Jag håller med dej, Cristine. Jag är nog mest stolt över mina barn, och jag tror jag har lyckats…

Är också stolt över det tålamod jag har, det gör att jag kan vara ett stöd för människor. För mina barn, på jobbet, för min sambo, för mina vänner…jag har ett stort hjärta, och tålamod för mycket.

"Barn behöver mer föredömen än kritik"

Jag håller med om det du skrev Cristine.

Stolt över att jag fostrat mina barn till självständiga, ansvarsfulla, trevliga och kloka människor.

Glad och stolt över att jag har haft mod och lust att pröva på så mycket och aldrig varit rädd för att "spotta i nävarna" och tagit tag i olika saker.

Jag är stolt över att jag har det liv jag har, familj, två fantastiska barn och en fru som klarar av att leva med mina fysiska och medicinska tillkortakommanden.

Jag har ganska många kompisar som är fullt friska, men som inte har något av det jag har i den vägen och jag kan känna mig mycket stolt över det.

Jag kan inte vara stolt över min sjukliga kropp, men jag är mycket stolt över mitt förstånd, mitt huvud.

Håller med er alla tre!

Jag instämmer med er…… Jag är också glad över att jag gjort ett bra jobb på mina arbetsplatser!

Jag är stolt över mig själv som mamma, stolt över att jag får ihop livet som ensamstående. Ja jag är stolt och nöjd med livet allt som allt liksom

Om man tänker efter finns det ganska mycket man kan vara stolt över, som tur är.

Jag är av samma åsikt… jag är så STOLT över mina fina barn och mina barnbarn såklart!

givevis är man stolt över sina barn. För övrigt vet jag inte… men jag jag känner mig stolt över att mina barn och deras vänner gärna kommer hem och umgås med sina "gamla" föräldrar. Förmodligen har vi gjort något rätt

Ja det är en härlig känsla, och att få ett meddelande från Facebook att sonsonens vänner har tagit in dej som vän!

Jag har svårt för att se vad jag gör o vad jag är bra på.

Jag är stolt över att jag överlever o mina barn klarar sig…

Du är bra på att glädja andra, det kan du vara stolt över.

Det här var knivigt… men jag är nog mest stolt över att jag lyckats bryta ett destruktivt kvinnomönster som funnits i vår familj genom generationer.

Det kan du vara jättastolt över!

Tack!

Det är jag med, tyvärr har det inneburit att den här generationen av min ursprungsfamilj har havererat… men det verkar vara priset för att slippa vara undfallande, martyr, offer, inte leva utan bara finnas till, acceptera elakhet, bli illa behandlad osv osv osv.