Ordet har onekligen en ful klang eftersom det ofta används av despoter när de talar illa om äldre kvinnor.

Nu kommer Jag!!!

Jag är en av dom få som gillar det ordet..

Det är ju mest ungdommar som slänger i väg det. o Då brukar jag svara.-Jag älskar dig med.

Kan använda det själv både om mig o om andra..

Men vi har haft en tråd om detta förut!!

Men jag är en riktig Häx K…

Härligt Chik, du vet precis hur du ska svara!

Förlåt, jag visste inte om detta med tråd tidigare, måsta ha varit före min tid… 

Det beror på hur det sägs och i vilket sammanhang. Jag kan själv använda ordet när jag är riktigt arg på någon av kvinnligt kön som betett sig illa. Inte till personen direkt förstås, utan mumlandes för mig själv…

Jag tycker att ordet, kärring, är bara ett ord bland med andra ordet. Jag personligen "fastnar" inte uttalade ordet överhuvutaget. Det är människas beteende övringt som får mig reagera, inte den vad människa slänger ord ur av sin mun.  

Pirkko

Det har onekligen skett en värdeförskjutning i detta ord. Kärring var ursprungsvis inte negativt - men med åren har det blivit det…

Men då hette det väl käring med långt ä va? Inte kärring.

Genom jobbet går jag en kurs i tecken-kommunikation. Häromsistens övade vi på han, hon, släktord & så. Vi spelade spel (en bra övning) & min kollega blängde på mig, samt visade "tecknen" jävla kärring….Vår ledare såg det & undrade…..men i spelets "hetta"…sen blev det asgarv i klassen…..

Då visade jag henne "tycker om dej med"

Idag känner jag mig som en riktig kärring. Är trött, har ont i huvudet och inte på bra humör. Tycker just nu att jag skall serva mest här hemma. Men det går troligen över tills imorron.

Kan NI inte skicka lite roliga historier.

Vilken kul bild Sisa.

Vad det skulle varigt häftigt att haft motorcykelkort och motorcykel.

Eftersom ordet oftast används i negativ bemärkelse tycker jag inte om det… så mycket… LIknadne ord finns i värmländskan "kona" och används ofta (min uppfattning) i mindre positiva ordalag.

Här i närke har jag hört "mi käääring" och jag uppfattar det lite som om kvinnan betraktas som ett objekt snarare än någon man är kär i…

signemo… jag ska fundra på om jag har någon rolig historia…

Jag tänker på ordet kärring som något negativt laddat, precis på samma sätt som jag uppfattar det när kvinnor använder ordet "karl" om en man, alltid maximalt negativt.

För mig är kärring lite förknippat med Käringön (där min farfar bodde) så jag tycker om ordet…

Kärring kan nog för min del både vara negativt och positivt. Kan själv benämna mig som kärring när jag vet att jag varit lite dryg och trist…

# 11 Tycker du karl är negativt ? Det trodde jag annars uppfattades som att man var en riktig man eller nåt ?

# 11 Trodde som Mads om ordet karl.

# 14 Här i Skåne säger man ju tex: Det var en redig karl det med glimten i ögat och menar det väldigt positivt för mannens del då

Samma här säjer hallänskan. En karl det är en man som kan sin sak och står för det. Vad det gäller har ingen betydelse.

#15, 16 som en hel karl, och det sägs i positiv betydelse… trodde jag

Ja det är positivt. EN karl är aldrig negativt

#18 ´ja, så upplever jag också… en karl … det är något det, men en kärring…

Nä så har jag bara hört mycket gamla människor säga om "karlar". Nu heter det istället ofta "ja men typiskt karlar", eller "ja, han är ju karl" i betydelsen då är det väl inte så konstigt att det blir som det blir.

Jag blir alltid illa till mods när någon refererar till mig som "karl".

#20 ja det beror på hur man tar det och med "rätt" betoning blir det som du säger Peter

Det handlar om betoningen för så illa är det väl inte annars. Om en yngre skriker Kärring med en svordom framöver låter det inget vidare.

Men när min man säger min Käring då låter det fint!

Annars är väl kärring det värsta man kalla en karl

Jo, just det… alla kvinnliga epitet på/till en man blir negativit… Hmmm

Kanske man skulle prova samma sak fast omvänt

Nä skämt åsido. Just detta är en yttring av samma sak egentligen tycker jag. Alltså "typiskt karlar" ligger i samma epitet som om man säger "kärring" till en man.

Jag skulle aldrig använda ordet kärring om min fru och jag tror inte att hon skulle acceptera det heller, oavsett vilken ton jag använde. Jag använder bara det ordet om jag tycker att det finns skäl till det, på samma sätt som jag kan tänka "gubbjävel" om en man. Men jag skulle aldrig säga det högt till någon, man eller kvinna. Endera tänker jag det bara eller kanske jag säger det hemma i köket så bara min fru hör.

Jag skulle heller aldrig någonsin kalla någon kärring! Jag skulle heller inte acceptera att bli kallad så. Lika lite som jag skulle kalla någon "gubbjävel", eftersom det låter lika illa.

Det jag kan acceptera isåfall är Påskkärring, då låter det mera som man pratar om barn, som har roligt!

Sisa  

Jag kan inte bevisa det men det skulle inte förvåna mig om det nedlåtande uttryck som kärring har blivit, är uppfunnen av manliga personer som var rädda för starka kvinnor med egen vilja och åsikter…

Så är det ju i så oerhört många andra sammanhang - det vore inte konstigt om det gällde ordet "kärring" också, men jag tror faktiskt att jag någon gång har hört en härledning av ordet kärring och att det har en helt annan ursprungsbetydelse än vad det nu har, fast jag minns inte vad.

Har något med kär och ring att göra har jag hört men vet inte om det stämmer.

Har även hört att det ska komma från ett gammalt ord "kärling" som betydde käresta.

Jag är ingen kärring i den onda betoningen utan en lite äldre tjej