Instängd gråt är inte bra för hälsan!

Mycket sant!

Det är väldigt sant! De kan till och med orsaka fysisk smärta och sjukdom med tiden.

När man inte kan gråta eller skratta. Då är man slocknad inombords.

#0

Vädigt sanna ord Sisa

#0 Så sant!

Jag är en som gråter utan hämningar, förutom på avslutningar när mig ene son sjunger solo… Jag vet ju att han tycker att jag är sååå pinsam då…

Tänk alla som går på antidepressiva mediciner och inte kan känna varken riktig glädje eller gråta ut sin sorg…

#7 Man känner visst både glädje och sorg när man äter antidepressiva! Det kan jag intyga som bipolär och konsument av dessa piller några månader om året. Var har du fått det där ifrån?

#7 Jo visst kan de det, de har ett normalt känsloliv det kan jag intyga för min dotter som är autist är tvungen att ta dem livet ut.

De innehåller ett ämne som hon inte har.

#8 Min man fick jättemycket ångest och äter forfarande tabletter. När han äter som mest har han svårt att känna den där riktiga glädjen och han säger också att det är svårt att gråta. Sedan har han ju naturligtvis ett känsloregister för det. Medicinerna skär ju av både toppar och dalar - men det kanske varierar från person till person och vilka mediciner man tar? Han äter två olika sorter..

Vår äldsta dotter fick antidepressiva när hon hade anorexia och upplevde det likadant.

Ber om ursäkt om jag trampade någon på tårna, det var vår erfarenhet här hemma jag pratade utifrån. =)

Det är ok, jag blev bara förvånad!

#10 Jag har flera nära vänner (som jag inte umgås med längre men ändå) som sagt precis samma sak som du Elpida, då det är nog olika hur man upplever det.

#8 Har en kompis som är bipolär. Hon tar inte medicin för hon vill inte vara "känslolös" säger hon. Sista åren har hon mått förhållandevis bra utan litium

#10 Nej då… Du trampade ingen på tårna… Hur man upplever antidepressiva kan vara ytterst individuellt. Det finns också en uppsjö av varianter, känner man att en sort inte fungerar av någon orsak kan man byta, prova en annan sort…

Det finns mycket fördomar kring det här med antidepressiv medicin. Medicinen har utvecklats stort genom åren och har inte alls de biverkningar som var vanligt förr.

Att man skulle känna en konstlad lycka (lyckopiller)

Att känslorna blir avtrubbade och så vidare, är oftast fel.

Många vågar inte av olika anledningar äta dessa piller men skulle kanske må så mycket bättre om de gjorde det.

Precis som evrekaw skriver så får man kanske prova sig fram till vad som passar. Meningen är ju att man ska komma tillbaka till sitt "normala jag"

Så bra skrivet och jag vet just nu hur det känns!

#15 Min man har som mål varje dag att komma tillbaka till sitt normala jag. Byta piller gör han inte då han blev ännu sämre när han försökte, kognitiv beteendeterapi är det han försöker med… Att ha ångest är inte alltid samma sak som att ha depression. Ångest kan ta sig många olika uttryck, många gånger handlar det om att lära sig leva med det.

Sedan är det väl tur att vi människor är olika, och därmed reagerar olika =). Det bästa är naturligtvis att kunna bli fri och leva utan dessa "följeslagare".

Dotterna bestämde sig själv en dag att hon nu klarade sig utan antidepressiva och slängde tabletterna, och det gick alldeles utmärkt - för henne.

Om någon är ledsen och gråter mycket…är det väl bra, att det finns piller att ta till…Ingen vill att någon ska gråta jämt…

Jag kan väl emellanåt tänka att det finns en viss medicinfobi bland många…

Jag tycker inte man ska äta en massa piller i onödan - men vissa behöver man verkligen… Vem skulle säga nej till antibiotika vid halsfluss….? Men antidepressiva mot depression/ångest där backar många…

Vari ligger skillnaden - jo, det som är fysiskt betingat är inte tabu, skämmigt osv. En psykisk sjukdom däremot - oj, oj vad man ska skämmas för det, det är väl bara att "rycka upp sig"… Vem skulle säga något sådant till en med halsfluss?

# 19

Håller med…ingen mår bra av halsfluss…och ingen mår bra av att vara deprimerad och gråta hela tiden. Alla ska väl sträva efter, att må så bra det någonsin går…priset man får betala är det värt…vi har trots allt bara ett liv.

#19 Jag håller helt med!

Men sen har man ju olika erfarenhet av mediciner av alla sorter. Jag är till exempel allergiker men vägrar äta medicin för att jag blir bara dålig av dem och så är vi ju en del av oss. Min kropp gillar inte mediciner överhuvudtaget och reagerar negativt på i stort sett allting så man får göra det bästa av sin egen situation.

Men jag håller helt med om synen på psykiska problem och sjukdomar, alla vill tro att de är fördomsfria men när man skrapar lite på ytan är fördomarna ofta väldigt väldigt starka och det är så synd tycker jag!

…och ändå på ngt konstigt vis när man sitter på fest och folk börjar öppna sig så visar det sig att människor till höger och vänster har eller har haft depression och ångest….Det är verkligen konstigt att det ska vara så "fult" att må dåligt. I USA har var och varannan en egen psykolog utan att det är ngt märkvärdigt med det - snarare tvärtom.

Nu har jag inte läst inläggen men den gråt jag absolut inte kan med är när folk tar till gråten för att man ska tycka synd om dem…. Huuuuu! 

Annars tycker jag att gråten är väldigt förlösande.

#23 Det håller jag helt med om! Dessutom blir man kallad för känslokall om man inte "faller" för den