Långt borta.
Att ha sina barn eller andra familjemedlemmar boende långt borta är aldrig roligt, särskilt om det är dyrt att ta sig dit så man sällan ses. Jag har en son i Laholm som jag inte sett på två år nu.
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
Åh vad jag tycker synd om dig. Visserligen finns telefon och data men det är aldrig det samma som att kramas.
Jag har turen som har sonen ganska nära. (10 minuter ca)
/Maria
Jag är lyckligt lottad, bor granne med en son och har mina övriga två inom 10 mila radien 
Att bo för nära kan vara ett problem också men vi har klarat den biten bra. Respekt för varandras liv är viktigt då. Till och med barnbarnen kollar om det är ok att komma över
Medarbetare på Feng Shui och Indien
Jag förstår hur du känner,min äldsta har bott i Norge i 4 år,och flyttade tillbaka till Sverige nyligen…men trivs inte pgr av arbetssitsen…han har alltid haft jobb men här jobbar han flera timmar än där och får ändå inte ihop de pengar som han får i lön i Norge.
Konstigt att dom inte fattar att dom kommer att tappa ungdomarna i detta land…
Jag har mina föräldrar och syskon långt bort, mamma och 1 bror och 1 syster och mormor och morfar + systerson bor i Kiruna. Andra systern bor i Luleå. Pappa och hans fru + min lillebror bor i Umeå.
Och jag bor här nere i Värmland nu och visst saknar man dom fruktansvärt mycket. Och det är så dyrt att åka upp och hälsa på så det blir inte så ofta.
Har mina söner och deras familj på samma ort som jag bor i och dottern och hennes familj bor drygt femtio mil härifrån men vi brukar ändå åka och hälsa på varandra tre - fyra gånger per år.
Mina föräldrar bor 120 mil ifrån mig, min lillasyster 113 mil och min storasyster 100mil bort (men henne har jag ingen kontakt med). Det är trist förstås att aldrig kunna umgås över en helg eller så. Alltid stora och krångliga arrangemang om man ska ses… men det är ju som det är.
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
Min son och mina barnbarn bor i Ålesund Norge och dottern pluggar i Norrköping.
Så tråkigt att ha dom alla så långt borta…träffas ca 4 ggr per år.
har ju mina 2 söner i Västerbotten. och nu har det blivit allt mindre av att kunna träffas. det har både med ekonomin men även att sönerna just nu har börjat "skola" sig igen oxå. så det finns inte samma tid för dem just nu. och jag har inte råd!! så visst, det är lessamt! man saknar dem enormt! 
men hoppas ju vi kan ses något i vinter oxå… finns ju alltid ett hopp!!
Min son bor mindre än en mil från mig så det går snabbt att åka över för en fika
Zabelle
Starta ny diskussion