Jag förstår vad du menar men kan inte förklara hur jag tänker.

Jag tror att det undermedvetna är mycket större än vad vi kan föreställa oss.

Jag tror absolut att det undermedvetna - alltså det vi vet fast vi inte vet att vi vet det - sitter nånstans i hjärnan - vart skulle det annars sitta?

jag skulle beskriva det undermedvetna som summan av all information våra hjärnor har tagit in sedan vårt första andetag.

Det är givetvis för mycket för att minnas allt medvetet - då skulle vi nog få härdsmälta på hjärnkontoret. Men minnena och kunskaperna finns där och kan komma fram när vi behöver.

Låter lite grand som Freuds tankar eller ännu närmre hans lärjunge Jungs funderingar…

Det finns säkert hur mycket som helst outforskat i människans hjärna/själ men jag tror inte att allt kommer in genom syncentrat. Vi har ju hörseln, känseln, smaken och doften också.

Jag är också helt övertygad om att vårt undermedvetna styr mer än vi tror men jag har ingen bra förklaring…

#2 Jo jag medade förståss var i hjärnan!

Jag tror även att det undermedvetna utgörs av våra fysiska kroppar. Våra muskler och celler minns de med och det utgör en stor del av våra rädslor och varför vi agerar som vi gör i olika situationer.

#4

förlåt missförstånd

#5 Jag håller med. Det var därför jag också tänkte på känseln och doften bl.a. Doftminnen lär ju vara bland de starkaste.

Det händer något med kroppen när ett obehagligt minne gör sig påmint. Musklerna spänns, värk kan komma osv…

Ja det blir ju allt mer känt att kroppen minns varenda litet trauma ända från vår tid i mammas mage och det påverkar vår hälsa och vårt beteende hela vårt liv.

Vi minns även från tidigare liv i våra kroppar vilket ibland kan göra att det är väldigt svårt för oss att förstå och komma vidare.

När jag ramalde ur vår båt och slog mig ganska rejält så fick min kiropraktor jobba ett helt år med det traumat innan kroppen kunde släppa det. Kroppen var skiträdd och spände sig på alla möjliga sätt. Och då sökte jag ändå hjälp direkt, innan det manifesterats i kroppen. Så man kan ju bara tänka hur svårt det är att göra sig av med riktigt gamla trauman.