# Berätta djurminnen. Author: [Borttaget] Ser att vi är ganska så många här inne som gillar djur och natur och varför inte då dela med sig av något minne eller två ![Flört](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag har många fina minnen av djur men också minnen som satte sig som ett stort vemod i mitt hjärta. Naturens lag är hård och blir man vittne till det så griper det tag i ens hjärta. Vi kom så precis körandes med vår bil och ser ut på ängen en älgkalv springa till sin mamma. Hon sätter bara ned huvudet och kör bort kalven hela tiden. Mitt hjärta blev fullt av ömhet för denna kalv när den blev så bryskt behandlad av sin mamma. Men det var dags för den lille att stå på egna ben nu när mamman hade ett nytt liv i sin mage. Hoppas av mitt hjärta att det gick bra för denna yngliga kalv ![Flört](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") /kram Spanaren ## Comment 2 Author: [Borttaget] Jag och hundarna (hade två då) gick i skogen och jag hörde något röra sig och tittar upp. Hade precis kommit under en gren där det satt en stor tjäder. Ovanligt att få se en tjädertupp så nära och underifrån. Blev så perplex att jag inte ens kom mig för att fotografera. /kram Spanaren Ps. Nej nu får ni fortsätta med att berätta era djurminnen ![Flört](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 3 Author: Maria Jag har ett minne från när jag var liten (kanske 7-8 år) Var vid farfars sommarstuga i Ödsmål, norr om Stenungsund. Jag var på verandan och fick se, vad jag trodde var något djur som rymt från nån cirkus. En jättelik katt. Jag ropade på pappa och farfar som tystade ner mig och vi satt och tittade på denna fantastiska lokatt. Kanske 25 meter bort. Jag visste inte då att vi hade sådana djur i Sverige![Skäms](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") ## Comment 4 Author: [Borttaget] \# 3 ![Förvånad](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad") så vackert minne /kram Spanaren ## Comment 5 Author: Cristine Älgen som åt upp mina jul äpplen och fick mej att nästan frysa ihjäl kommer väl alla ihåg. En annan gång mötte jag en älg när jag varit ner till Tomatås och handlat.Jag gick på den lilla stigen som var uppförsbacke och ännu tyngre att gå den dagen då det stormade och vinden pressade mej bakåt. Plötsligt står där en stor älgkalv och stirrar på mej och jag backar förfärat..fastnar med klacken i en rot ramlar bakåt i ett dike fullt med ris(med ena foten kvar i skon) och ser den närma sig nyfiket så jag skriker i panik att den ska gå, vilket den gjorde till slut och jag sprang haltande hem. Sonen fick hämta skorna. Även om det var en kalv så var den enorm när jag låg där på backen. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Jag har många minnen av djur...både fina och vemodiga... Jag hade en kväll en hare utanför köksfönstret...slängde ut några morötter som den smaskade i sej. Den försvann...men lite senare på dagen kom den tillbaka tillsammans med tre små harungar...Hon hade skuttat hem och hämtat familjen... ![Glad](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Djur är Härliga! ## Comment 7 Author: Maria Vilka underbara historier ni kommer med.![Glad](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") och dråpliga... ## Comment 8 Author: [Borttaget] Djur kan hitta på de mest fantastiska saker...jag hoppas vi får exempel på många i den här tråden...fin tråd, Spanis...![Flört](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 9 Author: [Borttaget] Jag njuter så berätta på ![Flört](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 10 Author: zabelle Under en hundpromenad i skogen stannar plötsligt vovven och tittar in vid kanten. Där sitter en duva och "puttar" försiktigt på sin döda partner. När vi kom förbi dagen efter satt den fortfarande kvar. Mitt hjärta blödde för den stackars fågeln som satt ensam kvar. Tänker på duvan varje gång vi går där, och hunden går alltid över på andra sidan stigen just vid den platsen. ## Comment 11 Author: Maria Men...så sorgligt![Gråter](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") ## Comment 12 Author: [Borttaget] #10 Sorgsen kärlek ![Gråter](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") men det var ändå en sann kärlek ![Skrattande](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 13 Author: zabelle Jag har alltid matat stallkatterna där jag haft häst. En av dem lärde sig snabbt att möta mig redan vid bilen, då fick hon ju äta ifred. En dag skulle hon plötsligt inte ha mat utan sprang en bit bort och jamade högt. När jag gick efter sprang hon en bit till och ville visa nåt. Hon hade 4 st kattungar gömda i halmen. Hädanefter fick hon naturligtvis sin mat där. När kattungarna var ca 5-6 veckor gamla började hon flytta dem in i stallet en efter en. Utom den sista.... den la hon utanför min bil. Den lilla kattungen kändes som en present och naturligtvis fick den så småningom när den var lite äldre följa med hem. Den katten blev 18 år och förgyllde verkligen min tillvaro. [![hellokitty08.gif](http://www.smileys.me.uk/smileys/Hello_Kitty/hellokitty08.gif)](http://www.smileys.me.uk/getcode.php?dir=Hello_Kitty/&image=hellokitty08.gif " Länken öppnas i ett nytt fönster") ## Comment 14 Author: Maria #13 Vilken gåva du fick. rörande. ## Comment 15 Author: [Borttaget] Vilka fina berättelser, Zabelle... Förra sommaren hade vi rävar här i området. Kikade man ut genom fönstret kunde man se hur dom lekte med olika saker, som dom hittat på tomterna. En tidig morgon då jag kom ut, mötte jag en räv med ett blockljus i munnen. En eftermiddag då jag gick till postlådan, satt där en räv som sen följde efter mej in på tomten igen... Sent en kväll i vintras hade vi två små rävungar, som lekte i en stor snöhög härutanför...kanske för att hålla värmen...![Kyss](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 16 Author: Cristine Tjuvarna! Jag vaknade mitt i natten av att det skramlade ute på gården och lade mej på golvet för att titta ut genom kattluckan för mitt framför stog 4 hjulingen och jag trodde någon försökte  stjäla den. Då upptäckte jag att ljudet kom från baksidan av garaget och smög mej tyst ut. Där vid utediskbänken stod 2 stora grävlingar och länsade en kastrull med ärtsoppa som vi glömt ta in. När de fick se mej sprang de iväg, och jag likaså. ## Comment 17 Author: AnnL Eftersom jag ligger mycket ute om nätterna under presänning hände sig detta för några år sedan. Låg på min uteplats där jag bodde då. Hade ögonbindel på mig för att kunna sova för ljuset. Plötlsigt vaknar jag och känner två stora tassar på mitt bröst. Hjärtat bulta och jag undra vad detta kunde vara. Många tankar hann gå genom mitt huvud. Jag drog försiktigt upp ögonbindeln och såg något med stort svart huvud som bara titta på mig. Det visade sig vara grannens stor rottweiler som rymt. ![Förvånad](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad") Den hunden var jag livrädd för, trodde den var jätte ilsken. Varje gång jag gick där förbi skällde den som en galning, och försökte ta sig lös eftersom den stod bunden. Så när jag upptäckte detta stora monster i min säng höll hjärtat på att stanna. Men när jag legat stel av skräck en stund böjde han sig ner o slicka mig i hela ansiktet. Han vägrade att självmant gå hem. Han låg utanför min trappa i flera timmar. Så till slut fick jag gå hem med honom och binda honom på sin plats för ägarna var inte hemma. ![Glad](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 18 Author: [Borttaget] Man får sej ett gott skratt härinne...![Skrattande](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")Hihihi.... ## Comment 19 Author: zabelle #15 Häftigt med "egna"små rävar på tomten! #16 Kan se dig liggande på golvet med huvudet ut genom kattluckan ![Skrattande](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 20 Author: [Borttaget] Så ljuvliga berättelser, den ena efter den andra bara griper tag i mitt hjärta och jag sitter här som ett stort fån och bara ler. Jag vill höra mera  [![](http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/00020095.gif "Click to get more.")](http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=10) /kram Spanaren [](http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=12) ## Comment 21 Author: [Borttaget] Älgkorna är hårda då och det måste ha