Jag pratar med min man, så jag behöver bara ringa om någon av oss är bortrest.

#1 Jag pratar i första hand med min man då han är min bästa vän men ibland kan det vara skönt för mannen att man pratar med någon annan som orkar lyssna om det är mycket att tala om!

Mina grabbar brukar ringa hem och prata av sig…….mycket och ibland för att bara få klaga på något och säger sedan: Nu morsan har jag pratat av mig, vad skönt! Jag brukar säga att klaga på ni bara inte ni ger er på mig så är det okej.

Annars brukar jag gärna prata mycket om mycket med Nickenikita!

min man i första hand. För övrigt har jag aldrig haft nån duktig lyssnare i min närhet som jag kan lita på… det är alltid jag som har haft den funktionen för andra.

#3 Det förstår jag att andra kommer till dig och att du är en bra lyssnare!

Jag pratar med min fru förstås, inte ringer jag någon annan när jag har henne

Däremot finns det en handfull personer i min perifera kamratkrets som ibland ringer till mig i såna sammanhang. Min fru kallar dem mina "patienter".

#4

ja eller var en bra lyssnare - jag har slutat med det

Jag hade min vännina Eva tidigare hon som är död nu vi kunde prata om allt. Jag saknar henne så mycket. Men i samband med hennes död fick jag kontakt med en ny fin vän som jag kan ringa och prata med om allt känner ett stort förtroende för denna vän. Tack min kompis=).

#3 Säger som du Maggan, och det innebär att jag har ingen… förutom mannen då förstås och han får ju lyssna vare sig han vill eller ej… Sedan ska jag väl erkänna att jag inte är så stor på att prata av mig till andra.

Glömde säga att jag har ett par nyvunna vänner här på iFokus som jag pm:ar ibland, men kanske inte om de mest privata sakerna.

Jag är också sådan som inte talar ut om mig själv så mycket med andra. Däremot så får jag ofta ta emot andras problem, vilket jag egentligen inte alltid vill, men det är svårt att säga nej. Skulle jag någonsin få problem med min man vete fasiken vem jag skulle ringa till.

#10 Samma här… har ingen aning om vem jag skulle vilja ge ett sådant förtroende!

Brukar inte ha något behov av att ringa någon för att prata,gillar inte att ringa någonstans.

Pratar med min sambo, om jag inte kan prata med honom så är det någon av mina närmaste vänner, men jag ringer inte, jag pratar över msn. Gillar inte telefoner och kan ändå aldrig uttrycka mig ordentligt i tal så det är bättre på msn.

Min man och min son är mina säkerhetsventiler.

Ska förtydliga mitt eget inlägg 11, det jag menar är vem jag skulle kunna tänka mig att belasta med mina bekymmer!

Jag är ju den som hellre lyssnar, än pratar själv. Eller åtminstone tänker mej noga för, innan jag pratar.

Jag har en väninna på samma gata, vi har känt varandra sen vi gick i andra klass. Så vi känner verkligen varandra, och har alltid pratat med varandra om allt. Ibland är det så skönt att ha henne, och att hon dessutom finns på nära håll.

Pratar i första hand med min sambo men ibland behöver man en god vän att prata med. då blir det Jeremina jag ringer….

Vi känner varandra så väl därför lätt att prata med varandra.

#17 Idag skulle jag behövt prata men jag orkar nog inte så jag kanske ringer i morgon! Kram

Jag har flera vänner jag kan prata med om det allra mesta, och en som det går att prata om precis vad som helst… Jag skulle ringa eller messa vem som helst av dem… (förutom sambon då… ) det beror nog lite på vad det är om vem av dem jag väljer… skönt att ha någon att prata med om det är något speciellt

Jag kontaktar min allra bästa vän, så träffas vi. Jag gillar inte att prata över luren, men ibland händer det.

Vi har daglig kontakt via sms eller datorn .

#18 Ja ring mig när du känner att du orkar. Kram

Oftast min sambo eller en av min nära väninnor.

Min särbo, helt klart!
Visste inte vad jag skulle göra utan honom.
Blir väll ett gäng sms var dag.
Kanske vi ses en stund, lite fika å mys, nån kram.
Sen ALLTID en stund i telefonen att säga godnatt innan vi somnar.
Kan ta allt från en kvart till nån timme, beroende på vad vi behöver prata om.
Han är en sån som lyssnar och förstår, vet inte hur jag klarat mej utan HONOM i alla år…….

Jag ringer min syster.
Hon är en bra lyssnare och kommer med goda råd.

Min sambo, min dotter och så har jag en handfull vänner som jag vet jag kan berätta allt för. Men jag är också en god lyssnare så andra berättar för mig också.

Tyvärr har jag en förmåga att bära mycket inom mig också.

Ringer ingen… Min man är den jag pratar med om det är något som tynger, eller bekymrar…

Jag pratar med min man om det är något. Det fungerar bra. Sedan beror det ju förstås på vad det är för något. Här på iFokus är ju också ett toppenbra ställe