Att niga.
Min särbo hade en vän som hade en restaurang uppe i bergen som var välbesökt. Det var en byggnad gjord av runda stenar och förr hade de kor där. Han hade en utav Spaniens finaste vinotek. I alla fall så var den ofta besökt utav general Franco när han skulle till Burgos, han åkte den vägen bara för att kunna äta där En dag när vi kom dit så satt han där med sitt sällskap och vi var tvugna att gå förbi deras bord. Min särbo som var militär men inte utövade yrket, var tvungen att göra honnör och jag niga. Det tog emot enormt men jag gjorde det för Marinos väns skull. Vad skulle ni ha gjort..skulle ni nigit för en diktator?
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
![[MargaretaA]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Nej men för en vän skulle jag göra det - det var ju det du gjorde 
Jag är så väluppfostrad… Ta seden dit man kommer… Jag skulle säkert nigit på reflex… (som om pappa tittat mig över axeln och kollat att jag uppför mig…)
"There is nothing more despicable than respect based on fear."
oj jösses - jag vägrade att niga när jag var liten.
Min mormor kämpade som tusan med mig, men jag stod ihärdigt kvar på stela knan. jag kunde möjligen bjuda på nåt litet knix med knäna ibland. men det var sällsynt. Min mormor var ofta besviken på sitt ouppfostrade barnbarn 
Här är en till som vägrade att niga… när jag var liten - hähä inte jag inte. Svårare att veta om jag skulle göra det för en diktator… verkar på beskrivningen som om jag skulle känt mig tvungen att göra någon slags halvknix… har nog inte gjort det sen jag var sex - sjuår
Aggeelin / medarbetare på Livskvalitet
ja cristine det skulle jag ha gjort.Jag är av den åsikten att man gör det som är sed..Sen om man inte tycker så må vara hänt. Jag är nog väldigt gamaldags.vid begravning så niger man vid for ändan av kistan vördnad för den döde o till gamla mäniskor så niger man med om det är ett sådant tillfäle.
Vad är det för fel att behålla gamla fina seder??
Lena.P är jag i verkliga livet.
Vad säger man. Olika uppfostran, olika åsikter. Själv blev jag uppfostrat totalt utan vuxnas auktoritet över mig. Ingen krävde mig att niga om jag inte ville göra så. Vuxna, men mest min pappa, pratade med mig igenom alla saker, men aldrig krävde att jag måste göra såsom han säger. Han frågade, vad jag tycker om saken, vill jag göra si eller så. Jag bara tog till mig hel massa saker av hans beteende, för att han var min förebild.
Du gjorde det Cristine och jag förstår din situation. Men om jag skulle kunna göra så att niga framför en diktator. Den saken tack och lov "endast gudarna vet". Eftersom jag inte har hamnat inför så svår situation som du.
Pirkko.
#5
jag skulle kunna räkna upp hundratals gamla seder som lyckligen är förpassade till sophinken numera. Men jag har inte tid nu - gubben sitter vid köksbordet och trummar med fingrarna.
Nån annan kanske…?
Nä huva, när du pratar om gammla seder så kommer jag ihåg den jättestora rosetten man hade i huvudet. Vilken vidrig sak.
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
#8
och klä sig i finklänningen på söndagarna och inte fick smutsa ner sig - huvva 
Och lackskor
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
ja och små vantar/handskar i matchande färg med skorna
#8. 9. 10 - min uppfostran tycks ha missat både rosett, finkläning och inte smutsa ner sig på söndagen och lackskor… vad fick jag för uppfostran frågar jag mig 
Men oj osams jag var med min pappa … från nio års-ålder typ…
Aggeelin / medarbetare på Livskvalitet
#12
Det gick förbi min "uppfostran" också. Det var bara nåt man försökte med när jag var liten och inte kunde försvara mig. Jag blev större och demonstrerade min egen vilja. jag blev nog klassad som "hopplös" 
Sen fick jag bröder och pojkkusiner och de vuxna kvinorna i mitt liv fick annat att lägga krut på. Då rök både finklänningarna och flätorna i sidenband - saxen kom fram och jag fick enn skön kort frisyr tillsammans med nya bekväma byxor i byrålådan.
Det blev nog tack och lov för energikrävande att försöka göra prinsessa av mig..
Starta ny diskussion