känts hemskt att bevittna det Spanaren ![Gråter](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") Men de klarar sig ju till slut i alla fall ![Glad](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Lokatt skulle jag vilja se men inte hemma runt huset! Igår såg vi en fin räv ovanför vårt hus. Min bästa historia är när jag för några år sedan var ute och åkte med min man. Han körde och rätt som det är får jag se en björn springa över vägen och ropar: Såg du björnen? Nej säger min man och han hade tittat som åt fel håll och björnen var så snabb över och in i skogen igen. Det var ju bara en smal liten skogsbilväg så det går väl fort att springa över. Min svåger trodde inte på mig men dagen efter så hade björnen slagit en älg där vid sidan om vägen och då trodde karlarna äntligen på mig! ![Flört](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 22 Author: [Borttaget] \# 21 Oj så spännade Jeremina!! Måste berätta om våra sniglar också. I somras hade vi så otroligt många sniglar på tomten...Min sambo fick för sej att han skulle numrera dom. Så på deras hus på ryggen skrev han siffror...och kom upp i 74 st! ( Kan inte låta bli att tänka på vår Snigelpiga härinne heller )  ![Tyst](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-sealed.gif "Tyst") ## Comment 23 Author: [Borttaget] \# 21 En björn skulle jag vilja se men då från ett tryggt ställe ![Flört](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") #22 Det var många sniglar det  ![Förvånad](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad")plus nr 75 som var vår fina snigelpiga \*gapskratt\* ## Comment 24 Author: Anders 50 Sitter här och funderar...har ju varit "utsatt" för djur och natur i åtminstone 50 år..... men något speciellt lustigt minne???? Får nog fortsätta fundera.....återkommer! ![Flört](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 25 Author: [Borttaget] Jag kom på en kul grej till... Skulle gå ut och hämtade upp ett par skor från källaren. Ställde skorna i hallen och stoppade i fötterna, kände att nåt tog emot...rättade till strumpan och stoppade i foten igen...likadant...Stoppade då in handen i skon, kände nåt mjukt och lent...Kastade skon upp i luften och framför mina fötter landade en liten skogsmus...som tagit sej en tupplur i min ena sko...![Flört](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Vanligtvis har vi inte möss i källaren och denna lilla stackare släppte jag ut genom ytterdörren...![Tungan ute](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") ## Comment 26 Author: Anders 50 Enda gången jag varit rädd för en älg.... En kompis ville släppa sin värdelösa gråhund på en älgtjur som jag sett på en åker här hemma. Gör så, sa jag, jag går och sätter mig i älgtornet på mossen, där kommer den om den blir skrämd..kul att se den igen, tänkte jag. Men väl där så hände inget på en lång stund, så jag började locka, det kunde ju finnas älg i närheten, och det var ju brunsttid så det borde vara lätt att få till sig en tjur om det fanns nån i närheten. Och mycket riktigt...en älg svarade inne på fastlandet, och ut på mossen kommer en bastant älgtjur som tog kurs mot mig och mina lockläten. Till saken hör att älgtornet var gammalt och dåligt och bara 2,5 m högt. Jaha..tänkte jag..han vänder snart när han synat bluffen! Men icke! Där var nog överskott på hormoner, så han skulle ta en fajt med sin antagonist! Men när han på 2 meters avstånd från tornet började sänka huvudet och skulle anfalla svek mig modet och jag reste mig upp och slog ut armarna och skrek till! Då var han så nära att hornen nästan rörde älgtornet. Han hade lätt vält omkull tornet med mig. Han stannade upp och tittade läänge på mig innan han sakta och "brummande" gick in mot fastlandet, och väl där hörde jag hur han gick lös på småträden med hornkronan. Gissa om jag satt kvar länge innan jag vågade mig ner och gå hem... fast åt andra hållet! Han hade 12 taggar på sin fina hornkrona men vi såg inte till honom på älgjakten. ## Comment 27 Author: [Borttaget] Här kommer ett dråplig och långt djurminne från 70-talet. I mitten av 70-talet köpte jag ett par tigerpyton (Python molurus bivittatus) runt 