He he det har du rätt i. Vi Svenskar är ju kända världen över för att jämt tala om vädret(och  gnälla mycket). Nu med de stora naturkatastroferna har vi fått sällskap så vi kan prata väder med vilken utlänning som helst utan att de rynkar på näsan.

Humöret kan man se till att få i topp ändå med att hälsa en härlig ny dag välkommen.

Fast gnäll om vädret ser jag inte så mycket som riktigt gnäll. Det är mer en form av konversation.

Det jag stör mig på är när man gnäller på något som går att göra något åt, men gnäller hellre än gör något eller när man gnäller på andra människor istället för att prata med dem direkt.

Ja där sa du något Asta, det värsta jag vet är att folk gnäller över en person till andra men inte säger något till den nämnde. Hur ska denne kunna göra något åt.. vad det nu är om de inte får veta.

Vi gnäller nog ofta om vädret. Vi har gnällt över att det aldrig blir någon riktig vinter, nu har vi haft en o då gnäller vi över all snö. Sen vill vi ha sommar o varmt. När det sen blir sommar gnäller vi för det är för varmt.

Jag kommer aldrig att gnälla för att det är varmt, jag älskar värme. Däremot är det konstigt med dem som först önskar värme och sen gnäller.

Visst klagar man ibland men då är det oftast på en själv.

Jag lyckas alltid få det till att det är mitt eget fel. Tex nu när de målat trappuppgången i enligt mig fula färger så blir jag irriterad på mig själv som inte involverat mig och kanske kunnat påverka färgvalen.. (men å andra sidan ser jag inte varför mitt färgval skulle vara bättre än någon annans så..)

Och igår var man extra ynk eftersom man hade mensvärk 
skönt att ha en make som tar hand om en..

Haha, det stämmer, jag gnäller alltid över vädret!

Jag tror att de som gnäller om det mesta har för lite att fundera på…för lite andra intressen att tala om.

#8 Jo, kanske.. Finns ju dom som tjatar om det dygnet runt ;) Jag påpekar det bara xD Men lite måste man få gnälla!

Okey…lite måste man få gnälla, men många gnäller i onödan! Och det tycker jag är just onödigt…bättre att lyfta fram det positiva ur det negativa. Jag kanske inte lyckas alltid…men jag försöker…

Hmm, jag tycker inte att jag gnäller om något egentligen, jobbar rätt hårt med att bryta ungarnas gnäll och vända dem till att se positivt på saker och ting däremot.

Det är samma sak för min del när det gäller att uppröra sig över vad grannarna gör eller inte gör, eller vad kändisfolk gör eller inte gör.

Jag har aldrig någonsin brytt mig om sånt. jag tycker att jag ska ägna min energi på mig själv och de mina istället för att slösa bort den på andra.

Jag har en svägerska som kan det här med att kunna gnälla .

Jag är problemlösare & positivt lagd

Men hon vill inte ha ne lösning, hon lyssnar inte på det

Så, jag försöker lägga arbetstid när "den delen av släkten" fyller. När vår familj fyller tar jag det som en prövning & ger mej inte in i hennes "gnäll".'

Fast ibland är det svårt ….kan fråga henne "hur löser du det" "hur tänker du nu"…men då kommer svärfar & räddar sin dotter från mej

Jaja, vi väljer inte att umgås…det är ju hennes bror som jag vill leva med. Han är en problemlösare !!

Att umgås med personer som nästan bara gnäller är jobbigt! Till slut undviker man dessa människor för att slippa höra, och slippa att själv bli påverkad…

Jag undrar ibland, om dessa personer själva är medveten om hur mycket dom gnäller…eftersom dom heller inte vill ta åt sej, om man försöker vända samtalet till ett samtal utan gnäll…