ett alldeles för bra jobb med att klema bort honom. Ändå står man där och hjälper honom till slut, enbart för att situationen inte ska bli värre. Det man hoppas på är ju att poletten ska trilla ner - att han ska ta till sig de läxorna man försöker lära honom…

Jag har svårt att säga nej, och tycker om att ge, man hoppas ju ändå att det ska "landa" hos den andra personen nångång för ett litet tack är ju alltid trevligt att höra =)

Jag går efter min egen inre känsla vem/vilka jag hjälper, och vem/vilka inte. Det är ofta så, att den/de som tiggar andras hjälp hela tiden, är den/de som minst behöver andras hjälp. Jag slutar att hjälpa såna som inte hjälper sig själv. Alltså ordet tack inte avgör vem/vilka jag hjälper, utan min egen inre känsla som säger, vart min hjälp tar vägen.

Pirkko

#16

ja hjälp till självhjälp tror jag på. Efter att ha jobbat med funktionshindrade i flera år, så vet jag hur för mycket hjälp passiviserar människor och hindrar dom från att hitta sina egna förmågor.

#17 - det är sant. Jag var inneboende hos ett äldre par under ett par år. Hon fick en mindre stroke och hade lite problem med att gå och att röra sig. Läkaren sa dock till oss att inte hjälpa henne för mycket för då förstörde vi för henne. Men man kände sig elak när hon ville ha ett glas vatten och man sa till henne: "Gå och hämta ett då".

#17 Jag har jobbat samma bransch.

Oj, det beror nog på… Kan inte ens komma på att jag mött en direkt otacksam person.

Det beror på… Mina föräldrar och svärmor förväntar jag mig inget tack från. Vi hjälper varandra så gott det går och utifrån behov.

Anrda som man varken får gentjänster eller tack ifrån, nä, då lägger jag definitivt ner…

Jag har levt ihop med en som bara krävde och krävde. Bara han hade allt så spelade det ingen roll om vi andra hade. Ingen tack fick jag heller då jag hjälpte han efteråt med mycket fast vi inte levde tillsammans.

Sedan har jag en barnvakt som alltid ställer upp för mig i alla lägen…Hon får alltid ett stort tack för inget annat hon vill ha. Sedan försöker jag hjälpa henne om jag kan och med det jag kan och hinner.

Minns inte att jag reagerat på att man inte fått tack tillbaks.

Det är väl egentligen inte tacket jag reagerat på utan på den uttråkade minen, men nu är det slut med gåvor.

Aldrig i Livet..

Såna människor går fet bort! Adios!

Jag ger bort saker för att JAG vill och jag hjälper för att JAG vill. Ingen människa i världen skulle kunna få mig att sluta med det och jag skulle aldrig kräva tacksamhet.

Det finns ju en glädje i att ge och att hjälpa och det kan ingen ta ifrån mig.

Jag kör på som vanligt utan att bry mig

Nej, jag har varit ute för så många sådana personer så nu har jag fått nog!

#26 Du har en sådan vacker själ Bumbleboo, varför får jag inte bo granne med dig?

#28  Haha, du får flytta till Göteborg

#29 Misstänkte väl att det skulle vara någon hake…

Känns som att det bor många vackra själar runt Göteborg…

#26 Ja det där håller jag absolut med om, men det var inte den sortens otacksamhet jag menade.

Jag syftade mer på såna som brukar kallas "moochers", känslomässiga eller fysiska snyltare.

Jag bryr mig inte så mycket om tacksamhet, däremot förväntar jag mig not att de ska finnas där för mig den dag jag behöver. Energitjuvar däremot vill jag inte ha med att göra.

"Den som tynger sina vänner har snart inga kvar" (Rodney Copperbottom)