160 cm långa. De växte på sig bra och några få år senare var de runt 3,5 meter långa, hanen vägde runt 18 kg, men honan var tung, strax under 30 kg. En dag när jag planerat att mata mina tigerpyton, fick några av mina jobbarkompisar för sig att de ville se matningen och efter mycket tjatande gav jag med mig, men jag krävde att de skulle hålla sig utanför glasdörren som skiljde hallen från vardagsrummet där terrarierna fanns. Nu var inte det något problem för dem att acceptera detta eftersom de var rädda och säkert skulle ha ställt samma krav omvänt om jag inte sagt det först. I vanliga fall brukade jag vid matning bara lyfta ur den ena ormen och lägga den på golvet nedanför terrariet där den fick sin mat, medan den andra fick sin i terrariet. Den här gången kunde jag inte göra så för att åskådarna var så rädda, så jag hade iordningställt ett ganska stort terrarium som stod tomt för tillfället och där skulle jag lägga in tigerpytonhonan. Jag öppnade terrariet och lyfte upp honan, men när jag skulle stänga till terrariet och släppte ena handen från ormen, kände jag att hon blev nervös. Främmande lukter och min lite ovanliga hantering gjorde henne spänd och hon började dra åt rejält runt min vänstra underarm som hon nu hängde på. Jag var inte speciellt oroad, utan tänkte att det skulle ordna sig när hon skulle ner i matningsterrariet, så jag gick över dit, öppnade terrariet och stoppade in hennes huvud och den del av ormen som inte var ”uppsnurrad” runt min arm. Handleden och handen började anta en mörk blålila ton och det stack ordentligt i armen av hennes strama grepp. Hon ville inte gå ner i terrariet, utan istället drog hon åt hårdare och nu började jag känna att jag hade ett rejält problem. Pytonhonan hängde där hon hängde och jag bara måste få henne av min hand. Jag stod på knä och hade min vänstra hand inne i terrariet tillsammans med ormens huvud och hals. Jag tänkte att jag måste försöka påverka henne lite, så jag tryckte försiktigt baktill och råkade komma åt hennes genitalier. Inte en tiondels sekund hann gå innan det bara smällde till SCHMACK! Hon vände som en blixt och bara högg till. Shit, detta kunde jag ha varit utan tänkte jag. Pytonhonan högg mig i handen mitt emellan ringfingret och lillfingret och nosen var en bra bit upp på handryggen. Nu kopplade det fel i knoppen på henne också, hon kände lukten av det döda marsvinet och trodde väl att det var det hon huggit, för hon höll kvar och började dessutom dra. Pytonhonans tänder skar av varenda ven på handen och blodet vällde fram, snart stod jag på knä i en kvadratmeterstor blodpöl. Jag försökte öppna munnen på henne med högerhanden, utan annat resultat än ytterligare 20 hål i tumme och pekfinger. Jag måste ha hjälp tänkte jag och ropade på killarna därutanför att de måste hjälpa mig. Deras tefatsstora stirrande ögon vändes mot varandra och sedan tillbaka mot mig, ingen sa något, men alla skakade på sina huvuden fortfarande chockerat stirrande. Till slut var det en som sa -”vad ska jag göra?” Jag sa att det fanns en ormpinne i badrummet och bad honom hämta den. Han glipade bara någon cm på dörren och sköt in pinnen. Med hjälp av den öppnade jag munnen på pytonhonan och äntligen släppte hon taget, men armen satt fortfarande som i ett skruvstäd. Jag ropade att någon måste hämta en hink varmvatten och såpa från badrummet och komma in med det. Killen som hämtat pinnen gjorde det, men först vågade han inte komma in. Jag sa att ormen sitter där den sitter, det är ingen fara och äntligen vågade han sig in, men han ställde ner hinken och såpburken två meter ifrån mig och petade dem närmare med hjälp av min pinne. Sedan försvann han ut som ett skott. Jag blötte ner det lilla av armen och handen som syntes nedanför ormen och tog såpa på, sedan tryckte jag, men var mycket noga med att inte komma i närheten av ormens genitalier igen och äntligen kom jag loss. Handen hade redan svullnat till dubbel tjocklek och jag hade kärlsprängning i huden ända upp över axeln. Nu när terrariet var stängt med ormen i tryggt förvar innanför glaset, vågade sig några av jobbarkompisarna in. Jag bytte brallor, för de jag hade på mig