Vi får hoppas att du inte går utomhus…då kan ju vad som helst hända!   Nej, jag har aldrig gått i sömnen…inte vad jag vet i allafall…

Kul fråga.

jag gjorde det en period som tonåring. jag var visst ibland ute på nätterna och grälade med farsan. En gång så ville jag ha en stega för att komma upp till ett skåp där det fanns en bok jag ville läsa. Jag mins inte det själv men farsan berättade det för mig.

För övrigt så är min enda erfarenheter av sömngångare min yngsta son. han var drabbad av det som kallas nattskräck när han var liten och han kunde komma farandes och väcka hela huset när han dundrade nerför trappan i vild panik. Det gick inte att få kontakt med honom för ha sov  - fast han sprang omkring. Det var riktigt läskigt faktiskt. Han såg ut som han var jagad av djävulen själv.

han gör det fortfarande fast han är 19 år. men nu har han vänt på steken och jagar själv sina demoner. Här före jul fick vi köra honom till akuten när han slagit sönder ett finger mot ett bord - i sömnen - mitt i natten!

Jag känner igen min mamma. Hon fick pappa att flytta stora skåp mitt inatten då det på den tiden sades att man aldrig skulle väcka en sömgångare. I snedtaket ovanför deras säng syndes fönstrrutorna när bilarna for förbi, hon stod en natt och höll upp dem så de inte skulle ramla ner i sängen.

Har aldrig själv gått i sömnen. Men min äldsta dotter gjorde det under en period. Hon kunde sätta sig i trappan o kissa elller helt plötsligt stå vid farfars hus mitt i natten. När hon gick ut så kolla vi var hon skulle. Följde så sakta efter och såg hur hon knacka på farfars dörr. Farfar öppna första gången och blev helt förfärad att hon stod där mitt i natten, men sen såg han oss och sa till henne att gå hem igen o lägga sig vilket hon gjorde.

Sen tog jag upp henne att kissa mellan halv tolv och tolv varje natt och sen sluta hon helt att gå i sömnen om nätterna.

Nej jag går inte i sömnen o ingen i min familj heller.Men har hört av andra som har bekantar -familjemedlenar som lullar i väg.O det kan ju hända saker när dom går ut om ingen märker det.

Verkar vara en jobbig grej….

#2 Min son hade också nattskräck och det är obehagligt. Oftast har de själva inget minne av det dagen efteråt utan bara resten av familjen

Jag gick mycket i sömnen som ung men nu är det flera år sedan. Sonen var också sömngångare under tonåren.

Däremot drömmer jag ofta mardrömmar

Det kan vara ärftligt..tur att jag slapp.

 Det kan delvis motverkas genom att undvika sömnbrist, t.ex. genom att ta en tupplur på eftermiddagen, och genom att undvika stimulerande medel, t.ex. kaffe och nikotin.