Ja vi är nog ett " tyst " folk och det är säkert klimatet som gör att det är så.

I de varmare länderna är det mer fart på folk och de verkar leva ut sina känslor på ett helt annat sätt också. Där är det tillåtet att både skratta och gråta offentligt.Tänk om vi kunde lära oss att vara mer öppna mot varandra här också i det kyliga norden.

Tycker det räcker med att komma till Norge där är de mer " levande " än vad vi är.

Jo det är sant Indiania!

Något som jag kan märka är att när min man och hans bekanta ( kontra landsmän) pratar, så pratar de med mer inlevelse och känsla än vad vi svenskar generellt gör. Vi är nog mer "försiktiga" på något sätt, kanske "rädda" för att visa känslor på det sätt som de gör till exempel i Sydeuropa. Jag märker på mig själv när jag är i Prishtina, så blir jag en helt annan männsika; jag blir mer öppen, levande, kommunikativ, pratar mer med inlevelse och så vidare.

Ops…lade in i fel tråd….

I vår familj är vi ganska höljudda men det beror nog på att vi alla är riktiga pratkvarnar och för att försöka få sagt något så gäller det att överrösta

Hoppsan då!!Jag som trode att jag var ur Snensk..O jag pratar med både armar o ben o högt så jag är säker på att alla skall höra….

  -Undra vem jag är???