såg ganska skrämmande ut, hela byxbenen var röda av blod. Sedan tog två av killarna ett ordentligt tag under mina armar och sa -”nu följer du med här, vi ska till sjukhuset”. Det var en fredagskväll, akutmottagningen på Huddinge sjukhus var full av sönderslagna människor, men mina kompisar ledde mig förbi den långa kön, skickade upp min vänstra hand på disken och sa -”ormbett”. Sköterskan innanför disken tappade pärmarna hon hade i händerna och sedan rusade hon iväg. Mindre än en minut senare kom hon springande tillbaka med två andra i släptåg, de hade en rullbår emellan sig. Jag försökte få en syl i vädret för att meddela att det faktiskt bara var fråga om en pytonorm och ingen kobra eller skallerorm, men det var lönlöst, de lyssnade inte utan bara sprang som yra höns. Väl inne på ett behandlingsrum fick jag äntligen en chans att förklara vad som hänt och att jag bara behövde en stelkrampsspruta och bandagering. Ännu en gång försvann sköterskan och under fem minuter låg jag på britsen och funderade över allt som skett. Sedan hörde jag fotsteg, inte ett par fötter, inte två par, massor. In stormade säkert minst tjugo läkare och alla ställde flera knäppa frågor i munnen på varandra, jag kunde inte urskilja frågorna, men någon fras som -”har du sådana där odjur hemma”, kunde jag höra. Äntligen fick jag min stelkrampsspruta och handen, som nu var tre gånger sin normala tjocklek, blev grundligt tvättad och bandagerad. Tillbaka hemma var det bara att ta tag i situationen. Min tigerpyton hade ätit upp maten, men hon var ju nedsölad av mitt blod, så precis som när man ramlar av en höst är det bara att kliva upp i sadeln igen. Jag stoppade vänsterhanden i en plastpåse och tejpade fast den. Sedan lyfte jag ut min pytonorm i badkaret och duschade av henne så att hon fick tillbaka sina vanliga färger. Om någon hade frågat hur jag skulle reagera på en sådan här händelse innan detta skedde, hade jag svarat att jag aldrig skulle våga ta i en pyton igen, men så fungerar man inte i verkligheten. Man gör det som måste göras oavsett vad det handlar om. På jobbet måndag morgon hade sensationen redan gått runt bland de 400 som jobbade där och min chef sa något som jag aldrig hört från någon chef vare sig förr eller senare -”ska du inte ta ledigt några dagar och vila upp dig?” ## Comment 28 Author: [Borttaget] Ett till djurminne från 70-talet, minst lika dråpligt ![Glad](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Det var en helsikes het sommardag någon gång i juli månad 1978. Jag skulle rengöra mitt stora pytonterrarium som just då beboddes av ett par svartsvansade tigerpyton på 3,5 m och en något längre men smalare nätpyton. Denna nätpyton hade jag fått till skänks ett par år tidigare av en zoohandlare i Dalarna. Ormen hade varit på rymmen i hans butik i ett år. Den hade levt av undulater och dvärgpapegojor, inte något vidare fett bytesval, så hon var smal som en råttsnok, dryga två meter lång när jag fick henne. Ilsk som bara den var hon också, speciellt den morgon hon infångades efter att ha gått in i en papegojbur och tagit en grå jako. Ormen blev såpass tjock av det målet att den inte kom ut igenom burgallret igen. Nåväl, det var fruktansvärt hett den där julidagen sommaren 1978. Min nätpyton var fortfarande småsint och när man jobbade i terrariet brukade hon klättra så högt det gick i grenverket och sedan hänga där och "blindhugga" mig i skallen med stängd mun. Det kunde bli riktiga snytingar så att jag såg stjärnor. Jag upptäckte att om jag tog ut ormen istället och hängde den över axlarna så höll hon sig lugn. Jag hade bara kortbyxor på mig när jag stod där och öste ner gammal torv i stora svarta plastsäckar med den långa ormen över axlarna. Torven dammade och dammet fastnade i svetten på kroppen, det fick mig att se lite varulvaktig ut. Jag hade snackat med en kompis tidigare och han hade lovat att komma och hjälpa mig med att bära ner säckarna till soprummet, så när det ringde på dörren tänkte jag inte på att det kunde vara någon annan än han. Jag gick och öppnade med min nära fyra meter långa nätpyton över axlarna och brun "torvludd" över hela kroppen … När dörren