Jag har ett gammalt hyreskontrakt sen 1956 efter mina föräldrar…vilken skillnad mot dagens hyreskontrakt…

"Det var tider det"!

Då undrar man hur många ören de betalade 30 år tidigare när pappa var 10 år. Här finns ingen storgata längre och inga affärer/kafeer.

Det är med blandade känslor, man återvänder till sina barndomstrakter…en del finns kvar…men mycket har förändrats…

Jag grinade när jag kom hem och såg att de tagit bort alla fina trävillor och byggt upp betongmonster i fula mörka färger. Och allt det gröna…vart var det..alla vackra trädgårdar fulla av blommor och syrener…

Husen där jag bodde finns kvar…och kullen där vi lekte Kurragömma…men allt ser så öde ut. Då jag var liten umgicks alla grannar med varandra, barnen lekte olika leker utanför och det var hela tiden liv och rörelse…

Säger som Gunilla…det var tider det…

#6 Så är det för mej också att där jag växte upp så är allt kvar. De har bevarats för att de ligger utanför byn och är nu K-märkta som arbetarbostäder för de som jobbade på sågarna. Det enda som inte är kvar är vårt hus för just där drog de E-4. Men som du säger förr kryllade det av barn och nu ser man inte en människa. Det är som en öde by.

# 7

Tråkigt…men sant! Tiderna förändras, och vi med dem…

Min uppväxtby har förändrats åt det andra hållet. När jag växte upp fanns där nästan inga barn, vi var fem stycken (plus några tonåringar), men nästan alla de plus några inflyttade har stannat kvar och byggt hus och skaffat barn så idag är det betydligt fler barn än när jag växte upp. Det är jätteroligt tycker jag!