gick upp såg jag två kvinnor stå där i trappuppgången, en ung tjej, kanske 20 och en lite äldre, de var Jehovas Vittnen och i deras händer hade de varsin ordentlig trave tidningar, Vakttornet eller vad den heter. Det såg ut i ansiktet på dem som om de träffat på djävulen själv. För första gången i livet fann jag mig sådär som man annars aldrig gör när det bjuds en chans, så jag sa -"välkommen till paradiset, får jag bjuda på ett äpple?" De båda kvinnornas tefatstora ögon blev om möjligt ännu större innan de kvickt vände på klackarna och rusade illtjutande nerför trapporna det fortaste damskor kan bära. Sina tidskrifter tappade de i trapporna och det rann tidningar i en långsam ström nerför trapporna. Min kompis mötte dem i porten och han förstod genast vad som hade hänt. När han kom upp till min lägenhet på tredje våningen sa han -"vad sa du till dem egentligen?" Gissa om han garvade när jag berättade vad jag sagt! ## Comment 29 Author: [Borttaget] #26 och #27  Tur att det gick bra för er båda ![Förvånad](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad") #28  [![](http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/00020468.gif "Click to get more.")](http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=10) /kram Spanaren [](http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=12) ## Comment 30 Author: [Borttaget] Jag har ett djurminne som i någon mån liknar Anders älgmöte, fast den här gången handlade det om kronvilt. Det var under älgjakten för två år sedan. Vi hade stött älgarna ur marken och eftersom någon hade sett kronvilt, postade vi om efter hur de brukar ta sig igenom vår markplätt på 950 ha. Jag tog fyrhjulingen och körde ner här bakom huset och postade på en liten holme som sticker ut i åkern. De flesta klövdjur som går över här, tar den vägen. Jag satt kvar på fyrhjulingen på holmens högsta punkt och väntade med blicken västerut över de stora åkrarna varifrån de eventuellt skulle komma. Sikten skymdes av en annan liten holme i åkern som ligger i anslutning till grusvägen. Jag hörde plötsligt hur den tunna isskorpan på några pölar i åkern bakom den lilla holmen vid vägen krasades sönder under tunga klövar och jag gjorde mig beredd. Ut på den mindre åkern framför mig kom två kron, en hind och hennes fjolårskalv, även det ett hondjur och de var inte lovliga, vilket jag snabbt konstaterade och tog ner bössan igen. Hjortarna höll god fart och snart insåg jag att de inte skulle vika av från sin inslagna kurs, i vilken jag satt. När det bara var ett par meter kvar och jag såg rakt in i hindens näsborrar höjde jag bössan i båda armarna över huvudet och djuren kastade tvärt åt vänster i deras riktning. Ljudet av deras fötter så nära var öronbedövande, som ett högt åskmuller och den mindre hinden slog högerbogen i pakethållaren framtill på fyrhjulingen så att jag var nära att ramla av. De försvann snabbt in i skogen till höger bakom mig och min puls var så hög att jag bara hörde den och missade att de ropade på min på radion för att höra om jag sett hjortarna. Nu i höstas satt jag på samma ställe en dag och då kom en råget med sina båda killingar förbi alldeles bakom mig. Den ena killingen gned sin haka mot den bakre pakethållaren. ## Comment 31 Author: [Borttaget] Jag har en till kul grej som handlar om en av våra katter, numera borta sedan några år, han blev 13 år. Vi kallade katten Måns "Oscar Bonavena" efter en argentinsk tungviktsboxare (som blev skjuten till döds bara 33 år gammal). Ibland fick katten heta "Front du Boef" efter de tjocke riddaren i Ivanhoe. Nåväl, våra två katter Måns Oscar och hans mamma Stina som var en hittekatt, var båda innekatter när vi flyttade hit. Måns var så rädd att komma ut att han lade sig platt på mage och bara skrek. En dag glömde han bort sig när han var på bushumör och sprang runt inne i huset, så han rände ut genom altandörren och fick inte stopp på sig själv förrän han var 10 meter ut på gräsmattan. Han stannade upp chockerad och smög tillbaka in med bagen strykande mot gräset. Gissningsvis trodde han väl att det var en balkong som den i lägenheten vi hade bott i under hans första år, när han rände ut genom altandörren. Hans nyfikenhet var dock väckt och för var dag som gick blev han modigare. Någon vecka efter dt första missödet gjorde han misstaget att gå hela 50 meter från huset ner bakom en liten kulle så att han inte längre såg huset. Där låg han och skrek tills min fru kom och hämtade honom. Någon månad senare var han rätt säker på området omkring huset ända ut till kanske 100 meter åt alla håll. han var förtjust i att småjaga fåglarna, särskilt trastarna som letade mask i gräsmattan. En dag fick han syn på några fåglar på åkern här utanför. Oerfaren av utevistelse och därmed omedveten om avståndsperspektiv, begrep han inte att de "små" fåglarna han såg ute på åkern var fyra kanadagäss. Han inledde en ansmygning och jag kunde se att han i takt med att han kom närmare, blev mer och mer fundersam över att fåglarna liksom växte, men han fortsatte ändå. När han var kanske tio meter ifrån gässen blev de ilskna på den dumma katten och alla fyra gässen sträckte på halsarna, bredde ut vingarna och sprang med höga väsanden mot katten. Måns fick en chock och bara flög baklänges och sprang som skjuten ur en kanon helan vägen från gässen på åkern in i huset och under soffan i vardagsrummet där han låg kvar hela eftermiddagen och stirrade. Vi fick inte fram honom hur vi än lockade med det ena och det andra, men han brydde sig aldrig mer om gäss. ## Comment 32 Author: [Borttaget] [![](http://cdn.content.sweetim.com/sim/cpie/emoticons/00020114.gif "Click to get more.")](http://www.sweetim.com/s.asp?im=gen&lpver=3&ref=10) Så underbart ni berättar om alla djur. Från små skogsmöss till stora och starka djur. Mera ![Tungan ute](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") /kram Spanaren ## Comment 33 Author: fotokrafs Uj... vilka djurminnen. Jag har inga sådär speciella minnen En gång när jag var liten så skjutsade pappa ner mig till busshållplatsen med traktor, jag var förvånad för det hade han aldrig gjort förr. Men det visade sig att det stod en älg vid busshållplatsen... En annan gång plockade jag blommor från vägrenen, när jag plötsligt ser en grävling komma upp på vägen någon meter ifrån mig. Jag hade hört att grävlingar kunde bita tills benet knäcktes så jag var skraj och stod helt still tills den lunkade ner i andra diket... väntade en stund sen sprang jag hem. Annars har man ju katter som jagar och lägger bytet på trappen. En gång var det en harunge och en annan gång kom en in med en fladdermus.. ![Obestämd](http://livskvalitet.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 34 Author: [Borttaget] Jag läser varenda djurberättelse med en stor behållning och allt lägger sig fint på plats i mitt hjärtas finaste kammare. /kram Spanaren ## Comment 35 Author: [Borttaget] Jag var på väg hem efter en liten skogsväg vid Fyrsjön, en mil öster om Hammerdal i Jämtland. Jag hade tagit en cykeltur ner till Hammerdalssjön för att titta på tornfalksungar som precis lämnat boet. Oturligt nog fick jag dubbelpunka på cykeln och eftersom det var en mil att gå hem, tänkte jag att jag lämnar cykeln och går hem efter bilen istället för att bära cykeln hem. När jag bara hade en knapp km kvar att gå och jag befann mig i den tätaste delen av granskogen som vägen löpte igenom, hörde jag lötsligt några höga skarpa knäppande ljud. Jag skulle just vända mig för att se vad som åstadkom ljuden, när jag fick en rejäl snyting på ryggen så jag föll framstupa i gruset på vägen. När jag vände mig fick jag se en stor slaguggla som satt på telefonstolpen ilsket stirrande på mig. Jag vågade inte resa mig, så jag rullade ner i diket och gömde mig. När jag kikade upp över kanten på diket, såg jag ugglan flyga ner och landa på en högstubbe bara 20 meter från vägen. Tydligen hade hon valt en väl utsatt plats att boa på och gillade inte att jag kom gående så nära. När ugglan var tillbaka på sin stubbe sprang jag ett par hundra meter för att komma utanför hennes "radar". Det var aldrig någon som gick på den där vägen annars, de åkte bil eller cyklade, så ugglan tyckte väl att det var en bra stubbe. Jag hade trots mockajacka, ett rejält blåmärke mitt emellan skulderbladen av ugglans vingknoge.